Under the North Star (2009)
Ambitiöst, välgjort och långt
Alla dessa revolutioner och inbördeskrig och deras skoningslösa efterspel. Historien är full av dem och även Finland har sin version, vilket vi här blir grundligt upplysta om. Förlagan till den planerade duon av filmer är Väinö Linnas romansvit "Här under polstjärnan". Linna är ju mest känd för "Okänd Soldat", om namnet lät bekant men svårplacerat.
Tänk er en sansad finsk variant av "1900" med inslag av Vilhelm Moberg så är ni nog ganska nära en bild av filmen. Det börjar med en lång prolog som sammanfattar platsen och de viktigaste personernas situation under ett par decennier, med start i slutet av 1800-talet. Med drygt tre timmars speltid finns det plats att ordentligt presentera bakgrunden för att förändringen ska ha större effekt.
Vi är långt ifrån de stora skeendena, på soldränkta åkrar inbäddade bland björkträden och sjöarna. Det är arbetsamt folk med "no particular hopes or dreams", som George Bush den äldre säger när han flyttar till Springfield i "Simpsons". Strävsamme Aku Koskela får tillåtelse från kyrkoherden att göra odlingsbar jord av ett stycke sankmark på församlingens ägor, men inget bindande avtal. Just det här med att arbeta på annans mark, med risk för vräkning när det passar 'the man', är ett av filmens stora teman som till slut kommer leda till politik och dess arge kusin: krig. Barnen föds, växer upp och blir tids nog huvudpersoner de med. Viktigast är förstfödde, starke och ganska barske Akseli som efter lite strul med bygdens lättfotade fnissbimbo hittar den sanna kärleken och blir make och far.
Det fortsätter med klasskamp på ett mer fredligt, politiskt och lokalt plan, där den vältalige och välmenande Tailor Halme samlar folket under det röda baneret för att protestera mot hjärtlösa vräkningar, och samtidigt försöker hålla en civil ton mot makten. Akseli lyssnar och håller med, men har kanske lite mer drastiska åsikter om hur förändring bör, eller tyvärr måste, ske.
Det slutar förstås med krig och elände. Linjerna dras upp, beslut tas och rivs upp, förändring inträder och raseras, och båda sidor tycker sig behöva beväpnade garden, utifall att... En självuppfyllande profetia, som alltid.
Det är många karaktärer som ska förhålla sig till, och ibland förgöras av, förändringarna. På vilken sida de ställer sig i konflikten känns närmast dikterat av deras klasstillhörighet, men de kan ändå reagera och agera med olika nyanser inom 'sitt lag'. Vilka som får betala det högsta priset känns ofta varken rättvist eller väntat, vilket faktiskt talar till filmens fördel. Kyrkoherden Salpkari håller filmen igenom en hyfsat mångfacetterad stil. Frugans hans är det värre med, och verkar ett tag farligt nära att bara anta rollen av pådrivande bitch. Ingen enorm förvandling sker här, men det kommer visa sig att hon inte är den ondaste i bygden. För vissa tar en livslång fiendskap sina konkreta uttryck i skydd av kriget.
Det är ett gediget hantverk som ser ut och låter som en storfilm, med fin musik och ståtliga kranåkningar. Det är svårt att invända särskilt häftigt mot något, men kanske lika svårt att hitta scener, händelser och kreativa grepp som särskilt förtjänar att hyllas. Utom möjligen modet att så omsorgsfullt och utan pardon skildra så mycket dysterhet och grymhet. Å andra sidan är det lite snålt med personlighetsdragen hos karaktärerna. De är sina viktigaste funktioner, kort och gott.
Det kommer alltså en avslutande del framöver, men första filmen hittar efter sin långa vandring genom det allt tätare mörkret helt rätt station att lämna av vid. Så dags kan man välja att klassa filmen som för lång och traditionellt berättad, eller just som en välgjord och bitvis stark storfilm. Det finns sanning i båda synsätten, betyget blir en stark trea.
© Anders Lindahl
2010-02-04
Originaltitel: Täällä Pohjantähden alla
Finland, 2009
Regi: Timo Koivusalo
Med: Mikko Nousiainen, Ilkka Koivula, Heikki Nousiainen, Hannu-Pekka Björkman, m.fl.
Genre: Drama, Historia, Krig, Politik
Teman: GIFF2010
Ingår i följande teman
