Jackie Brown (1997)

Demonstrativt diskret dialogdriven deckare

Tarantinos tredje långfilm innebär både en logisk utveckling av hans koncept och en avveckling av det mest bisarra. Allt kretsar återigen om småförbrytare och udda existenser på livets och lagens avigsida. Romanen "Rum Punch" av Elmore Leonard är grunden, som sedan byggts om.

Mest förvånande är frånvaron av blodstänkta bilrutor och långdragna lidanden. Med sin egen uppställda måttstock är Tarantino nästan demonstrativt diskret i mötet med döden här. "Jackie Brown" är en dialogdriven deckare där Tarantino verkligen vill visa på sin verbala begåvning istället. Stundtals tycker man sig höra en teaterviskning från kulissen; "Ha, jag kan allt hålla er på halster utan inälvor och hjärnsubstans i närbild". Trots inledningens reklamfilm "Chicks with guns" har filmen mer gemensamt med exempelvis "Donnie Brasco" än Tarantinos egen "De hänsynslösa".

Återupplivade 70-talsstjärnan Grier spelar en medelålders melankolisk flygvärdinna på marknadens minst ansedda flygbolag. Hon trillar dit med 50 000 dollar och vitt pulver i väskan. Hennes uppdragsgivare är vapenhandlaren Ordell (Jackson) som styr sina medbrottslingar och flickvänner med metallisk tyranni. Men han har ett problem; 500 000 dollar har fastnat i Mexiko. OK, han har fler. Nye medhjälparen (DeNiro) kommer direkt från kåken och är knappast självgående. Och i vassen lurar lagens långa arm i form av ATF-agenten Keaton. Ordells misstro mot alla medmänniskor är således välgrundad och ger utrymme för en intrig där alla dubbelspelar.

Under två och en halv timme följer vi fifflarnas kamp för att överlista varann. Tyvärr känns det som två och en halv timme efterhand. Jackson är som alltid cool och karismatisk, men hans hänsynslöshet hindrar oförtjänta sympatier. De får i stället Grier och Robert Forster som pantlånaren Max. Grier har värmen, värdigheten och viljestyrkan som kan bära en film (och som man gärna såg mer av hos moderna filmhjältar). De Niro är lågmält lyskraftig som nerdekad och utbränd men oberäknelig fängelsekund utan visioner. Keaton anstränger sig lite väl mycket för att göra sin ATF (alcohol, tobacco & firearms)-agent lika arrogant attraktiv som resten, och snubblar en smula på eget grepp.

And dont forget... the music! Jag var aldrig särskilt fascinerad av flumcountryn i "Pulp Fiction", men det här... Sweet soul från ett svunnet sekel, känns det som. Delar av 1970-talet är kanske värda att återupptäckas, trots allt. Bobby Womacks allt genomsyrande "Across 110th street" är bara början på en ljudräls med guld i barm.

© Johan Lindahl
2000-08-27

Originaltitel: Jackie Brown
USA, 1997
Regi: Quentin Tarantino
Med: Pam Grier, Samuel L. Jackson, Robert De Niro, Michael Keaton,Bridget Fonda, Robert Forster

Genre: Action, Kriminalfilm, Komedi

Sök