Jericho - säsong 1 (2006)

...and the walls came tumbling down

- Spelar ni fortfarande fotboll på thanksgiving?
- Ja, det finns vissa saker som inte ens undergången kan ändra på.
Förmodligen är den inte lika intelligent och mångfacetterad som ”Battlestar Galactica”, eller lika djärv och oförutsägbar när det gäller att utmana publikens förväntningar som ”Lost”. Ingen har övernaturliga krafter som i ”Heroes” och en av de drivande producenterna är Jon Turteltaub som hittills mest frekvent signerat mindre uppseendeväckande filmer i gränslandet mellan komedi och lättsmält science fiction. Knappast något geni att skönja genom den skörden. Nu är han inte ensam om att ha krystat fram konceptet bakom ”Jericho”, som inte blev särskilt långlivad men har mycket som talar för den. Framförallt ett makalöst framåtflyt, där något livsavgörande händer i varje avsnitt.

Utgångspunkten ger ju mycket att spinna vidare på, minst sagt. I den lilla (fiktiva) staden Jericho belägen i Kansas, mitt i det stora amerikanska ”heartland” där de verkliga amerikanerna bor, ser man på avstånd svampmoln som lokaliseras till Denver, Colorado. Men snart går det upp för invånarna, trots eller tack vare en skriande brist på fungerande informationskanaler utifrån, att något ännu mer allvarligt har hänt. Fler stora städer har troligen angripits och viktiga samhällsfunktioner upphör att fungera. Det handlar om att få reda på vad som hänt, eventuellt varför och skaffa sig en bild av hur illa det är för dem själva samtidigt som akuta problem måste lösas.

Jovisst, här haglar det av lämpliga men aningen osannolika sammanträffanden och dålig - men ur dramatisk synpunkt lysande - timing, av kärlek som börjar med bråk och bråk som börjat med kärlek. Jericho är en småstad på sådär 5000 själar och alla har inte ett lika hederligt sinnelag, ens när civilisationen var mer stabil. För en del tar Krisen med ett gigantiskt K fram det bästa ur deras karaktärer medan andra förfaller till vägpirateri, utpressning, gisslantagande och allmänt barbariskt beteende. Och naturligtvis nystas bakgrundsberättelser upp för ett par av aktörerna som har en del att förklara både för oss i publiken och för sina grannar och anhöriga.

Vi har Jake Green (Skeet Ulrich, i stort sett utmärkt) som bär det tunga oket att vara son till den nästintill evige borgmästaren Johnston Green. Jake har dock hållit sig borta i flera år och det uppdagas att innan dess var han något mindre omsorgsfull i valet av vänner. Han ses med misstänksamma ögon av farsan, medan modern Gail (en mycket moderlig Pamela Reed) försöker mäkla fred när den förlorade sonen gör ett sällsynt gästspel på sin forna hemmaplan i första avsnittet. Naturligtvis har han råkat förlägga visiten strax innan det smäller omkring dem och han blir kvar, för att omgående ta tag i saker som behöver tas tag i; rädda liv på kraschade bussar, leta lämpliga skyddsrum undan radioaktivt nedfall när det regnar och reda ut relationer med före detta flickvänner som förlovat sig med andra. Var och hur han lärt sig överlevnadstaktik över hela skalan är inte klarlagt, men förlåten lättas med jämna mellanrum och ger oss väl valda ledtrådar.

Fader borgmästaren spelas med pondus och vitskäggig storfamiljspatriarkalitet av Gerald McRaney; här en mer tilltalande typ än guldexploatören Hearst i HBO:s omedelbara westernklassiker "Deadwood”. Han måste försöka hålla samman staden, utan att veta särskilt mycket om förutsättningarna, samtidigt som rivalen Gray Anderson (Michael Gaston) ofta anstränger sig att underminera hans auktoritet genom egna utspel i kaoset som blivit granne med ännu värre misär ”out there”. Gradvis får invånarna veta mer om helheten, men blir oftast inte gladare för det. Vem styr landet, om någon? Vilka ligger bakom explosionerna och vill dem illa? Och vilka där ute kan man lita på överhuvudtaget, när samhällets fibrer luckras upp och de vanliga lagarna inte är självklara? Om någon undrade varför jag ville jämföra med ”Battlestar Galactica” är det ju för att serierna genomgående ställer snarlika frågor fast i olika former.

Frågor hopas också kring Robert Hawkins (Lennie James), en afroamerikan - en av få i den här staden - som dessutom nyss flyttat hit och verkar veta lite för mycket för att vara den polis från St Louis han inledningsvis utger sig för att vara. Så mycket kan avslöjas, att han har en lite mer speciell meritlista än så. Nyligen återförenad med sin familj - inte utan friktioner. Varför är inte svårt att förstå, med all mystik som omgärdar honom och som inte ens de närmaste känner till hela vidden av.
- Det är fruktan för tortyr som ger resultat. Verklig tortyr fungerar bara på film, lyder dock ett av hans goda råd i en situation där trovärdig information krävs omgående.
Han kanske borde ha sagt ”i andra tillspetsade TV-serier med korta namn och terrorteman”, men i alla fall...

Sedan finns den flitige men något naive majsodlaren Stanley (Brad Beyer) som just fått påhälsning av skattemyndigheten representerad av den eleganta Washington DC-fostrade Mimi (Alicia Coppola). Här slår det gnistor från början, med en slug delikat dosering av lika delar finansiell förvirring och en annan sorts smygande spänning. (Och nu lite trivia: Nej, Alicia är inte släkt med regissör Francis Ford. Däremot anses hon i vissa inlägg på Internet Movie Database vara slående lik den tidigare kidnappade colombianska politikern Ingrid Betancourt. Inte helt fel, men händelsevis reagerar jag på att hon ser ut som storasyster till en annan colombianska, skådespelaren Catalina Sandino Moreno från ”Maria Full of Grace”).

Tonåringen Dale (Erik Knudsen) är en inbunden grabb utan överflöd av vänner och föräldralös efter detonationerna. Vänskap kan finnas bakom okända knutar, men han får också ansvar för mer än han riktigt klarar av att hantera. Tyvärr klarar väl inte seriens manusförfattare att göra honom riktigt angelägen som person, heller. Gästspelar gör bland andra Aasif Mandvi, som väldigt ofta hamnar i läkar- eller tandläkarroller, när han inte är ”reporter” på ”The Daily Show”. Här? Läkare, med vissa koncentrationsproblem till följd av en tuff post-apokalyptisk tillvaro på ett skövlat sjukhus i en spökstad.

Här finnes givetvis många fler att hålla ögonen på och det händer saker hela tiden. När jag nu till slut bestämde mig för att ge serien en chans är det lätt att fastna och se flera avsnitt i följd av de 22 som spelades in till denna första säsong. Den röda tråden är att försöka tyda utvecklingen i stort medan det för folket i Jericho också är en fråga om att överleva själva genom vintern; med ransoneringssystem, nya metoder att alstra energi, lösa konflikter inom samhället och även undvika att intas av ogina inkräktare. För som sagt, det är inte självklart vem man kan lita på och för vissa är det enklare att tyda varningssignalerna på det planet, medan andra kommer till sin rätt mer som emotionella barometrar och samvetets röst när klimatet hårdnar. Och så finns det de som i stort sett bara ställer till problem...

Som i så många andra liknande seriesammanhang finns här minst en tvivelaktig organisation att kasta misstänksamma blickar mot och här heter de Ravenwood. Ett gäng legoknektar som tidigare haft oklart definierade uppdrag på olika strategiska platser i världen, men nu framförallt verkar ha tagit lagen i egna händer och har hårdvara nog att driva igenom sin vilja på de flesta håll där de drar fram.

I nuläget finns denna första säsong och en betydligt kortare andra vända med sju avsnitt förevigade för eftervärlden. CBS gav upp efter att publiksiffrorna inte varit de förväntade, men en hängiven beundrarskara bidrog enligt uppgift till att i ”Firefly”-stil förlänga dödskampen och se till att det mesta av storyns olika spår följdes upp innan nedläggningen. Det har också ryktats om en möjlig långfilm i kölvattnet, men inget är skrivet i sten där, vad jag vet.

Avslutningen av den här första säsongen är högdramatisk, men händelseutvecklingen känns också delvis frampressad för att skapa intresse inför den tänkta fortsättningen. Jag vet inte om luften gått ur den riktiga kreativiteten men manuset faller tillbaka på säkra stapelvaror när spänningen ska stegras till det yttersta. Krutröken ligger tät som i en gammal western, i en konflikt som ur alla vinklar verkar kontraproduktiv men kanske vore fullt tänkbar även i verkligheten. Här blir det ändå alltför uppenbart att seriens skapare nog inte har riktigt samma genialiska ådra och inte lika många färgstarka figurer att jobba med som i de exempel jag nämnde inledningsvis. Betyget stannar efter viss tvekan vid en fyllig trea. Men visst vill jag se fortsättningen - den lilla som finns...

© Johan Lindahl
2009-09-21

Originaltitel: Jericho - Season 1
USA, 2006
Regi: Jon Turteltaub Sanford Bookstaver James Whitmore Jr. m fl
Med: Skeet Ulrich, Lennie James, Ashley Scott, Kenneth Mitchell, Pamela Reed, Gerald McRaney, Brad Beyer, Alicia Coppola, Michael Gaston, April Parker-Jones, Shoshannah Stern m fl

Genre: Drama, Krig, Thriller, TV-serie
Teman: 11:e september och därefter

Ingår i följande teman

Sök