Fantasia (1940)
Annorlunda och vågad Disney når inte ända fram
Hade ”Fantasia” haft premiär idag hade den nog kategoriserats som ”videokonst”, och så här i backspegeln framstår onekligen ”Fantasia” som ett musikvideoprojekt, där Disneys animatörer tolkar och sätter bilder till klassiska musikstycken.
Kort uttryckt består ”Fantasia” av en serie animerade kortfilmer som illustrerar klassiska musikstycken. Dessa musikstycken är Bachs ”Toccata och fuga i d-moll”, Tjajkovskijs ”Nötknäpparsviten”, ”Trollkarlens lärling” av Paul Dukas, Stravinskijs ”Våroffer”, Beethovens ”Pastoralsymfonin”, Ponchiellis ”Timmarnas dans”, Musorgskijs ”En natt på Blåkulla”. Det hela avslutas med ”Ave Maria” av Franz Shubert.
Det hela hålls samman med lite mellansnack av berättaren Deems Taylor som förklarar bakgrunden till varje kommande stycke. Mellansnacket är informativt men otroligt torrt framfört av Taylor.
Variationen är stor, vilket dessvärre inte gagnar filmen. Ena stunden bjuds vi traditionell Disney-kortfilm i form av ”Trollkarlens lärling”, där Musse Pigg tar sig vatten över huvudet med några ogenomtänkta trollformler. Andra stunden får vi totala abstraktioner eller monotona sekvenser som aldrig vill ta slut. Det känns helt enkelt som att filmerna riktar sig mot helt olika publiker, en vuxenpublik och en barnpublik och de två skola inte mötas. Att fronta filmen med Musse Pigg känns lite som att bedra den kommande publiken. Lite som att låta Adam Sandler spela huvudrollen i ”Gudfadern”.
Den förälder som skaffar filmen till sitt barn i tron om att det är en ”traditionell” Disney lär få ett riktigt besviket barn. Kanske till och med ett uppskrämt sådant, då vissa sekvenser kan vara rätt läskiga.
”Fantasia” fungerar dåligt som en hel film då den är så fragmentarisk, utan sammanhållande estetik eller handling. Jag gillar enstaka segment i filmen medan jag nästan vill spola mig igenom andra.
Men det är svårt att förneka dess filmhistoriska (eller snarare mediehistoriska) betydelse. Det är onekligen ett ambitiöst projekt som inte uppstod av kärleken till pengar utan från en brinnande vilja att se vad den animerade filmens kunde åstadkomma. Som film betraktat tycker jag faktiskt inte ”Fantasia” förtjänar mer än två skakiga russin – men att istället betrakta filmen som ett rent konsthantverk där de olika segmenten kan studeras var för sig, utanför sin film-kontext, känns betydligt mer givande.
© Johan Hultgren
2011-01-06
Tack till Disney för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
Detta är inte någon av Disneys matigare utgåvor. Extramaterialet är tunt, sånär som på ett intressant kommentarspår. Bilden duger men känns inte lika imponerade som blu-ray-utgåvorna av t.ex.” Snövit” och ”Törnrosa”. Ljudet ska vara remastrat enligt konstens alla regler men själv tycker jag ändå att ljudet känns en aning burkigt – så där som orkestermusik från 40- och 50-talet kan låta i gamla filmer. ”Fantasia” hade tjänat på ett fylligare, mer dynamiskt soundtrack men inspelningsmetoderna på 40 – talet var förstås inte vad de är idag och det finns ju en gräns för mycket uppfräschningar man kan göra.Värt att notera är att den amerikanska blu-ray-utgåvan har mer extramaterial än den svenska. Tråkigt att se att detta fenomen som var vanligt på dvd-tiden verkar upprepa sig.
Originaltitel: Fantasia
USA, 1940
Regi: James Algar m.fl.
Med: Leopold Stokowski, Deems Taylor, Julietta Novis
Genre: Animation, Musikal
Hemmabio: 2010-12-15
Teman: Disney
Relaterat: Fantasia 2000 (1999)
Ingår i följande teman
