Farsan (2010)

Lättgillad lättviktare

Efter två seriösa rullar går Josef Fares tillbaka till ungefärligen den stil han inledde långfilmskarriären i, för tio år sedan. Gamle vapendragaren Torkel Petersson har varit med och skrivit manus och spelar själv, som vanligt, en man med manlighetsissues. I det här fallet får han för sig att tjejen trånar efter grannen på grund av hans egen harmlösa natur.

Men huvudperson är, som titeln lite lätt antyder, Farsan - eller Baba som han ofta kallas här. Jan Fares, Josefs farsa (eller baba), spelar gissningsvis en lite överdriven variant av sig själv, och han gör det med den äran. Farsan, en änkeman som i övrigt påminner ganska mycket om Elias Gergis farfarskaraktär i "Zozo", tvekar aldrig innan han talar och har ett lika stort självförtroende som hjärta. Meningsbyggnaden är lika effektiv som alternativ. Han jobbar i nämnde Torkelkaraktärens cykelaffär tillsammans med Juan Rodríguez (bekant från diverse svenska såpor), vars tematiska parallellhandling involverar hans åldrade hund.

Farsan ska snart bli farfar, men inte på det sätt han tror. Sonen (inte Fares Fares, det hade väl blivit för mycket, utan Hamadi Khemiri) vill inte avslöja att han inte kan få egna barn och har övertalat frun (Nina Zanjani) att spela med i ett sådant där jobbigt lurendrejeri där hon ständigt uppgraderar låtsasbebismagarna i väntan på att deras adopterade barn ska anlända. På något sätt kan man nästan tro på att två vuxna människor kan ge sig in i ett så dumt projekt, på grund av den där lättsamma människoinsikten som genomsyrar det mesta Josef Fares tar sig för. Han neutraliserar tittarnas invändningar med små medel och har slutligen trumfkortet 'det är ju faktiskt en knasig komedi' att ta till när tilltron tryter. De tu skådisarna är ganska så okända och kommer kanske inte hösta in några guldbaggar för just den här filmen, men funkar fint och har charm.

Humorn är som vanligt alternativt bullrig och minimalistisk, med oväntade överdrivna påhitt bredvid små tonfall och kortkortrepliker som man nästan missar men, om man inte missar dem, kan ha galet skoj åt. Den mest magmuskeltränande scenen hör dock till den mer högljudda skolan - när Torkel ska testa på att vara en arg karlakarl och avslutar med att slicka sin nya tatuering, väsandes "Death...". Oerhört fånigt, enormt roligt!

Att inte tycka om "Farsan" är väl i det närmaste omöjligt. Att utnämna den till en riktigt bra film är väl nästan lika omöjligt, med dess till synes lättvindigt tillkomna manus, men det är väl inte det viktigaste. Det är en lättviktare, men full med charm och mysiga människoporträtt och, titt som tätt, något slags tramsig vishet.

© Anders Lindahl
2010-06-25

---

Tack till SF Video för recensionsexemplar

Originaltitel: Farsan
Sverige, 2010
Regi: Josef Fares
Med: Jan Fares, Torkel Petersson, Hamadi Khemiri, Juan Rodríguez, Anita Wall, Nina Zanjani, Jessica Forsberg

Genre: Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2010-02-12
Hemmabio: 2010-06-23

Sök