The Ugly Truth (2009)

Den nakna sanningen är allt bra förutsägbar

Robert Luketic är tillbaka med en ny romantisk komedi och formelföljandet vet inga gränser. Denna gång är det Katherine Heigl ("Grey's anatomy") och Gerard Butler ("300") som återfinns i huvudrollerna. Abby (Heigl) är producent på en lokal tevestation och hon har stora ambitioner med sitt nyhetsmorgonprogram. Tittarsiffrorna är det dock värre med. Lika illa är det med Abbys kärleksliv, vilket hämmas något av ett överdrivet kontrollbehov och allehanda checklistor för att hitta den perfekta mannen.

På en konkurrerande kanal gör Mike (Gerard Butler) samtidigt succé med sitt relationsprogram "The Ugly Truth", där han en gång för alla vill berätta sanningen om hur män och kvinnor egentligen är. För att råda bot på fallande tittarsiffror lockas Mike över till Abbys kanal, mot hennes vilja, och "allt ställs på ända", som det brukar heta i baksidestexter, både på tevekanalen och i Abbys privatliv.

"The Ugly Truth" är helt igenom förutsägbar från första till sista filmrutan. I min mening blir det en rätt tråkig filmupplevelse av sånt. Men det kanske finns ett behov som denna typ av film lyckas fylla? Osökt kommer jag att tänka på vad som måste vara "The Ugly Truths" litterära motsvarighet, nämligen Harlekinböcker. Enkla romantiska historier med givna, och sympatiska, slut som roar för stunden och inte lyckas göra någon upprörd.

Äsch, det är lika bra att erkänna; jag är ute på svag is här. Jag har aldrig läst en Harlekin-bok och förstår inte riktigt deras syfte. På samma sätt kände jag mig utanför mitt i den huvudsakligen kvinnliga publiken på förhandsvisningen av filmen. Medan jag smålog ibland, vilket filmen gav möjlighet till då den faktiskt har en del underhållande partier, kom det öronbedövande skrattsalvor från publiken. OK, på något håll tycks skrattet nästan blivit oroväckande maniskt ett tag, kanske från någon som sällan besöker en bio eller som blev så till sig av att Heigl använder runda ord att hennes skrattbehov inte visste några gränser. I allmänhet var det dock en ovanligt munter stämning i salongen, vilket får mig att tro att jag säkert är helt fel person för att recensera denna film.

Det ska sägas att Robert Luketics film är välgjord och fungerande utifrån sin, väldigt, begränsade ambitionsnivå. Det enda jag har att invända mot filmen är premissen med den tydliga indelningen i manligt och kvinnligt. Stereotyperna står som spön i backen i vad som är en kvinnligare variant av grabbigheten i, till exempel, Judd Apatows filmer ("På smällen" med flera). Gamla, förlegade stereotyper är, oavsett vilken infallsvinkel de har, precis lika ointressanta och det borde, år 2009, finnas intresse av att problematisera, eller åtminstone nyansera, könsrollerna lite mer än vad som sker i "The Ugly Truth".

"The Ugly Truth" är en tråkig film att recensera. Den är precis vad den utger sig för att vara och jag hittar egentligen ingenting att säga om den. Jag tittade på vad jag skrivit om Luketics "Monster till svärmor" för fyra år sedan, och där stod bland annat följande:

"För att summera är "Monster till svärmor" en enkel, emellanåt rolig, romantisk komedi som är bortglömd redan innan eftertexterna slutat rulla."

Jag kan gott återanvända denna text enbart genom att byta ut filmtiteln mot "The Ugly Truth". Luketic är i alla fall konsekvent.

© Andreas Hallgren
2009-08-16

Originaltitel: The Ugly Truth
USA, 2009
Regi: Robert Luketic
Med: Katherine Heigl, Gerard Butler, Bree Turner, Eric Winter, Cheryl Hines, John Michael Higgins m.fl.

Genre: Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2009-09-11

Sök