The Funhouse (1981)
Snarare tråkig än usel
Det otäckaste med "The Funhouse" är länge attraktionerna i tivolits freakshow. En tvåhövdad stackars ko, en stackars ko med gomspalt, några muterade foster i glasburkar. Ja, Tobe Hooper har väl aldrig månat om god smak, vilket han förstås har gemensamt med den sortens grällt blinkande och billigt taffliga resande tivolin som i alla fall på våra breddgrader känns som en väldigt föråldrad företeelse. Men det här är tidigt 80-tal i staterna och att den glada kvällen också ska erbjuda äckel och obehag är inget någon höjer ett ögonbryn över. Att det ska bli direkt livsfarligt har väl dock ingen av ungdomarna räknat med.
Innan vi följer med på freakshow har Elizabeth Berridge (som tre år senare skulle spela Constanze i Oscar-vinnaren "Amadeus") fått visa brösten i en duschscen där både "Psycho" och "Halloween" refereras när lillebrorsan anfaller henne med mask och gummikniv. Det finns för övrigt dubbla narrativa skäl till att hon duschar och måste visa brösten, så det är inget exploativt med exponeringen; hon vill vara fin för sin date som ska plocka upp henne och officiellt ledsaga henne till bio. Inte till det där resande tivolit där två ungdomar dog förra året, dit ska de verkligen inte gå.
När de hämtat upp ett par kompisar åker de så till tivolit allihopa där de röker på och driver runt. 'The Barkers', flera olika inropare på olika attraktioner samtliga spelade av samme Kevin Conway, förebådar onda ting. Han/de ser så arg(a) ut...
En av dessa karaktärer ska senare visa sig extra viktig och hemsk, och dessutom påbörja ett tema som Conway fortsatte i "Oz"; att spela far till ett problematiskt barn. Mer än så kanske inte ska förtäljas i detalj, för den som har tålamod nog att följa den långsamma uppbyggnaden och vill överraskas något av handlingen.
Det tål ändå att avslöjas att denna ganska bortglömda Hooper-film lämpligast ses som en dålig dussinskräckis med vissa inslag som höjer den över bottenskrapet. Att man skulle påminnas om "Möss och människor" snarare än "Fredagen den 13:e" måste bland annat ses som lite oväntat. En lång fin åkning över tivolit när det börjar tömmas på folk har klar stämning. Conway är faktiskt bra, när hans karaktär väl slutat nöja sig med att stirra mystiskt. Själva skräcksituationen ungdomarna hamnar i är på sitt sätt nästan trovärdig. Och den retrotekniskt intresserade får ett studiebesök ner till kuggarna och hjulen under spöktåget.
Om man orkar hålla sig vaken så länge, alltså. "The Funhouse" är nämligen också en ganska seg och, ironiskt nog, tråkig rysare. Rick Baker har knappast sin största makeup-stund här, även om filmen säkert blev föremål för ett stort bildspecial i Fangoria på den gamla goda tiden. Jag måste i ärlighetens namn påpeka filmens relativa kvaliteter men det ska inte nödvändigtvis tolkas som en rekommendation att se den.
FOTNOT
Skrev den där dåliga dussinförfattaren Dean R. Koontz berättelsen? Både ja och nej. Han skrev under pseudonymen Owen West en bok utifrån ett treatment som gjorts för filmen, en bok som sedan filmades - fast med stora ändringar gentemot boken. Rörigt? Ja, lite.
© Anders Lindahl2009-10-01
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
"The Funhouse" är nummer 6 i Nobles Dark Label-serie och, tillsammans med femman, Wes Cravens "Deadly Blessing", ett drastiskt hopp bakåt i tiden för denna serie som hittills fokuserat på rätt nya titlar.