Snövit och de sju dvärgarna (1937)

Disneys dundersuccé till dårskap

Nu för tiden känns det så självklart att "Snövit" är en klassiker som blev startskottet för så många decennier av tecknad långfilmsproduktion att vi snart börjar prata sekel. Att Disney är en Institution som varenda barn och vuxen känner till, är liksom givet. Hur skulle "Snövit" inte kunna vara en solklar succé?

Då, innan premiären, lät det annorlunda. "Disney's Folly" hette tydligen projektet inofficiellt i Hollywood. Att verkligen bry sig om tecknade figurer var ett okänt koncept; formatet dög bara till tokerier i kortformat. Det var liksom dömt att misslyckas. Håll dig till möss och tre små grisar, Walt...

Men det omisslyckades alltså fett, och när man ser filmen även nu är det inte svårt att förstå varför. Den har en blandning av charm och spänning som hållit väl för tidens tand, även om man kan sakna lite fingertoppskänsla ibland. Ett av skälen till framgången är förstås det nydanande arbetet med att skapa någonting både realistiskt och sagolikt. Miljöerna, och kamerans sätt att fånga dem, är omsorgsfullt designade för maximal stämning - från drottningens källare, som hade passat bra i en skräckis av James Whale, till dvärgarnas hypermysiga hus i skogen. Riktiga människor fick modella rörelserna så att animatörerna kunde skapa trovärdiga människor, men rörelserna är samtidigt precis lagom överdrivna och stiliserade. Om man ska hitta en jämförelse i modern tid kan nog "Final Fantasy"-filmen vara ett intressant exempel som gjorde för 3D vad "Snövit" gjorde för traditionell tecknad film. Frånsett att "Final Fantasy" tyvärr floppade, förstås...

Själva filmen, då?

Ja, ett bokuppslag förklarar basläget från start: Snövit är en ljuvlig prinsessa med en fåfäng och elak styvmor till drottning som klär henne i trasor och tvingar henne att jobba hårt. Bara att för att jäklas, får man väl förmoda. Sedan blir det film på riktigt, vars like ingen hade sett när det begav sig och vars like man sällan sett efteråt. Att samla en armé av skickliga animatörer, tecknare och färgläggare är inte något som är lätt och billigt nu heller, eller som helt kan ersättas av datorkraft.

Den demoniska spegeln (på väggen där) rapporterar redan i första scenen till drottningen att hon tyvärr inte är snyggast i landet längre. Strax därefter avslöjar filmen sina musikalambitioner när Snövit presenteras, sjungandes bland duvorna och övervakad av en tjuvkikande prins - som snart stämmer upp i sång han med. "Snövit" blir så glad att hon gömmer sig bakom gardinerna och låter en av sina duvor flyga ner och pussa alfahannen.

Dagens Disney-filmer är fostrande och styrt regelbundna, de med, men bolaget har ändå örat mot marken och filmerna känns relativt moderna och pigga. Gamla "Snövit" är, om man så vill, töntig. Det är inte menat som kritik, "South Park" kommer också vara töntigt om 70 år. Men bara så ni vet...

Lyckan blir kort, som ni säkert känner till. Snart lever Snövit incognito ute i skogen, där en septett småvuxna människor med lustiga namn och olika egenheter blir hennes nya familj – även om den sure Butter behöver lite tid för att acceptera nykomlingen, som bland annat insisterar på att de ska tvätta sig före maten. Det blir tokerier och sångnummer och en av de där scenerna som visas varje år på julafton, tills drottningen får nys om sin oskuldsfulla nemesis nya tillvaro och i gräslig skepnad bjuder henne på ett farligt äpple.

"Pinocchio" har jag mina invändningar emot genom att vissa hemska saker är så hemska att barn med det minsta tillstymmelse till fantasi säkerligen kan bekymra sig hela nätterna över exempelvis de där vanartiga pojkarna som döms till straffarbete i åsneform. Ärligt talat, WTF?? "Snövit" har också sina ruskiga stunder, förstås. Drottningens fåfänga gör henne rent mordisk, vilket leder till Snövits hemliga exil bland dvärgarna efter en skräckfärd genom skogen jagad av inbillade faror. Drottningens plan med äpplet leder till visioner om rent Poeska skräckscenarier och hennes magiska förklädnad som gammal otäck kärring är verkligen inte grann. Men här är det hemska något som hemska människor gör och som kan stoppas, inte ett överdrivet övernaturligt straff för högst mänskliga förseelser. Det är sundare.

Och de gulliga stunderna överväger definitivt. Ibland känns filmen som en förövning inför "Bambi" med sitt menageri av söta djur, eller varför inte "Askungen" - när fåglarna flyger runt och knyter rosetter och har sig. Hur tokigt skickligt animerat det är tendererar man snabbt att glömma, vilket egentligen bara är ytterligare bevis på just hur tokigt skickligt det är animerat. Bara att sitta och titta på skuggorna under alla de små djuren väcker pur beundran och/eller empatisk utmattning. Vilket jobb! Det sägs att det lilla extrasteg som Toker gör för att hinna ifatt sina polare tillkom som en liten idé som snart fick animatörerna att känna sig mäktigt sura på den som kläckte den, eftersom Disney tyckte det var så kul att han insisterade på ett sådant litet steg i var och varannan scen.

Sådana små gags lär Disneys anställda ha fått fem dollar styck för att hitta på, och filmen är full av dem. De är kanske inte alltid så festliga så man ramlar omkull men håller onekligen humöret uppe. Slutet, å andra sidan, är med vissa invändningar riktigt vackert mitt i den tillfälliga tragiken.

Det är kanske det största beviset på filmens storhet. Att den lyckade animera in en helt ny dimension kallad Allvar i lekstugan 'tecknat'. Subtil kanske den aldrig är, nyanserad är väl inget ord man ska ens presentera för den, men en riktig film, det är den.

© Anders Lindahl
2009-09-27

---

Tack till Disney för recensionsexemplar

---

DVD / Blu-ray

Redan 2001 fick "Snövit" faktiskt DVD-release, vilket är väldigt tidigt för att vara en klassisk Disney-film. De håller liksom på godbitarna tills tiden känns rätt och utgåvan är perfekt. Nu släpps den igen, men digitalt remastrad och samtidigt på Blu-ray förstås. Som med "Pinocchio" finns det en combopack där DVD-skivan innehåller filmen (med både engelskt och svenskt tal) och ett kommentarsspår ihopplockat av soundbites från Walt Disney själv, med kompletteringar från en expert med det osannolika namnet Canemaker. En fin DVD-utgåva, helt klart, men det är förstås de båda BD-skivorna som är huvudnumret och här trängs extramaterialet (mycket av det riktat direkt till barna) med en givetvis imponerande HD-transfer.

---

Originaltitel: Snow White and the Seven Dwarfs
USA, 1937
Regi: David Hand

Genre: Animation, Barnfilm, Musikal, Äventyr
Hemmabio: 2009-10-01
Teman: Disney

Relaterade artiklar
Hazzans Hollywood: Walt Disney - del 1

Ingår i följande teman

Sök