Valhalla Rising (2009)
Stalker möter Korpen flyger
Det känns logiskt att Refn i samband med festivalvisningen i Göteborg nämner Tarkovskij bland sina influenser. Kurosawa verkar vara en annan. Själv påmindes jag om Herzogs "Aguirre" när jag såg "Valhalla Rising", inklusive känslan av att jag nog skulle komma att uppskatta filmen mer i efterhand. Och det gör jag. Lite, i alla fall...
Det är ganska så modigt, det här. Det presenteras som en vikingafilm, och kanske ska man se de skotska högländerna och den skotska (ibland otydliga) engelskan som en internationellt gångbar variant av Någonstans i Norden. Jag är faktiskt inte helt säker och vågar erkänna det. Ge mig respekt för det, i alla fall.
En stum, enögd slav utan känd bakgrund (Mikkelsen) sitter i sin träbur mellan fajterna mot diverse gästande kämpar. Vadslagning sker bland de dimmiga högländerna, en eller två hårdingar anfaller den kopplade cyklopen som alltid vinner, utan synbar triumf eller några andra känslor. Grabben som kommer med lite skulor att käka i buren är kanske eventuellt, möjligen något som kunde liknas vid en vän, men man får mest känslan av att 'One-eye' inte sysslar med saker som vänskap. "Han drivs av sitt hat", antar hans ägare.
Det är när han ska säljas till en annan hövding som han passar på att rymma. Lillgrabben tolkar hans välvilliga gest att inte slå ihjäl honom som en inbjudan att följa efter den tyste krigaren. Han har inte så många alternativ efter att resten av gänget slagits sönder och samman. "Valhalla Rising" är en bitvis väldigt våldsam film, ska väl nämnas, om än egentligen inte särskilt spännande.
När de två träffar på en skara nykristnade kämpar - de tror sig i alla fall ha snappat upp det viktigaste med den nya religionen - så följer de med dessa i en båt som ska till det heliga landet och korstågen, med pojken som något slags tolk. Huruvida han faktiskt vet vad One-eye tänker är en av många saker man kan fundera över när man ser filmen, vars ofta makliga tempo och suggestiva musikmatta medvetet inbjuder till just funderingar.
Eller till att, som Refn föreslår, se filmen som den sortens drogtripp han själv inte vågar företa på 'vanlig' väg. Han nämner också att filmskapande i sig är en våldshandling, men nästan lite motvilligt eftersom han säkert förstår att sånt prat ökar risken för en prettostämpel.
Är One-eye från självaste helvetet, och är det dit båten är på väg genom en till synes oändlig dimma? I en handfull kapitel indelade av korthuggna titelskyltar presenteras eventuellt svaren på några av de frågor som sägs rakt ut av någon i filmen eller som den någorlunda engagerade tittaren själv klurar på.
Och är "Valhalla Rising" en suggestiv tripp full av tolkningsmöjligheter, pretentiöst trams eller mittemellan? Den är mittemellan, om du frågar mig, som tyvärr inte lyckades knarka igång totalt på den men måste erkänna att stämningen verkligen är tät och filmen, i alla fall hittills i detta årtusende, ovanlig. Dess nästan statiska partier bredvid de synnerligen brutala passagerna, de ofta vackra bilderna i halvskakig handkamera, den samtidiga känslan av djärv, förverkligad vision och kompromiss - det är verkligen upplagt för eftersnack och kluvna kritiker. På bio kommer den inte få det lätt, törs jag förutspå...
Förutom "Pusher"-trilogin, som Refn alltid främst kommer förknippas med om han så blir tusen år gammal, har han bland annat gjort Turturro-thrillern "Fear X". Den vet jag att jag gillade, även om jag utan problem kunde förstå alla dem som inte gjorde det. När det gäller "Valhalla Rising" är jag inte lika säker. Men jag tycker verkligen om de där skogiga kullarna som de traskar omkring i!
Trean i betyg är en feg helgardering från min sida, och kan ignoreras. Om du undrar ifall du ska se den här filmen för spänningen och äventyrets skull så är svaret nej. Om du gillar Tarkovskij och Kurosawa och hoppas att det här är lika bra är svaret också nej. Det är kanske det viktigaste du behöver veta...
(En halvbakad, tänkbar tolkning av filmen presenteras i spoilern.)
© Anders Lindahl
2010-02-06
Originaltitel: Valhalla Rising
Danmark / Storbritannien, 2009
Regi: Nicolas Winding Refn
Med: Mads Mikkelsen, Gary Lewis, Jamie Sives, Ewan Stewart, Alexander Morton
Genre: Action, Fantasy, Religion/filosofi, Äventyr
Svensk biopremiär: 2010-03-31
Hemmabio: 2010-10-27
Teman: GIFF2010
Ingår i följande teman
