Body of Lies (2008)

Nitälskan och nitroglycerin

3 russin

- Ain't nobody innocent in this shit, Ferris. OK?
”Body of Lies” gör skäl för sitt namn. Det pågår ett rabiat ränksmideri hela tiden och det ska väl föreställa realistiskt i de kretsar där vi rör oss. Ingen är helt ”ren”, idealistisk eller fri från skuld. Offer - 'collateral damage' med en förskönande omskrivning - krävs ideligen.

Manchester, England. Känt för åtminstone ett hyfsat framgångsrikt fotbollslag, men kanske inte som en regelbunden startpunkt för internationellt omfattande thrillers. Här planerar islamistiska terrorister ett dåd samtidigt som polisen planerar tillslag. Explosion uppstår, standarden är satt. Ridley Scott satsar igen. Och för oss raskt vidare till Samarra i Irak, parallellt med CIAs amerikanska högkvarter, i den här filmen mest personifierat genom herr Hoffmans (Russell Crowe) mobila managementmodell. Han jonglerar mellan att skjutsa barn till skolan, försäkra frun att allt är i sin ordning, hålla uppsikt över en och annan terminal och ge raka order till sin fältagent Ferris (Leo DiCaprio, om ni inte redan räknat ut det).
- Folk blir trötta på ständiga tysta minuter. De vill ha ett slut, förklarar Hoffman när han lägger ut sitt evangelium om tillståndet i civilisationernas krig för ett par politruker.

Ferris knyter kontakter på marknivå och jagar terrorister med livet som insats, medan han försöker avråda sin advokat från att ringa angående skilsmässopapperen mitt under komplicerade undercover-operationer. Han kan träffa rätt med handeldvapen, men är också insatt i kulturen och kan upplysa publiken om termer som takfir - terroristers förmåga att förvilla fienden genom att röka på, dricka på och smälla på för att verka mindre troliga fundamentalistiska rebeller. Han skickas också från Irak till Jordanien för att ta över underrättelseverksamheten där. Och han tar över. Bestämt. Under tiden inträffar fler dåd i Europa.

Ferris och Hoffman är inte riktigt överens om approach, metodik och attityder gentemot samarbetspartners i mellanöstern. Särskilt inte när Ferris gör en överenskommelse med jordanske underrättelsechefen Hani Salaam (Mark Strong) medan Hoffman bedriver egna manövrer vid sidan av. Dock är Hoffman med på noterna när Ferris lägger upp en snillrikt dubbelspel för att lura fram Al-Qaida ur sina hålor, samtidigt som han intresserar sig på ett personligt plan för en kvinnlig sjukvårdare i Amman.

Ridley Scott är populist i betydelsen publiktillvänd och inte svårtillgänglig, men visst har han allt oftare ett större ärende, en presentation av sin världsbild som inte är helt enkel att sammanfatta. Men han kan berätta. Och hans produktivitet med tanke på skalan han oftast arbetar i, har varit slående de senaste åren. Frågan är i och för sig hur många fler sådana här post-9/11-filmer vi behöver och vad de tillför. Med Scott och hans samarbetspartner William Monahan kan vi förvänta oss en godtagbar intelligensnivå, men inga direkt radikala politiska budskap. Nyanserna finns dock, liksom förtjusningen för (inte minst pyro-) teknik, satellitövervakning och svarta bilar med tonade rutor. Och så Russell Crowe.

Men får vi ”New Intel” om farsoten terrorism och dess orsaker? Vi vet att vi är omgivna av pyrande vulkaner i världen, missnöje som kan slå över i värre konflikter. Men filmer som den här kan också förstärka intrycket av ansiktslösa antagonister överallt, i alla världsdelar, och därmed legitimera paranoia mer än konstruktiv konfliktlösning och medvetenhet om att allt har mer sofistikerade samband än ett visuellt underhållningsmedium oftast ger tid att klargöra.

Både själva intrigen och den möjliga djupare meningen i ”Body of Lies” kan läsas på flera sätt. Den kan vara för komplex och avtändande för ”Die Hard”-publiken, men inte med samma skärande syrlighet som i ”Syriana”. Leos karaktär ligger någonstans på skalan mellan hans legoknekt som utvecklar ett samvete i ”Blood Diamond” och den dubbelagerande snuten i ”The Departed”.
- Vad är det där?
- Benfragment. Inte dina.
En vanlig dag i sjukstugan. OK, inte så vanligt ens för farornas konung Ferris. Sidospåret med Aisha (Golshifteh Farahani) iransk/jordanskan han flirtar med, öppnar för en konkret mänsklig dimension som filmen mår bra av att inkludera. Diskussionen vid middagsbjudningen där hennes syster är med som förkläde har både humor och politisk relevans. Annars hade vi kanske bara fått se den sammanbitne målmedvetne fältarbetaren Ferris, sedd i relation till sin cyniske, snabbkäftade arbetsnarkoman till närmaste chef (alltså Crowe).

Jag blir aldrig helt fullständig exakt klar över filmens förstahands-ärende. Men den lyckas på många plan ändå; som i att visa på hur flexibel moralen är och hur pragmatiskt aktörerna förhåller sig till den när de avgör vad som ligger i nationens intresse - eller hela världens. ”Body of Lies” är både förförande skickligt skarvad, smart i sina ideologiska dueller och gnagande vag, undanglidande. Kort sagt för stark för att avfärdas, men för fixerad vid snabba ryck och aerodynamik för att lämna riktigt djupa spår efter sig.

© Johan Lindahl
2009-07-14

DVD / Blu-ray

Några nedslag i extramaterialet: Sir Scott berättar om hur det är att filma i Marocko för femtiotrettonde gången, med hjälp av medarbetare, DiCaprio med flera. Författaren David Ignatius har varit korre i mellanöstern i sådär 30 år och skrev boken som filmen bygger på.
- Han vet allt, konstaterar Scott.
Ignatius hade tänkt att boken skulle heta ”Penetration” men ändrade sig för att inte ge fel associationer...
- Amerikaner vet för lite om mellanöstern och behöver bli mer respektfulla mot dem som förstår nyanserna, tycker han också (Warner Brothers).
Originaltitel: Body of Lies
USA, 2008
Regi: Ridley Scott
Med: Leonardo DiCaprio, Russell Crowe, Mark Strong, Golshifteh Farahani, Oscar Isaac, Ali Suliman, Vince Colosimo, Simon McBurney, Lubna Azabal

Genre: Action, Politik, Thriller
Hemmabio: 2009-04-08
Teman: 11:e september och därefter

Ingår i följande teman


11:e september och därefter




     

Dela |