Hitler in Hollywood (2010)

På spaning efter den film som flytt

Ännu en kvasidokumentär, höll jag på att säga, fast av det mer komiska slaget än ”Inside America” som jag inledde årets festivalande med. Det här är omväxlande roande och samtidigt lite patetiskt i sitt drömmande tillbaka till storhetstiden för europeisk film. Det vill säga Europeisk Film när den verkligen var Europeisk Film någon gång strax före kriget; det som slutade med Tysklands kapitulation och så småningom med ett kallt krig mellan de tillfälliga bundsförvanterna i öst och väst. I samband med dess utbrott ska en mytomspunnen regissör vid namn Aramcheck ha gjort en film med titeln ”Hitler in Hollywood”, upptäcker skådespelerskan Maria de Medeiros när hon vill porträttera en pensionerad primadonnas karriär och får tipset (av primadonnan själv) att det ska finnas ej publicerade verk med henne i huvudrollen. Det här fyndet är dock en överraskning, en som leder Maria och hennes medbrottslige kameraman på en jakt genom ett Europa som just kämpar med sin identitet som en förlorad filmstormakt. Ungefär.

Det kanske inte är så förvånande att regissören (av den film vi ser, med titeln ”Hitler in Hollywood” och inte den fiktiva film som filmen handlar om, bara för att förtydliga till fånighetens gräns) Sojcher främst är föreläsare om praktisk filmkonst på franska institutioner som Sorbonne och att han skrivit flera böcker om, precis, Europeisk film.

Exakt vad hans film vill säga är inbakat i schizofrena svängar och smått paranoida piruetter men troligen är det till slut sammanfattat i de sista rösterna under eftertexterna där de beklagar Hollywoods dominans idag. Flera kända europeiska skådespelare och regissörer som Emir Kusturica, Manoel de Oliveira, Michael Lonsdale, med flera uttalar sig om sakernas tillstånd antingen i inklippta intervjuer eller dramatiserade scener... eller vad de nu är. Gränsen mellan vad som är fakta och fiktion i det här fallet flyter ihop på ett fascinerande men också lite påfrestande sätt. Det är ett mysterium, en typ av skattjakt och thrillerkomedi full av referenser till film- och världshistorien, med konspiratoriska anslag och en sensmoral som - om vi inte fattat det förut - riktar en riktig känga åt de där kulturimperalistiska jänkarna som sopat undan all sann konstnärlighet i den rörliga bildens värld. Ja, det är gjort med glimten i ögat men ändå genomsyrat av viss bitterhet. Jag är inte säker på att filmen klickar på något av sina många plan, men den är ändå ganska underhållande medan den pågår.

Maria de Medeiros är till exempel mest känd från ”Pulp Fiction” vilket det både skämtas om och görs en poäng av.
- Man kan göra intressanta filmer i Europa flera år, men det är de amerikanska som folk kommer ihåg, är den ungefära slutsatsen.
En av de mer spännande aspekterna med filmen är de återkommande diskussionerna kring vad som hände under och efter andra världskriget med fascismen som måste stoppas, judiska intellektuella som flydde kontinenten och samtidigt misstänkta kopplingar mellan den tyska makteliten och delar av Hollywood. Vad som eventuellt är fullständigt sant, fria spekulationer, eller bara syrligt spetsade absurditeter, det flyter också ihop till ett sammelsurium; liksom vilka skådespelare som är sig själva, vilka som spelar en självironisk upplaga av sig själva eller rentav spelar en roll, en fingerad karaktär. Somliga har försetts med namnskyltar för att vi inte ska missa vilka de är, eller vilken vikt de har. De flesta verkar vara fransoser som förmodligen är oerhört ansedda i sitt hemland, men inte gjort nämnvärt avtryck utanför dess gränser. Det så kallade Johnny Hallyday-syndromet, eller?

Europeisk film tycker alltså synd om sig själv och inte bara på grund av en ny hegemoni utan på grund av ny teknik som omintetgör klassisk ljussättning och storskalig mise-en-scène. Och Riktiga Stjärnor. Det är nog budskapet, även om det finns inbyggda mothugg i handlingen här och där. Trots alla invändningar jag kan framhålla mot den defensiva hållningen, eller kanske passiv-aggressiviteten på väg att spricka, så har jag viss behållning av Marias öden och äventyr i sökandet efter den förlorade filmrullen. Det kanske räcker till en svag trea, men frågan är hur angeläget det här är för de flesta utanför vår världsdel - och den ofta påfallande missnöjda och självupptagna filmbranschen.

© Johan Lindahl
2011-02-01

Originaltitel: Hitler à Hollywood
Belgien/Frankrike, 2010
Regi: Frédéric Sojcher
Med: Maria de Medeiros, Micheline Presle, Wim Willaert, Hans Meyer, Theodoros Angelopoulos, Nathalie Baye m fl

Genre: Drama, Historia, Komedi
Teman: GIFF2011 Meta

Ingår i följande teman

Sök