Italienska för nybörjare (2000)

En allvarlig film man blir glad av

4 russin

"Italienska för nybörjare" är den femte danska filmen som använder sig av Lars von Triers och Thomas Vinterbergs Dogmamanifest. Dogmakonceptet har spelat en mycket stor roll i de senaste årens framgångar för den danska filmen och de uppsatta reglerna har flitigt blivit både brukade och missbrukade sedan de presenterades 1995. Ibland har utanpåverket, paradoxalt nog, blivit för påträngande, som i von Triers "Idioterna", ibland har resultatet blivit lysande, som i Vinterbergs "Festen". "Italienska för nybörjare" kvalar utan problem in i den senare kategorin, framför allt på grund av goda skådespelarinsatser och ett imponerande arbete med manus och regi av Lone Scherfig, för övrigt den första kvinna som gör en Dogmafilm.

Scherfig har tidigare regisserat familjefilmen "När mor kommer hem" (1998) och komedin "Kajs födelsedag" (1990) och har dessutom arbetat en hel del med tv-produktioner, bland annat serien "Taxa" som visades i svensk tv för några år sedan. De flesta av aktörerna i "Italienska för nybörjare" har Scherfig arbetat med tidigare i olika produktioner, vilket säkert har stärkt samarbetet inför filmen. I en Dogmafilm ligger mycket av ansvaret för det slutliga resultatet i händerna på just skådespelarna och Scherfig har här samlat en mycket bra ensemble kring sig.

Filmen är i grund och botten en ganska allvarlig film och de människoöden vi får presenterade för oss är alla rätt tragiska. Med en annan infallsvinkel hade "Italienska för nybörjare" kunnat bli en tung och möjligtvis smärtsam filmupplevelse, vilket i och för sig inte behöver vara en svaghet, men Scherfig har valt att skildra historien med en humoristisk lätthet som gör filmen både rolig och underhållande. Det som verkligen imponerar är blandningen av humor och allvar där även de mest sorgliga situationerna skildras med ett medkännande leende utan att allvaret för den skull tonas ned.

Den nyblivne prästen Andreas (Anders W. Berthelsen) kommer till en liten dansk förort för att vikariera. Den ordinarie prästen vägrar flytta ut ur prästbostaden och Andreas tar därför in på stadens hotell. Där möter han portiern Jørgen Mortensen (Peter Gantzler) som har ett par problem att fundera på; dels måste han sparka sin bäste vän Halv-Finn (Lars Kaalund) som är klart olämplig för sitt jobb i hotellrestaurangen, dels är han förälskad i den vackra italienskan Guilia (Sara Indrio Jensen), som kan ungefär lika mycket danska som Jörgen kan italienska, det vill säga i princip ingen alls. I staden finns också hårfrisörskan Karen (Ann Eleonora Jensen) och hennes svårt sjuka mor och den klumpiga och av fadern hårt hållna konditorn Olympia (Anette Støvelbaek). Alla bär de på olika historier och öden men de har alla det gemensamt att de söker efter något annat i sina liv, något lite större än vad den lilla orten kan erbjuda dem. Utloppet för detta är en nybörjarkurs i italienska där de möts och där deras historier, och relationer, binds samman.

"Italienska för nybörjare" är en mycket bra och rolig film som på ett lättsamt sätt ger skådespelarna utrymme att samspela med varandra. Det är en film om kärlek och passion som man mår bra av samtidigt som den inte viker för att ta upp allvarliga ämnen som sjukdom och död. Scherfig lockar fram det bästa ur såväl skådespelare som Dogmamanifest och mindre än fyra russin kan det absolut inte bli. Det femte russinet ligger på lur. Ser jag om filmen vid ett senare tillfälle är det mycket möjligt att det blir påökt. Kort sagt: se den!

© Andreas Hallgren
2002-05-12



Originaltitel: Italiensk for begyndere
Danmark, 2000
Regi: Lone Scherfig
Med: Anders W. Berthelsen, Anette Støvelbaek, Ann Eleonora Jørgensen, Lars Kaalund, Sara Indrio Jensen m.fl.

Genre: Drama, Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2001-09-07







     

Dela |