Inside America (2010)
Intressant men irriterande
Problemen hopar sig i den amerikanska gränsstaden Brownsville, Texas. Droger, våld, betygshets, skönhetshysteri och mormödrar (eller om det är farmödrar) som idkar matchmaking för sina vanartiga barnbarn utan att få till det. Och så arbetslöshet givetvis. Mitt i allt elände hittar regissören tillfällen till komisk avspänning, oftast i kontrasten mellan den dystra verkligheten de flesta verkar leva i, och de drömmar som målas upp av peptalkare i skiftande inkarnationer:
- Who wants the American dream? ropar en föreläsare retoriskt och försöker få en grupp studenter med majoritet invandrarbakgrund att tända till och se sin potential. Gensvaret har nog inte riktigt den entusiasm och glöd han hoppats på.
Sedan har vi fyrkantig biologiundervisning, vidskepelse i lättsmält form och andra små detaljer som lättar upp i tungsinnet. Nu är det kanske inte den realistiska ådran och allvaret som gör att filmen är svårare att ta till sig än den borde. Snarare den kvasidokumentära stilen som filmskaparna inte verkar behärska fullt ut. Det här är sådan film man gärna frestas att schablonmässigt kalla 'intressant misslyckande'. Det genomgående bruket av handkamera är uppenbarligen tänkt att öka närvarokänslan och autenticiteten, men alltför ofta har det nästan motsatt effekt. Oskärpan emellanåt vet jag snart inte om det beror på ett stilistiskt statement eller problem med projektorn på Pusterviksteatern, där det här blev årets första festivalfilm för min del. Jag vill minnas att festivalkatalogen skrev något om montageteknik i den här filmen, men jag skulle hellre kalla det kollage. Det är många personer vi ska lära känna på kort tid och när filmen är slut undrar jag om vi egentligen kom någon av dem in på livet. Och det är knappast de (oftast) unga skådespelarnas fel.
Pålagd musik verkar bannlyst i början för att sedan bli allt vanligare i känslosamma scener och då inte med någon större subtilitet. Det mesta som stör mig blir mindre störande mot slutet när jag tycker att det bränner till mer i några av alla sidospår, inte minst tjejen som siktar på att ta hem en skönhetstävling men ändå inte verkar ha en aning om hur man verkligen lär sig uppskatta sig själv. Fortfarande får jag känslan av att Barbara Eder berättar för många historier på ett fragmentariskt sätt utan att landa stadigt i någon av dem, eller säga något slutgiltigt om någonting. Det är nog meningen att vi ska tolka det som djärvt, men kan lika gärna kallas... fegt. Påminner det om något jag sett förut, exempelvis på just den här filmfesten? Jo, ”Drama/Mex” för några år sedan och colombianska ”The Little Girl Who Sold Roses” för kanske ett dussintal år sedan kan nämnas. Och det finns givetvis en ström av amerikanska independentfilmer som kan ha stått som förebilder.
Men i det här fallet hade det kanske varit bättre att satsa på en ren dokumentär eller en aningen mer avgränsad historia. ”Inside America” vrider sig i konvulsioner, uppfylld mer av något slags upplysningsuppdrag än av berättarglädje, träffar rätt då och då men tär på tålamodet utan att jag i slutändan känner mig så mycket mer upplyst.
© Johan Lindahl
2011-01-30
Originaltitel: Inside America
Österrike, 2010
Regi: Barbara Eder
Med: Patty Barrera, Carlos Benavides, Raul Juarez, Zuleyma Jaime, Luis De Los Santos, Aimee Lizette Saldivar
Genre: Drama
Teman: GIFF2011
Ingår i följande teman
