Shutter Island (2010)

Mystiskt, bombastiskt och nästan fantastiskt

4 russin

Det är något svåremotståndligt med mysterier på öar. Jag såg till och med ett par avsnitt av 2009 års tilltänkta tittarsuccé i 4:an, "Harper's Island", praktiskt taget bara för miljön. Isoleringen, närheten till vattnet som blir både olycksbådande och fagert; öar äger. Shutter-ön är med sin svårtillgänglighet och sina branta klippor som gjord för att härbärgera USA:s hyperfarligaste mentalfall - och kanske något betydligt hemligare...

Scorsese och fantastiska filmfotografen Robert Richardson (också flitigt anlitad av bland andra Oliver Stone och Quentin Tarantino) gör förstås magnifikt bruk av miljöerna (bland annat Peddocks Island, förtäljer Wikipedia), mysteriemöjligheterna i Dennis Lehanes påstått svårbegripliga bok och inte minst Leonardo DiCaprio, skådisen som enkelt uttryckt aldrig är dålig eller är med i något dåligt.

Det sista kan väl inte sägas om varken Ben Kingsley eller vår Max von Sydow, som båda kan hittas i praktiskt taget vilken sorts film som helst och inte alltid ser sig nödgade att bevisa att de kan vara precis hur bra som helst. Här är de båda utmärkta som läkare med lite olika attityd till yrket och patienterna. Kingsleys roll är en av de viktigaste, bredvid kriminalkommissariekollegan Chuck (Mark Ruffalo) som Ted Daniels (DiCaprio, alltså) får sig tilldelad strax innan han reser till ön.

Men varför ska de dit? Jo, en kvinnlig patient som för några år sedan dödade alla sina barn har rymt. Eller åtminstone försvunnit; att lämna ön verkar i det närmaste omöjligt. Ted och Chuck är de klassiska utomstående som anländer till en sammansluten värld där man inte vet vem man ska tro på.

Året är 1954 och det han såg och gjorde i Dachau slutet av Andra världskriget är fortfarande färskt i Teds minne. Som om inte det var nog har han en senare tragedi från hemmafronten att smälta. Hustrun (Michelle Williams) återser han i drömmar lika fascinerande som otäcka. Frågan är om han är rätt person att omge sig med galningar. Själv har han dock sina djupt personliga skäl att ta fallet, vilka han lite sent anförtror sin kollega.

Platsen är fascinerande nog, med sina karga klippor, avlägsna fyrtorn och det hemlighetsfulla tredje huset flankerat av byggnaderna där de något mindre farliga fallen huserar, men det är alla mötena som håller intresset uppe hela vägen. Möten med bland annat människor vars mentala status inte riktigt får Ted att bortse från deras brott; ett av de potentiella vittnena verkar han medvetet provocera i rent agg. När storm, strömavbrott och hotande översvämning rubbar det redan bräckliga lugnet så kan sedan vad som helst hända. Frågan man ställer sig är dock hur mycket av det som händer som är något annat än vad det verkar vara på ytan.

Att man kommer att tänka på så vitt skilda filmer som "The Wicker Man", "När lammen tystnar" (inte bara för att Ted Levine är med) och en sorts thrillersubgenre som av spoilerskäl inte bör beskrivas närmare här betyder inte att filmen är kluven. Scorsese, med gamla vapendragare som klipperskan Thelma Schoonmaker, vet precis på vilket bombastiskt, Cape Fear-artat sätt han vill berätta den här historien och resultatet blir film i dess filmigaste form. En ren njutning, som samtidigt ruvar på några väldigt jobbiga och starka scener.

Det räcker nog så. "Shutter Island" är en lång film med många vändningar, men bör inte pratas sönder för mycket innan man ser den, tycker jag. Efteråt inbjuder den dock till att pratas nästan sönder och samman. Och ses om.

© Anders Lindahl
2010-07-01

© Paramount
Hårt belysta trenchcoats på sammanbitna skådespelare från årets tvåa: "Shutter Island"

Originaltitel: Shutter Island
USA, 2010
Regi: Martin Scorsese
Med: Leonardo DiCaprio, Michelle Williams, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Emily Mortimer, Patricia Clarkson, Jackie Earle Haley, Ted Levine

Genre: Mystery, Thriller
Svensk biopremiär: 2010-02-19
Hemmabio: 2010-06-23
Teman: Tjugohundratalets bästa filmer


Ingår i följande teman


Tjugohundratalets bästa filmer





     

Dela |