Salt (2010)

Det Riktiga A-laget

”Helt hysteriskt” - kommer ni ihåg den brittiska, ofta briljanta komediserien? Det här är den storpolitiska actionvarianten. Mest på ett bra sätt. Förra årets actionskörd (i alla fall det axplock jag tog del av) pendlade mellan öppet enfaldigt (”The Expendables”) till enfald med försök att framstå som mer tankeverksamt ibland (”The A-Team”) och obegripligt olustig snutkomedi (”Cop Out”). Och så vidare... Det här är i en annan liga.

Fånge i Nordkorea, som en Pierce Brosnan i ”Die Another Day”, förnekar Evelyn Salt för sina plågoandar att hon skulle vara spion, utan helt enkelt bara en vanlig anställd på företaget Rink Petroleum. Hon benådas och gängar ihop sig med en tysk spindelspecialist som hon träffat i djungeln och två år senare möter vi dem i Washington DC. Där arbetar hon på tidigare nämnda koncern (som mycket riktigt är en CIA-fasad) och en dag knallar en rysk avhoppare in på kontoret. Han hävdar att ryska spioner under Very Deep Cover är på väg att mörda presidenten - den ryske, observera - som är på väg till staden för en begravning. En av nyckelrollerna i dramat tilldelar han en kvinna vid namn Salt. Evelyn Salt.

Stämmer informationen? Och vem är hon egentligen - Mrs Salt? Det händer mycket på 90 minuter. Hysteriskt mycket alltså. Otroligt osannolikt i stycken, åtminstone rent fysiskt. Angelina Jolie har gjort en del tuffa roller tidigare, som ”Mr & Mrs Smith”, men det här är ett steg ytterligare ut på den styva linan; i en äventyrshistoria med de högsta insatser jag tror mig ha sett sedan ”The Sum of All Fears”. Konfrontation mellan USA och Ryssland, som i den här skildringen (i likhet med exempelvis ”Air Force One”) fortfarande ståtar med sovjetstatsnostalgiker med drömmar om återtaget världsherravälde; hotande kärnvapenutlösning och halva eller hela världen i lågor - sådant ligger i vågskålen när en förmodat rysk sleeperagentstyrka ska aktiveras och som sagt, eliminera den ryske ledaren och lägga skulden på jänkarna som en lagom provokation och dominoeffektskatalysator.

Och som filmen är upplagd är det meningen att vi inte ska veta vem som kan litas på, även om prototyperna är bekanta. En poäng med det uppskruvade tempot är väl att vi inte ska hinna tänka efter och analysera alternativen medan dramatiken stegras och förvirringen accelererar. För här är det inte många stilla stunder med valfri kycklingsoppa eller tysk kolakonfekt som erbjuds. Flykt på fot eller motorcykel, slalomåkande mellan bilkaravaner, höga hopp i farten, fasadklättring, automatvapen och prickskyttar en masse, likaså mängder av Secret Service-, FBI- och givetvis CIA-folk på gator, i korridorer och alla upptänkliga samlingsplatser däremellan...

Beståndsdelarna är där som alltid. Men en fördel med den här adrenalinrushen är att den inte framhåller det högljudda och testosteronstinna hos sina karaktärer, utan understryker deras (visserligen övermänskliga) effektivitet och professionalitet. De har inte mycket tid över för coola (eller ansträngda) one-liners. Vi kan nästan ta dem på allvar. Nästan. Men dödsfrekvensen är hög. Body count? Jag tappar räkningen.

Förutom Jolie är det Ejiofor och Schreiber som har mest att göra i galleriet. Presidenten (Hunt Block) är en rätt anonym figur och det är synd att min gamle favorit Andre Braugher har en så försvinnande liten roll som försvarsminister med någon enstaka replik. Borde inte han varit presidenten i stället?

En större fråga; spelar det här överdrivet hårt på den kvardröjande fruktan i väst för den ryska björnen som halvsover men kan vakna till liv och visa klorna på allvar igen? Och för vilken gång i ordningen ser vi den farhågan lysa igenom på film sedan kalla krigets officiella avslut för snart 20 år sedan? Phillip Noyce ser sig föranledd att kort kommentera den problematiken i kommentarsspåret (se nedan) men i själva filmen finns inget överdåd av filosoferande. ”Salt” levererar dock det Noyce & co satt sig åstad att prioritera. Borde vi ha förväntat oss mera? Om svaret för dig är ett klart nej, så finns det egentligen inte så mycket att klaga på här. ”Salt” ger oss det Riktiga A-laget, möjligen med en stark reservbänk vi inte sett än, men kanske...

© Johan Lindahl
2011-01-16

---

DVD / Blu-ray

Jolie är en kvinna utan fruktan och regissörens bästa vän, prisar Phillip Noyce i extramaterialet från Sony Pictures utgåva. Jolie kommenterar kort att hon råkar gilla höjder, apropå en av de potentiellt höjdskräcksframkallande scenerna i filmen. Dessutom finns det ett sjok om Salts garderobs- och ansiktslyft eller -sänk som genomgås för att smälta in och smita undan förföljare.

I en bifogad radiointervju med Noyce berättar han om fenomenet med 'sovande' spioner, Hitchcock-inspiration och om sin egen fars bakgrund i australiska säkerhetstjänsten under andra världskriget, vilket förmodligen påverkade sonens eget intresse för den här världen.
- Spionen är den ultimata skådespelaren, deklarerar han, med tillägget att de måste behålla sin mask 24 timmar om dygnet.
Han reflekterar över sin frånvaro från Hollywood när han i stället gjorde filmer som ”Catch a Fire” i Sydafrika och ”Rabbit-Proof Fence” i hemlandet Australien och varför manuset för ”Salt” drog honom tillbaka in i storfilmsmaskineriet.

På kommentarsspåret fortsätter regissören att utveckla sina minnen av faderns agentbakgrund och hur det kan ha väckt intresset för återkommande övervakningsteman i hans filmer som ”Helgonet”, ”Sliver” och ”Patriot Games”. Fler avslöjanden: i originalmanus var Evelyn Salt inte alls Evelyn utan en man. Och sambandet med händelserna sommaren 2010 där tio ryska 'sleeper spies' i USA avslöjades leder vidare till ryska reaktioner på filmen. Många var skeptiska och en smula förolämpade av temat, enligt Noyce. Till dem vill han säga: om de här programmen existerar i verkligheten (vilket han hävdar att de gör efter viss research i ämnet) så har amerikanerna säkerligen samma projekt igång på rysk mark, liksom i Kina, liksom koreaner, japaner, indier och pakistanier och så vidare i varandras territorier.
- It's the oldest game in the world.
Han tycks ha haft ynnesten att prata med en del före detta spioner som gärna lyfter på locket när karriären är över... och kan meddela att sådana där misstänkta ”Mission Impossible”-påfund som ansiktsmasker av latex, de finns faktiskt och kan ingå i den flyktväska som bör finnas i beredskap vid akut behov!

En intressant detalj vad gäller handlingen är att en nyckelscen i mitten skulle ha varit starkare och mer uppslitande emotionellt men hade inneburit en högre åldersgräns och en mer 'städad' variant användes i stället. När jag hör honom beskriva alternativet kan jag inte tycka annat än att den troligen varit bättre. Grymmare men bättre. Jo, så finns tydligen ett par alternativa slut också (som utlovas på DVD-omslaget, men jag inte kunde hitta på hyrupplagan). Noyce förklarar i alla fall en del av skillnaderna mellan dem och den final som till slut hamnade i den färdiga filmen.

---

Spoiler

Originaltitel: Salt
USA, 2010
Regi: Phillip Noyce
Med: Angelina Jolie, Liev Schreiber, Chiwetel Ejiofor, Daniel Olbrychski, August Diehl, Hunt Block, Andre Braugher, Olek Krupa

Genre: Action, Politik, Thriller
Svensk biopremiär: 2010-09-03
Hemmabio: 2011-01-05

Sök