2012 (2009)
Så slutar denna värld; inte med en smäll utan med datorgrafik
Ovanligt kraftiga solstormar gör att jorden bombarderas med neutroner i stor omfattning, vilket får jordens kärna att öka i temperatur. Detta i sin tur får stora geologiska konsekvenser när de tektoniska plattorna börjar åka omkring och jordens poler flyttar på sig. Något sådant i alla fall. I ärlighetens namn lyssnade jag inte så noga eftersom de rent vetenskapliga premisserna för sådana här spektakel inte brukar vara något att hänga upp en b-uppsats på. Det som händer är i alla fall att jorden spricker sönder, och det är inte några små sprickor vi talar om här, utan en katastrofal kollaps av hela jordytan.
Mitt i allt detta, förvisso precis som alla andra människor men mitt i filmen då, finner vi den misslyckade författaren och limousinföraren John Cusack som tar sina två barn på en vildmarkssemester till Yellowstone nationalpark. Naturligtvis är Cusack frånskild och har ett ansträngt förhållande till sin ex-fru och hennes nye kille. Han har också svårt att komma nära sina barn. Har vi sett det förut? Ja, en eller två gånger kanske i liknande katastroffilmer. Storymässigt är "2012" inte direkt någon ambitiös nyskapare.
Roland Emmerich är bra på att förstöra saker. På ett bra sätt. Med "Independence Day", "Godzilla" och "The Day After Tomorrow" i bagaget har vi sett honom nedkalla katastrofer över världen förrut. Men aldrig i samma skala som i "2012" och aldrig lika snyggt som här. Specialeffekterna är makalösa och magnifika och gillar man, som jag gör, att titta på slikt har man mycket att ta till sig. Men det blir samtidigt lite väl mycket och lite väl överdrivet, så att man ser sig mätt på sista-sekunden-räddningar och mäktiga 3D-effekter. En del scener dras även ut till leda, inte minst så slutets kugghjulskalamitet under vatten, vilket knappast gagnar filmen i stort.
Emmerich är också bra på att förstöra filmer. Nå, förstöra är ett väl starkt ordval, men han är åtminstone mindre bra på att skapa verklig dramatik med skådespelare eller för den delen skriva intressanta historier utöver rent specialeffektsdrivna scener. "Independence Day" är till exempel en okej action men också ett amerikanskt pekoral som blir enastående pinsamt på denna sidan vattnet. Även "2012" är en tämligen pinsam upplevelse då och då, främst genom att lätt tillbakalutat tro sig komma undan med att låna i princip alla sina element från andra filmer och nöja sig med kontrollera att man verkligen kryssat för varenda ruta i manusformulär 1A. Det finns ingenting minnesvärt eller viktigt i Roland Emmerich "2012", utöver redan nämnda specialeffektsorgasmer.
Man ska väl därmed inte heller göra för stor sak av att en film som den här ibland glömmer bort att världen är större än bara USA, eller att den uppvisar könsrollsindelningar som var förlegade redan på 1960-talet, men det är ändå detaljer som gör att slutintrycket av "2012" blir sämre än vad det behövt vara. Jag har inget emot apokalyps på film, och kan dessutom tycka att en stunds underhållande effekt-eskapism kan vara rätt trivsamt. Vad jag har svårt för film som, ytterst beräknande, förutsätter att jag är en nyttig idiot vars enda syfte är att köpa popcorn och biljetter. Grundpremissen för "2012" är inte en historia som någon vill berätta, utan ett kalkylark för maximerad vinst per satsad krona. Det är sällan ekonomiavdelningen är de som är bäst lämpade för att skapa goda filmupplevelser.
© Andreas Hallgren
2009-12-13
Originaltitel: 2012
USA / Kanada, 2009
Regi: Roland Emmerich
Med: John Cusack, Amanda Peet, Chiwetel Ejiofor, Thandie Newton, Oliver Platt, Thomas McCarthy, Woody Harrelson, Danny Glover m.fl.
Genre: Action, Drama, Sci-fi, Thriller, Äventyr
Svensk biopremiär: 2009-11-13
Hemmabio: 2010-03-17
Relaterat ur russinbloggen
2010-04-26: Cusack, den evige författaren
