Karaoke (1996)

En mästares farväl, del I

Meta, igen!? Förnedrande sjukdomsymptom, igen?

Ja, igen. Men det är Dennis Potter, och "Karaoke" var tillsammans med parallellserien "Cold Lazarus" hans sista, så håll du käften och njut.

Den skådis som får göra en av sitt livs roller är den här gången Albert Finney. Skrikig, alltför förtjust i dryckjom, kreativ och därför accepterad och förlåten sina brister; möt manusförfattaren Daniel Feeld som i sina egna ord skriver 'TV som visas efter att barn officiellt gått och lagt sig'. Likt Potter själv och flera hans mest minnesvärda huvudpersoner är han uppvuxen i Forest of Dean i sydvästra England (som här dock flortunt maskerats till 'Forest of Nead', kanske för att ge plats åt en liten vits), men är nu en hyllad kosmopolit. Hyllad och besvärlig.

Hans senaste serie "Karaoke" är just på väg att antingen fulländas eller förstöras av den osympatiske demonregissören Nick Balmer (Richard E. Grant), men det är inte hans största problem. Hälsan vacklar, med skiftande diagnoser, men det är inte heller hans största problem.

Hans största problem är att han tycker sig se människor på stan leva ut scener han skrivit, sägandes repliker han omsorgsfullt komponerat. Seriens titel har därmed sin logik, även om den också motiveras av underhållningsmaskineret på den nattklubb där Feeld träffar vad som verkar vara en av hans karaktärer. Den sköna Sandra Sollars (Saffron Burrows) besöker honom på sjukhuset efter deras kaotiska första möte och en spirande vänskap övergår i farhågor när det framkommer exakt hur stora likheter hennes liv har med karaktärens - för i manuset dör hon ju på ett så fruktansvärt vis...

En person på TV-bolaget upptäcker exakt samtidigt att en person i verkligheten delar namn och andra egenskaper med en otrevlig typ i Feelds manus, vilket minst sagt innebär vissa juridiska problem. Nick Balmer är inte glad, och får snart mer att bekymra sig för när den osympatiske karaktärens dubbelgångare i verkligheten börjar öva utpressning mot honom - av helt fristående skäl - assisterad av den skådis som spelar tjejen vars dubbelgångare Feeld lärt känna i verkligheten.

Imiterar konsten verkligheten eller är det tvärtom? Är det minnesfenomenet kryptomnesi - vars definition verkar skifta med användningsområdet - som spökar eller något mer mysko än så? En del scener ser vi i 'verkligheten', andra i deras TV-tappning, i ett fall med en skådis som har en viktig funktion i verkligheten också. Det låter svårtuggat men det är bara läckert.

Meta är den mediokre författarens farligaste frestelse. Meta är också den skicklige författarens mest rika mylla att ösa idéer ur. Potter, ett genuint geni, hade mandat att meta hur mycket han vill och nyttjade det lika ivrigt och framgångsrikt som Ingmar Bergman nyttjade sitt inofficiella mandat att låta folk uttrycka sig bättre än vad folk i verkligheten klarar av.

Film Noir-stämningen är, som så ofta, en självklar ingrediens och det vilar något kusligt över en stor del av handlingen. Men plats finns det också för sympatiska personporträtt (och raka motsatsen). Producenten som byter plats på konsonanterna i början på orden när han blir agiterad är kanske den mest minnesvärde. Men även vissa mindre tilltalande personligheter syns i ett mer försonande ljus mot slutet. Dock ej Arthur 'Pig' Mallion, ett av de mest onyanserat svinaktiga svin som någonsin förmörkat TV-skärmen.

TV-serien som Feeld skrivit har samma titel som serien vi ser, och Feeld får tillfälle att ge sin egen förklaring: något om att våra liv till stor del redan är färdigskrivna. Men Karaoke i dess bokstavliga form är alltså också med, inte minst i finalen som på många vis känns som det perfekta slutet. Att tydliga ekon från både "Den sjungande detektiven" och "Pennies from Heaven", med flera, kan höras känns mer än förlåtligt – det är i sammanhanget helt rätt. "Karaoke" är nämligen ena halvan av Dennis Potters sista berättelse. I sin sista intervju (oförglömlig TV på sitt sätt, på många sätt), inspelad våren 1994 när han visste att han var döende i cancer, nämnde han som sin enda oro att han inte skulle hinna skriva klart sina två sista manus.

Det hann han, lyckligtvis, och kopplingen mellan berättelserna är fascinerande. Feelds nästa manus är tänkt att kombinera temana Virtual Reality och kryonik - det optimistiska företaget att djupfrysa människor i hopp om att kunna återuppliva dem i framtiden. I "Karaoke" skyndar termerna nästan förbi, till synes förpassade till bakgrundssorlet i en historia med andra huvudingredienser, men de är förutsättningarna för syskonserien "Cold Lazarus", med delvis samma skådespelare, som hade premiär samma år.

Konkurrenterna BBC och Channel 4 fick i enlighet med Potters uttryckliga önskan varsitt manus. I tillfällig förbrödning samproducerade kanalerna de sammanlagt åtta delarna, med Renny Rye som regissör på båda två. Det är, nämnvärt nog, snyggare gjort än man iskallt kunde förvänta sig på 90-talet, då bara riktiga prestigeproduktioner på TV förunnades filmkänsla. En riktig TV-händelse, som fick vänta väldigt länge på att bli en DVD-händelse.

Den är också ett värdigt farväl. En inte helt oviktig grej är att när den korta serien vindlar sig mot sitt slut så är det himla spännande på nåt knepigt vis. Även fina scener kan fylla en med oro, för i Potters värld är lyckan inte lättköpt. Inte ens den grad av lycka som är möjlig med korten på bordet kommer självklart personerna till godo. Samtidigt har ju flera av hans mest kända serier slut med i alla fall glädje som en av ingredienserna.

Hur det nu än blir med lyckligheten så är "Karaoke" ena halvan av slutet på TV-historiens intressantaste karriär och som sådan förstås omistlig tittning. Dessutom är den bra!



FOTNOT
Om du tror att författaren själv har en liten (under omständigheterna omöjlig) cameo i serien, så tycker i alla fall jag att du är förlåten. Ian McDiarmid är påfallande lik Potter i sina scener. Oavsiktligt? Knappast...

© Anders Lindahl
2010-10-25

---

DVD / Blu-ray

Att det unika upplägget med två kanaler skulle ha skapat sådana copyright-huvudbry att det varit helt omöööjligt att prestera en DVD-utgåva fram tills nu, kan man tänka vad man vill om. 'Finns det en vilja finns det ett sätt' är väl ett av många applicerbara visdomsord. Det tog hur som helst sin lilla tid, men i september 2010 släppte Acorn Media både "Karaoke" och "Cold Lazarus" på DVD, dock utan alla de timmar med extramaterial som de förtjänar. En svensk utgåva saknas i skrivande stund.

---

Originaltitel: Karaoke
Storbritannien, 1996
Regi: Renny Rye
Med: Albert Finney, Roy Hudd, Richard E. Grant, Keeley Hawes, Hywel Bennett, Saffron Burrows, m.fl.

Genre: Mystery, Thriller, TV-serie
Teman: Meta

Ingår i följande teman

Sök