Paranormal Activity (2007)
Överhajpade övernaturligheter?
Det här med att "det är otäckast när man inte ser något" har sagts så ofta, och så ofta av människor som inte skulle kunna skilja mellan otäckt och fånigt ifall deras liv hängde på det, att frasen förlorat all mening. Ibland är den dock sann.
Sannare är dock kanske den här väldigt svenska klokskapen: det är otäckast när man ser laaagom mycket. Det finns till exempel kusliga scener i "Paranormal Activity" där nästan inget händer. Och sedan finns det scener där händer en hel del - utan att man för den sakens skull får se "det" eller "den", och de är otäckare. Särskilt en. Brrr....
Det är nu ungefär ett decennium sedan "Blair Witch Project" påbörjade sitt segervarv över världen, inklusive ett Time-omslag med rubriken "Scariest movie ever". Egentligen är det konstigt att det inte finns ännu fler filmer som tar liknande koncept i lite andra riktningar. Jo, jag vet, det finns en hel del men visst är det konstigt att det inte finns ÄNNU fler? En ganska senkommen kusin är den effektiva spanjoren "Rec" (med amerikansk remake betitlad "Quarantine") men det är först "Paranormal Activity" som kommit i närheten av att samla ihop samma hajp, skrämselrykte och lönsamhet relativt till budgeten. Likheterna fortsätter i hur huvudskådespelarna är både okända och har samma namn i verkligheten som i filmen.
Framgången är ganska begriplig, men säger också en del om hur lätt det är att klassas som 'en frisk fläkt' i en genre som mer eller mindre välförtjänt numera förknippas med extremt våld. Se bara på hajpen kring "1408"...
De på konsumentkamera registrerade och av utomstående personer sammanklippta kusligheterna inträffar i förorten den här gången, i ett stort men opersonligt hus finansierat av Micahs daytrading. Det är dock inte huset som är 'problemet', utan hans flickvän Katie - som levt större delen av sitt liv med något hotfullt och övernaturligt som sporadiskt sällskap.
På sistone har det eskalerat igen och kanske blir det värre av att Micah så envetet och rentav respektlöst bestämmer sig för att dokumentera de inledningsvis små oförklarliga händelserna. Han köper en videokamera som han närmast växer ihop med och snart verkar se allting igenom. Han kopplar den till och med till datorn för att kunna filma dem när de sover utan att bekymra sig om bandlängd. En skickligt komponerad bild med parets dubbelsäng och den öppna dörren ut emot en mörk korridor utgör en ganska stor del av filmen, där klockan nere i hörnet visar snabbspolningar genom händelselösa partier. Snart lär man sig att sitta extra mycket på spänn när klockar börjar gå i normal takt.
De är, vilket är nog så viktigt, ett trovärdigt par, trovärdigt spelade. Det är väldigt lite som direkt påminner en om att man faktiskt ser en film. Till den lilla kategorin hör snarare ett par manusmässiga felsteg än några falska toner i skådespeleriet. De kan vara irriterande, inte minst Micah, romantiken flödar inte direkt, men de bryr sig om varandra och de har hamnat i vad som visar sig vara en riktigt otäck situation. Och Micahs störighet och nästan highschoolaktiga barnslighet i vissa lägen uppvägs av ett imponerande mod. Ett kanske missriktat mod, men ändå...
En visit av en synsk herre (lika välspelande som okända Mark Fredrichs) som tyvärr inte anser sig besitta rätt expertis hör tillsammans med korta kompisbesök till andningshålen i vad som annars är en klaustrofobisk och effektiv rysare där fantasin får väldigt lätt att göra jobbet. Men, som sagt, att inte visa någonting alls är ett överskattat tillvägagångssätt och "Paranormal Activity" skrämmer som bäst när... när helt plötsligt...
... äsch, se den och få veta. Det är den faktiskt värd.
© Anders Lindahl
2009-11-14
Originaltitel: Paranormal Activity
USA, 2007
Regi: Oren Peli
Med: Katie Featherston, Micah Sloat, Mark Fredrichs, Ashley Palmer
Genre: Skräck, Thriller
Svensk biopremiär: 2009-11-13
Hemmabio: 2010-04-07
Teman: Dokumentärfilmningen som gick fel
Relaterat: The Blair Witch Project (1999)
Ingår i följande teman
