Centurion (2010)
Lite för enkel, men alldeles tillräckligt våldsam
Jag skulle vilja tycka ännu bättre om "Centurion" än jag gör, precis som med "Doomsday". Likheterna sluter inte där, och inte ens med regissören (Neil "Instängd" Marshall). Hadrianska muren är väl den mest uppenbara parallellen mellan dessa två extremt genresäkra filmer, i det förra fallet i en modernt uppdaterad version, i det här fallet som en senkommen bekräftelse på filmens tes, bäst uttryckt genom ett KLF-citat:
"It's grim up North."
Den här gången är det pikterna och inte bortglömda pestöverlevare som får representera det trotsigt laglösa och okväsbara i norra Storbritannien - som förstås inte kallades så på den tiden. Året är 117 i vår tideräkning, den tid då nämnde Hadrianus tog över kejsarskapet över romerska riket efter den mer expansionslystne Trajanus. Hadrianus är mest känd för att faktiskt ha dumpat några av de nyliga erövringarna och nöjt sig med ett mindre och mer lättförsvarat rike och utsatte sig därmed för postum kritik från Rom-aficiados alltsedan dess.
Nionde legionen under ledning av den av mannarna högt älskade generalen Virilus (en överraskande passande Dominic West) skickas norrut för att tukta pikter, de upproriska och märkligt pratande människorna i nuvarande Skottland som utsätter erövrarna för 'ett helt nytt sorts krig'. Det går helt åt skogen och en liten överlevande, härkomstmässigt disparat spillra under ledning av centurionen Quintus Dias (Fassbender) försöker först rädda sin general och sedan överleva den hämnarstyrka som skickas efter dem som straff för ett onödigt illdåd. Styrkan leds av Olga Kurylenko i rollen som den sortens kusliga och livsfarliga kvinna som Marshall gärna befolkar sina filmer med.
Det blir en jakt-, flykt och slaktfilm av röjigaste sort. Den är lika kopiöst våldsam som förbluffande enkel. Neil gillar uppenbarligen film och influenserna verkar lika gärna hämtas från koreanska "Musa" som från romarrikegenren. Ingen skulle missta det för en Ridley Scott-film men de pressar sin budget ganska så långt. Det är stilsäkert och ganska underhållande. Men inte monumentalt underhållande, trots att eran och attityden är helt i min smak. Förklaringen har redan nämnts: det är för enkelt. För sällan överraskande och lite för hastigt berättat.
Marshall antar nog att den typiske tittaren är någorlunda intresserad av gamla Rom, men kanske inte nödvändigtvis vill få sig en massa fakta till livs i just det här sammanhanget. Det blir mer som en brutal myt, lätt konsumerad och snabbt glömd. Men är du ute efter lite råbarkad action från tiden då krigare inte behövde krut så är "Centurion" värd en titt.
FOTNOT
Den berömda Nionde legionens öde slutliga öde har lockat till många berättelser och teorier. I korthet verkar det inte finnas några källor om deras öde efter 117 och deras sista rejält dokumenterade aktivitet inträffade redan 108. Å andra sidan hävdar en del att de helt enkelt omformades på annan ort, utan att något särskilt dramatiskt eller mystiskt hände. Frågan är dock fortfarande öppen för debatt och föremål för ungefär samma sorts lekmanna- och forskarintresse som Karl den XII:e och kulknappen eller segelbåten Mary Celestes öde.
© Anders Lindahl2010-12-13