K-pax (2001)
Skön film om charmig rymdman
I en vänthall i New York dyker plötsligt en man upp, till synes från tomma intet. Hans namn är Prot och han säger sig ha färdats dit med mångdubbla ljusets hastighet från planeten K-pax i Lyrans stjärnkrets. Han är inte liten och grön som man kan vänta sig utan är misstänkt lik Kevin Spacey till utseendet. Naturligtvis blir han inlåst på ett psykiatriskt vårdhem. Där stiftar han bekantskap med läkaren Mark Powell (Jeff Bridges) som genom terapeutiska samtal och hypnos försöker ta reda på vem "Prot" egentligen är och vad det är som ligger bakom hans vanföreställningar. Men Prots berättelser om livet på K-pax och om hans uppdrag på jorden är så trovärdiga att den gode doktorn allt mer börjar fundera på om Prot kanske talar sanning.
Precis som en turist i ett fjärran land är Prot fascinerad av den jordiska tillvaron och ställer en del intressanta frågor om saker som vi gärna tar för självklart i de flesta jordbundna kulturer. Den främsta punkten här är familjerelationer, vilket är något som inte förekommer på K-pax. Prot får Dr. Powell att börja fundera på sitt egna liv och vad som kan fattas i detta. Han ställer också till en del oreda i den välorganiserade sjukvårdsapparaten när han ger sig till att hjälpa sina medpatienter med deras liv.
Värnandet av den heliga kärnfamiljen och filmens genomgripande budskap att man ska ta hand om det goda i livet, som då ofta står att finna inom just familjens ramar, blir ibland tyvärr alltför anstucket av stereotyp amerikansk kultursyn men det kanske man kan vara förlåtande inför. Det är först när Prot börjar hjälpa medpatienterna med sin sunda-förnuftet-terapi och diskuterar med Dr. Powell om hur alla varelser kan vara både varandras läkare och varandras patienter på samma gång som jag börjar bli lite orolig. Filmen ligger här farligt nära att gå vilse i de smörsentimentala träskmarker som blev filmen "Patch Adams" dödsdom. Tack och lov håller sig "K-pax" kvar på torra land och vi blir tacksamt besparade alla former av glycerintårsframkallande scener ackompanjerade av smäktande stråkkompositioner.
"K-pax" drivs fram av en hjärtlig humor av den sort som tål att blandas upp med större och mindre stänk av allvar utan att filmens helhet blir lidande av det. Filmen är inget mästerverk men den motiverar mer än väl de två timmar som det tar att se den och det som ger den största behållningen är huvudrollsinnehavarna. Samspelet mellan Bridges och Spacey fungerar mycket bra och många av deras gemensamma scener blir väldigt underhållande. Kevin Spacey är en mästare på att med ytterst små uttryck dominera hela bilden och hans Prot är nästan i klass med Verbal Kint i "De misstänkta".
I filmens "tagline", eller säljargument om man så vill, sägs det att den kommer att förändra ens syn på världen. Det är väl att ta i lite väl mycket. Den har vissa pretentioner i den riktningen, men lämnar trots det inga direkt bestående tankar i huvudet efteråt. Å andra sidan är det en underhållande film som helt klart är värd att se. Jag ger den, med viss tvekan, fyra russin och rättfärdigar mitt betyg med att det fjärde russinet oavkortat går till Kevin Spacey.
© Andreas Hallgren
2002-02-01
Originaltitel: K-pax
USA / Tyskland, 2001
Regi: Iain Softley
Med: Kevin Spacey, Jeff Bridges, Mary McCormack, David Patrick Kelly m.fl.
Genre: Drama, Komedi, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2002-02-01
