Joint Security Area (2000)
Det kalla kriget är inte dött
JSA, som den lite coolt förkortas i vissa sammanhang är en de största biosuccéerna någonsin i hemlandet Sydkorea, och man kan förstå hur den slagit an en sträng hos de människor som känner att uppdelningen av Korea inte bara är fel, utan smått bisarr.
"Bron utan återvändo", som den kallas, är en blygsam konstruktion men med ett enormt symboliskt och politiskt värde. Här finns en gränsstation mellan Nord- och Sydkorea där soldaterna på bägge sidor nervöst inväntar en konfrontation som ibland känns lika oundviklig som onödig. Kommunisterna i sina stela uniformer stirrar argt över gränsen på de sydkoreanska soldaterna i USA-influerade militärkläder. En person i filmen beskriver platsen som en torr skog. Vid minsta gnista kan den antändas och brinna upp helt.
Skottlossning utbryter plötsligt i en liten vaktstuga på den norra sidan gränsen. När det är över ligger två nordkoreanska soldater döda och en sydkorean släpar sig sårad tillbaka över den korta bron. Båda sidor lägger snabbt fram vitt skilda rapporter om vad som hänt, medan de två överlevande från händelsen tiger.
Sophie, som är född i Geneve men har en koreansk far, kommer till brottsplatsen i egenskap av major i den neutrala styrka som försöker reda ut händelsen utan att trampa på några ömma tår. Vid sin sida har hon en svensk vid namn Persson, som tyvärr har en tämligen intetsägande roll i sammanhanget. Sophie hittar genast luckor i de officiella förklaringarna och börjar gräva djupare i ett fall som de flesta helst av allt vill glömma. Vad hon hittar är inte någon lömsk komplott, utan snarare raka motsatsen. En rörande och i slutändan fatal vänskap mellan soldater på båda sidor gränsen. Detta framgår tidigt i filmen, som till stor del handlar just om denna vänskap, men behåller detaljerna kring tragedin i dunklet för att bibehålla spänningen och mysteriekänslan.
JSA är en bra film med de allra bästa av avsikter. Den rymmer både en hel del humor och värme vid sidan av spänningen och den ganska klassiskt uppbyggda deckar-strukturen och den är, inte att förglömma, mycket snyggt gjord. Produktionen sägs ha varit den dyraste i Sydkoreas historia, och stora delar av filmen är inspelad i ett jättelikt kulissbygge som är gjort som en kopia av verklighetens Joint Security Area.
Kanske kan jag tycka att den ibland gränsar till det övertydliga och stundtals fånigt smöriga, men sedan kompenserar den lika snabbt med något subtilt eller tragiskt. Och även om det hela bygger på en högst konkret situation kan Korea också fungera som en metafor över Sovjetunionen och Väst, under det kalla krig som nu alltmer börjar kännas som en mörk saga - ersatt av nya, lika mörka, men mindre lättbegripliga sagor. Kalla kriget-filmerna ville inte sällan visa för oss att olikheterna människorna emellan på båda sidor järnridån inte var så stora. Att det var makthavare och abstrakta politiska teser som ville hålla dem isär, med personliga tragedier som följd. JSA känns alltså märkligt bekant, även om platsen den utspelar sig på inte hör till det allmänna västerländska medvetandet på samma sätt.
JSA blir något slags mellanting mellan tv-serien "På heder och samvete" och en spännande inblick i en miljö som åtminstone jag vet ganska lite om. Efter lång tvekan ger jag den tre russin, mest på grund av smärre brister, såsom den kvinnliga huvudpersonens opersonlighet och ett par ganska dåligt komponerade och framförda biroller. Men, som jag säkert nämnt i någon annan recension, poängen är inte hela poängen. JSA är definitivt sevärd.
© Anders Lindahl
2002-01-28
Originaltitel: Gongdong gyeongbi guyeok JSA
Sydkorea, 2000
Regi: Chan-wook Park
Med: Yeong-ae Lee, Byung-hun Lee, Kang-ho Song, Tae-woo Kim, Ha-kyun Shin
Genre: Drama, Krig
Teman: GFF2002
Ingår i följande teman
