The Killer (1989)

"Den enda som förstår mig är en snut"

5 russin

Denna oerhört våldsamma melodram om yrkesmördaren med heder som gör ett sista jobb för att friköpa sig från moralisk skuld hör till både Woos och Chows absolut bästa filmer. Den kan ses som en provkarta över Woos talang, hans teman och återkommande motiv, vilka alla kulminerar i "Hard-boiled".

"The Killer" har, förutom eldstrider som med rätta gått till historien i sin blandning av energi och poesi, en riktigt bra intrig, snyggt ihopvävd, och karaktärer som man faktiskt bryr sig om.

John (som han kallar sig) hör till en utdöende skara; yrkesmördare med heder, ansvarskänsla och hjärta. När han under ett "jobb" oavsiktligt skadar sångerskan Jennie (Yeh) så att hon nästan helt förlorar synen tar han mycket illa vid sig. Han har intalat sig att det är ett acceptabelt yrke han har, eftersom han bara dödar kriminella som "förtjänar det", men när oskyldiga kommer till skada börjar han tänka om. Han åtar sig ett sista uppdrag, för att finansiera den utlandsresa och operation som kan rädda Jennies syn.

Historiens andra huvudperson, Li (Lee), är polis, men på många sätt påfallande lik John. Han har principer, men hans arbetsgivare litar inte på honom på grund av hans ofta våldsamma och instinktiva arbetsmetoder. Li bevittnar Johns sista mord, vilket gör John obekväm för Weng, den gangsterboss som lejde honom. För Weng arbetar också Sydney, en kollega till John som "förtidspensionerats" på grund av en handskada och är Johns bäste vän i livet. Det är Sydney som, just på grund av denna vänskap, får i uppdrag att röja John ur vägen. Därifrån slingrar sig historien raskt ut i ständigt överraskande territorier, på väg mot en ganska bedövande och nästan Shakespearesk final.

Ett tema som löper genom historien är lojalitet och vänskap. Är detta något som ens jobb dikterar, eller kan en polis och en yrkesmördare märka att de har mer gemensamt än med sina kollegor? Mellan, och under, de otaliga striderna och dramatiska vändningarna, pågår en ständig - direkt eller indirekt - dialog kring detta.

Chow gör en riktigt bra roll här. Han har alltid utstrålning - och hör välförtjänt till Hongkongs största legender - men här tillåts han ett lite bredare känsloregister än vanligt. Han plågas, inte bara av sina gärningar, utan av det svek som begås mot honom och av de pistolskador han ådrar sig. Istället för att med ett stoiskt lugn, coolt leende bära alla motgångar lider han verkligen. Hans, och de övrigas, mänsklighet gör det hela mycket mer spännande, och filmen är inte sällan lika gripande som spännande.

Historien är förstås läckert förpackad. Här finns Woos främsta och bästa kännetecken i överflöd; flaxande duvor, livsfarliga bil- och motorcykelstunts och folk som siktar mot varandras huvuden med pistoler medan de pratar. Tiden är som vanligt ett lydigt redskap i hans händer; slow motion huserar utan ansträngning bredvid klipp i normal hastighet, och de plötsliga frysbilderna som stannar upp verkligheten för ett ögonblick är sällan långt bort. Musiken hör till det bästa jag hört i en Woo-film; oftast åt det mer ödesmättade hållet, och mot slutet ljuvlig sorgsen.

"The Killer" är något så unikt som en oerhört blodig film som faktiskt berör, och dessutom är lika intressant under dialogerna. Fast det är kanske inte så unikt. Inte för John Woo.

----

Trivia: Som en liten kommentar till de protester man ofta kan höra under en Woo-film, av typ "men hallå, hur många kulor ryms i deras pistoler egentligen?", finns här ett litet minitema om att räkna kulor. "Jag sparar alltid en kula, antingen åt mig själv eller åt min fiende".

© Anders Lindahl
2000-10-19



Originaltitel: Die xue shuang xiong
Hongkong, 1989
Regi: John Woo
Med: Chow Yun-Fat, Danny Lee, Sally Yeh, Chu Kong

Genre: Action

Relaterade artiklar
Hongkong!







     

Dela |