Blindness (2008)

Stolt, stark, stiliserad, störande

- Du är en normal blind person.
- Han är inte normal. Han föddes blind. Det gör honom till en sorts superhjälte i den här världen.

Trafiken stannar. Någon har plötsligt tappat synförmågan bakom ratten och orsakar ett störande stillestånd - sådant som kan förvarna om civilisationens förestående kollaps. Inledningen är stiliserad och starkt urbaniserad, med ett smygande förlopp och en omgående etablerad kosmopolitisk prägel. Flera personer upplever samma symtom; de ser bara vitt och ingenting mer. En ögonläkare (Mark Ruffalo) grubblar över gåtan innan han själv faller offer och tror att det är smittsamt. Hustrun (Julianne Moore) försöker lugna honom men snart slår myndigheterna till med drastiska åtgärder. De drabbade skyfflas iväg till karantän på ett nedslitet gammalt mentalsjukhus där de bevakas av beväpnade vakter - som helst håller sig på så långt avstånd som möjligt. Skaran växer, och läkarfrun får en speciell roll att spela eftersom hon fortfarande ser, men ändå frivilligt följt med maken in i vad som utvecklas till en alltmer mardrömslik institutionaliserad anarki.

I detta verklighetens nu förvarnas vi om möjliga skräckscenarier inför hösten, där svininfluensan kan slå ut stora delar av samhällsapparaten, även om massvaccinering är påbjuden och i sig hotar knäcka landstingens ekonomi. Inte riktigt domedagen kanske, men vi börjar ju vänja oss vid ständiga hotbilder, eller hur? Är det inte ekonomi, så är det kärnvapen på vift, ilskna fåglar - är de inte ovanligt aggressiva på många håll numera? - eller epidemier. Vaksamhet är en dygd och pessimismen kan utvecklas till en pandemi i sig själv. Filmer som ”Blindness” ligger egentligen alltid i tiden. Men det är inte alla som är lika intelligenta.

Ett samhälle i sönderfall, statt i en ohjälpligt nedåtgående spiral på film, kan vara en metafor för mycket vi känner igen från verkligheten. Och här får repliken ”A leader with vision” en ny innebörd, kan man väl säga... Manus är skrivet av skådespelaren Don McKellar, trolige bekant för dem som sett några Atom Egoyan-rullar, men det bygger på en roman av nobelprisvinnaren José Saramago. McKellar har också givit sig själv en roll som inte helt pålitlig individ i ett tätnande drama som inte så lite för tankarna till ”Children of Men” men även skapar von Trierska tematiska vibrationer, mest kanske från ”Dogville” eller ”Manderlay”.

Fernando Meirelles förnekar sig inte. Brassens tidigare verk ”Guds stad” och ”The Constant Gardener” har blivit betoningsvärda anledningar att se nya filmer överhuvudtaget på senare år. Nu gör han det dock inte lätt för sig. Man kan läsa in mycket i ”Blindness” och det har många gjort också, såsom förolämpningar mot blinda människor. Är det avsikten? Knappast. Men vad händer när förutsättningarna i ett sammanhang plötsligt förändras drastiskt och myndigheterna agerar med närmast totalitär handlingskraft, för att sedan sakta ge upp andningen och låta allt spåra ur? Vilken roll väntar den som då har kvar sin förmåga att fungera 'normalt'? Provocerande är det, men på rätt sätt. Kontroverser och en hel del hård kritik mötte Meirelles vid premiären, men jag är fortfarande fascinerad över hans förmåga att åstadkomma filmer som går utanpå normerna och nitar sig fast vid näthinnan.

Stilen suger tag omgående. Växlingarna mellan svartaste svart, snöblinda sekvenser och sepia ger en djärv, fängslande färgskala; ofta kyligt ovälkomnande - men på ett snyggt sätt. Om ni förstår. Sådan misär - och sedan sådan skönhet. Eller båda samtidigt. Så brutalt händelseförlopp - och sedan förhoppningsfullt. Ett paradoxalt och perspektivförskjutande kraftpaket. Det är bara att bygga på med egna tillägg. Vart är berättelsen på väg och vart är VI på väg? Mystiken gör mycket. Varför inträffar det som förlamar mänskligheten och spelar det någon roll? Varför drabbas nästan, men inte precis, alla?

Intressant är också att nästan ingen person nämns vid namn. Det märks på rollistans beskrivningar; First blind man, Man with black eye patch, Doctor's wife, Woman with dark glasses - nej, det här är inte statisterna utan några av de viktigaste rollerna. ”Blindness” spelar skickligt på ett scenario som är genuint tankeväckande, men den känns inte spekulativ. Den utgår inte från att de bästa egenskaperna kommer fram i en kris, men inte heller från att alla totalt tappar sansen. Hur realistisk utvecklingen är hoppas vi väl få slippa veta.

Julianne Moore är som gjord för den här typen av roller med nerverna utanpå och samtidigt med kravet på sig att ta initiativ, fatta beslut och ansvara för andra. Det är också något med hela inramningen; scenbyggena och ljussättningen som (vilket Meirelles verkar ha insett) passar hennes personliga utstrålning. Mark Ruffalo övertygar också som den förblindade ögonläkaren. Liksom för Danny Glover och Gael Garciá Bernal kan man se ett mönster för skådespelare som verkar dras till de här mörkare, mer komplexa rollerna och då inte minst i kosmopolitiska ensembler. Bernal får också tillfälle att brista ut i sång, en högst egen version av Stevie Wonders 80-talsörhänge ”I Just Called to Say I Love You” i en scen som i det här sammanhanget får passera för humor.

Jag kan absolut förstå om filmen upplevs svåruthärdlig och med återkommande passager av motbjudande utgrävningar i både visuell och spirituell dekadens. Så det är inte allas Cup of Tea. Drycken är besk. Men på sitt sätt, om jag tolkar in vad jag tror att regissören velat göra, briljant. Inte felfritt men utmärkande; en film som tar riskerna och vägrar rätta in sig i schablonerna, utan att hejdlöst falla ner i total introversion och drunkna i sina pretentioner. Den står stolt och stark och strimlar stereotyper med stålyxa.

© Johan Lindahl
2009-08-08

DVD / Blu-ray

Här finnes en timslång bakom-film med kommentarer till filmens budskap som en analogi för samhället och frågor av typen 'vad skulle hända OM något sådant här skulle hända?'. Meirelles erkänner sin fruktan för att filmen skulle slå över i en zombie-skräckis och en blindhetscoach berättar om workshops där skådespelarna tränade på sin trovärdighet som synskadade. Inspelningsplatsen för de flesta interiörerna var en gammal uppfostringsanstalt eller liknande i Kanada. Stadsscener från Sao Paulo och Montevideo fladdrar också förbi, liksom avslöjanden om hur specialeffekter skapades med hjälp av en laptop nedsänkt i mjölk.
- Film är voyeurism, filosoferar farbror Fernando Meirelles som också visar sig mycket lättad när författaren Saramago får se den färdiga filmen och verkar välvillig, efter att länge varit tveksam till att någon överhuvudtaget skulle få filma boken.

Originaltitel: Blindness
Kanada/Brasilien/Japan, 2008
Regi: Fernando Meirelles
Med: Julianne Moore, Mark Ruffalo, Alice Braga, Don McKellar, Yusuke Iseya, Yoshino Kimura, Danny Glover, Gael García Bernal, Maury Chaykin

Genre: Drama, Thriller

Dela |