JFK (1991)
Förödande och förföriskt
Rollistan är lång om man ska få med alla tunga namn, liksom den hett omdiskuterade filmen i sig. Jag var i USA vintern när filmen hade premiär och hade tänkt se den då, men kom av olika anledningar aldrig iväg på "JFK" (däremot många andra filmer). Det var dock omöjligt att undgå debatten omkring den, luckan till ett amerikanskt trauma hade öppnats och alla hade åsikter om motiven till filmen och framför allt om de teorier som Stone lägger fram.
Det skulle dröja några år innan jag själv såg filmen på video, och en sak är säker; det är svårt att köpa myndigheternas officiella version om mordet på president John F Kennedy i Dallas 1963. Stones användning av fakta fick som alla intresserade vet, hård kritik från många håll. Jag vill minnas att Stone själv i en intervju beskrev sin film som en "kontramyt", en motvikt till Warren-kommissionens rapport som ingen heller verka tro helt och fullt på numera. Och filmen bränner av en hel del dramatiskt krut. Det räcker med att filmens hjältar provskjuter det gevär som Lee Harvey Oswald påstås ha använt, för att man spontant ska avfärda honom som ensam gärningsman och konspirationsteorierna ska få luft under vingarna.
Kevin Costner som på senare år mest skjutit över målet i rent storhetsvansinne, gör här en av sina bästa roller. Filmens sista timme,där Costner som åklagare Garrison håller ett brandtal i rättssalen, är nog hans livs prestation så här långt. Han kastar sig huvudstupa in i en härva som antingen är 1900-talets mest demoniska sammansvärjning eller ett storslaget hjärnspöke. Denna sensationellt stjärnspäckade spekulation har åtminstone ett par, tre magnetiska sekvenser till. Inte minst Donald Sutherlands inlägg i debatten som den mystiske Mr X har en hårresande nerv.
Tekniskt så började Stone här på allvar använda skiftningar i färgskala, några av de mest färgstarka sviterna är svartvita, med en dokumentär känsla över sig. Och den berömda amatörfilmen av ögonvittnet Zapruder klipps effektivt ihop med dramatiserat stoff. Det är förödande och förföriskt - ja, värderingen måste ändå landa i ens egen uppfattning om sanningshalten i Stones molotov-cocktail till film. Och det är, som sagt, inte svårt att sympatisera med många av hans ambitioner.
© Johan Lindahl2000-06-25