Sherlock Holmes (2009)
En Sherlock för tjugohundratalet
För några år sedan fick vi höra talas om två nya filmer om Sherlock Holmes. Visst är det märkligt hur filmidéer alltid kommer parvis? Den ena var en komedi med Will Ferrell, och det må väl vara hänt, den andra skulle regisseras av Guy Ritchie. Hur sa? blev uttrycket för dagen. Ritchie har inte varit i toppform de senaste filmerna, om man så säger, och även när han var det känns väl inte Ritchie som det mest självklara valet att ta sig an deckarikonen Sherlock Holmes. Lock, Stock and the Power of Deduction with 'atchet 'olmes, Guv'nor? Så fel man kan ha... Ferrellkomedin är nu uppskjuten till 2011 och jag har sett Ritchie leverera en alldeles utmärkt historia om pojkarna på Baker Street.
För ovanlighetens skull börjar vi med att sätta fast storskurken redan i början av filmen. Seriemördaren Lord Blackwood hängs för sina brott och Watson själv förkunnar honom död. Men det viskas om att Blackwood även sysslar med allsköns svart magi, viskningar som knappast blir tystare när han bryter sig ut ur sin grav och ses vandra omkring på kyrkogården. Radarparet Sherlock och Watson får åter igen ta upp jakten på Lord Blackwood och lösa ett mysterium som kretsar kring ockultism, svartkonst och hemliga sällskap. På vägen stöter de ihop med Holmes romantiska intresse Irene Adler och hans ärkenemesis Moriarty, den senare mest i startgroparna för uppföljaren kan tyckas.
Det är, vilket kanske redan har framkommit, en annorlunda gestaltning av Holmes och Watson (Robert Downey Jr. respektive Jude Law) i den här filmen. Den som mest påminner om den klassiska Holmesbilden a la Basil Rathbone är faktiskt Mark Strong i rollen som Lord Blackwood. Kanske en medveten blinkning till historien från Guy Ritchie här, vem vet? Här har vi i alla fall en nytolkning rätt långt ifrån Sidney Pagets illustrationer till berättelserna. I vissa fall kanske en tolkning som ligger närmare textens original med en mer fysiskt aktiv Holmes, i andra fall fria men fungerande fantasier.
Det är en nytolkning som behövs. I en tid då nörden fått allt mer utrymme i mediasfären kan den besserwissrige, antisociale stugsittaren, iakttagaren och übernörden Holmes känna sig förbisprungen av en tolvårig gamer med en wikipedia-app på sin iPhone. Skarpsinnet står naturligtvis högt i kurs, även i Ritchies version, men här används inte slutledningsförmågan endast till att egenkärt briljera med som ofta i tidigare filmatiseringar, utan får även praktisk tillämpning, inte minst i en rätt underhållande boxningsscen.
Det är underhållning "Sherlock Holmes" handlar om. Visst finns det någon parallell som kan göras mellan Blackwoods drömmar om ett tusenårigt rike och idéer som en liten österrikare hade sådär en fyrtio år senare, men det är överkurs. Det räcker, för min del och i denna stund, gott att njuta av ett enkelt mysterium, lite välgjord action bland snygg viktoriansk scenografi och ett hyggligt hantverk i filmskapande både framför och bakom kameran.
© Andreas Hallgren
2010-01-24
Originaltitel: Sherlock Holmes
USA, 2009
Regi: Guy Ritchie
Med: Robert Downey Jr., Jude Law, Rachel McAdams, Mark Strong, Eddie Marsan, Kelly Reilly m.fl.
Genre: Action, Kriminalfilm, Mystery, Thriller, Äventyr
Svensk biopremiär: 2010-01-01
Hemmabio: 2010-06-02
