Sunshine Cleaning (2008)
Storstädning i livet och döden
Norah (Emily Blunt) borde vara vuxen och ta ansvar men bor fortfarande hemma hos farsan, som å sin sida fortfarande ägnar sin tid åt misslyckade planer för att tjäna stora pengar. Hennes äldre syrra Rose (Amy Adams) har en liten städfirma och en son som har det struligt i skolan. Rose kärleksliv består av att spela andrafiol åt den numera gifta pojkvännen (Zahn) från skoltiden. Det är han, polis som han är, som tipsar om en lukrativ bransch: att städa upp på brottsplatser eller helt enkelt ställen där folk har legat döda ett tag.
Med syrran som initialt motvillig assist anammar hon rådet tämligen omgående, bland annat i hopp om att finansiera privatskola för lille Oscar. De känner sig båda som losers, men kanske kan deras nya bransch ge dem lite professionell stolthet? Och resultera i en litet udda dramakomedi? Jodå.
Det visar sig att liksanering är en etablerad nisch inom städyrket, med vissa regler man bör känna till. Som att man inte får slänga hälsovådligt avfall i en container. En skön grej är hur seriöst Rose tar sitt nya yrke, mycket tack vare goda råd från en enarmad städproduktsaffärsägare. Eller vad nu en sådan butik kan tänkas heta...
Är detta en komedi? Kanske inte 'bara', kanske mer ett drama om vanligt folk med en lite morbid touch, som ändå inte tar ut svängarna bara för att lätt kunna klassas som 'den där galet äckliga komedin om liksanering'. Men det är kul hur deras jargong och inställning ändras av jobbet. Ett självmord är "något bra", Norahs pojkvän noterar upprört att hon tappar intresset mitt i akten när hon ser på nyheterna att en potentiellt lönsam olycka just inträffat.
Alla jobb är intressanta när någon med ett visst engagemang börjar berätta om dem, är en nästansanning jag lärt mig med åren. "Sunshine Cleaning" vinner på just hur den vågar fascineras av det även på papperet trista, och samtidigt ger ju temat andra möjligheter. Norah börjar bläddra bland en avlidens personliga papper vilket leder till en ny bekantskap. Den där butiksägaren å sin sida blir alltmer en del av kretsen. Inget är dock självklart, och tendensen hos indie-filmer (vilket det här måste ses som) att vara 'förlösande under röriga former' uppvisas inte hundraprocentigt här.
När man börjar fatta att de inte bara är losers (om nu tjejer som ser såpass bra ut ens kan vara losers) utan är djupt olyckliga bakom sin osäkerhet så känns det inte längre relevant att fundera på om det är en komedi. Det är en film om människor, och om ett annorlunda jobb.
När en sådan här film träffar helt rätt känns den som ett intressant utsnitt rakt ur verkligheten. Riktigt så långt når vi inte här. Manuset känns, trots att det är Megan Holleys förstling, sådär snudd på konstlat som det ofta gör när en rutinerad författare jobbar på att få allt att kännas naturligt och sådär 'sånt är livet'. Hade inte skådisarna, framförallt Adams och Blunt, gjort ett så bra jobb så är frågan om det hade fungerat, men deras finfina insatser ger "Sunshine Cleaning" nog med energi att spränga manusmurarna och kännas levande. Och faktiskt rätt sevärd.
© Anders Lindahl2009-08-25
Tack till SF Video för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
En bunt borttagna scener utgör extramaterialet på SF:s utgåva.