Bröllopsfotografen (2009)

Behaviourism för bröllop och andra bjudningar

- Komedi är en färskvara. Elände varar hur länge som helst.
Något i den stilen kläcker avdankade skådespelaren Johnny Björk (Kjell Bergqvist) ur sig och det kan vara värt att ta fasta på när man följer upprullningen av den här sedelärande berättelsen. Det börjar som en komedi med stark lokalfärg, för att sluta i något med betydligt mer allvar än jag hade väntat mig. Och det håller. Jag får aldrig känslan av att stora genier varit i farten i skapandet av ”Bröllopsfotografen” men kanske är de trots allt det i någon mening; Ulf Malmros med anhang. Filmen är smart, skruvad, tempostark och balanserad i nästan alla avseenden. Det hade jag nog förhoppningar om, men däremot inte beredskap för att den faktiskt skulle ha så mycket substans - och känsla.

Förra året tillbringade jag ett halvår som lokalreporter med främst södra Dalsland som arbetsfält. En dag under sommarens nyhetstorka (ja, den existerar och alla journalister fruktar den - tro inget annat) fick jag ett tips i förbifarten om en filminspelning i grannskapet. Det visade sig vara eviga underbarnet Ulf Malmros som påbörjat processen med sin senaste svenska odyssé, vad som kunde antas vara i samma anda som ”Smala Sussie” med påtaglig värmländsk närvaro. Förutom att ett par orter i Dalsland agerade stand-in för sitt norra grannlandskap under inspelningen. När ni tror er se Molkom i filmen är det i vissa fall en ort med namnet Ödeborg som exponeras, företrädesvis i de tidiga scenerna med ett bröllop där läder och nitar är vanligt förekommande.

På plats i Ödeborg fick jag bland annat veta att filmen kostade kring 23 miljoner kronor att göra och en producent förklarade att med sådana summor i omlopp vill man gärna se mycket som möjligt av dem framför kameran. Malmros var mycket riktigt en go-to-guy för sådana syften. Effektiv och tekniskt begåvad löd omdömet om regissören, som själv var helt inne i sitt värv och inte hade tid att svara på frågor. Det hade däremot Kjell Bergqvist, som jobbat med Malmros flera gånger, vilket helt enkelt beror på en kompatibel inställning till livet och jobbet. Chemistry. Björn Starrin kanske ni minns från ”Smala Sussie” som en arbetslös småfixare, en av flera kufiska karaktärer i en film full av sådana. Riktigt lika excentriska och tillspetsade är de inte i den här filmen, även om man kan förledas tro det i början.

Robin växer upp i Molkom och när han närmar sig de 30 bor han fortfarande hemma, jobbar på fabriken där farsan är förman, men drömmer om en karriär som fotograf. Han har aldrig vågat ta steget, men en möjlighet yppar sig oväntat i samband med ett bröllop där han sett till att hyra in Johnny Björk för lite underhållning. Det resulterar i ett antiklimax och en skuld som Robin får betala av genom att hjälpa föredettingen med fotografering på ett annat bröllop - i de exklusivare kretsarna ur Stockholms societet. Det leder i sin tur till kontakter med en familj som gjort sig en förmögenhet i förpackningsbranschen, trots att värmlänningen först lyckas begå alla tänkbara etikettsbrott och allmänt spela rollen av elefanten bland mingvaserna. Men han lär sig snabbt, vilket öppnar fler dörrar - men också orsakar ständig huvudbry. För relationerna i ”hovet” är inte helt igenom harmoniska och för en som vill spela sina kort rätt gäller det ofta att välja sida, även när det smärtar.

Att hålla sig på rätt relationsköl med såväl patriarken (Johannes Brost), dennes dotter, aningen rebellisk men också hämmad i ansatsen att slå sig lös (Tuva Novotny) och gamle familjevännen ”Johnny Boy” (som han kallas i klanen) är bara början på balansakten. Men Robin jobbar på och omskapar sig själv snabbt och elegant. Faktum är att han visar talanger för ren fullblodsopportunism. Ja, det blir snart uppenbart att ärendet med ”Bröllopsfotografen” är dels underhållning men även uppgörelse med klassklyftor och identitetskriser i det föregivet stereotypa svenska samhället. Personligt ansvar och ärlighet är viktiga saker. Men alla syndar på sitt sätt och det är lättare att se grandet i den andres öga än bjälken i det egna, som skriften säger. Ja, det är nästan övertydligt många gånger. Ja, man kan beskylla Malmros för att telegrafera en del av de planerat oväntade vändningarna, men oftare blir jag överraskad och imponerad av snitsen och nyanserna i personporträtten. Filmen tycker inte illa om människor i grunden, men sätter fingret på mycket att tycka illa om, sådant vi alla känner igen oavsett bakgrund; geografisk, klasslig och lönekuvertmässig. Och som ett musikaliskt motif genom handlingen löper en dissonant version av provinsialhymnen ”Ack Värmeland du sköna”. Vad det nu vill säga... men något om hatkärlek till hembygden är det väl?

Drivet och idérikedomen håller uppmärksamheten borta från det som kunde ha uppfattats som kantigheter - i den mån de finns där ger de snarare intryck av kommentarer kring verklighetens mänskliga trubbigheter. Filmen känns efterhand mer och mer som en hyggligt insiktsfull beteendevetenskaplig studie klädd i komedifrack för att budskapet går lättast att svälja då. Men den blir som sagt mer genuint syrlig än den först ger sken av att våga vara, och slutrakan visar lika mycket av vanmakt och vemod som värme och viljestyrka.

© Johan Lindahl
2009-11-20

Originaltitel: Bröllopsfotografen
Sverige, 2009
Regi: Ulf Malmros
Med: Björn Starrin, Kjell Bergqvist, Tuva Novotny, Johannes Brost, Lotta Tejle, Tomas Tjerneld, Johanna Strömberg, Johan Andersson, Marianne Scheja

Genre: Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2009-10-16
Hemmabio: 2010-02-24

Sök