Fritagningen (1986)

Burts bravader bakom slöjan

Executive Summary (ursäkta, har nyligen skrivit en C-uppsats och inte skakat av mig de akademiska anspråken än): ”Fritagningen” är patriotisk, alltför sentimental, 80-talistisk och nu synligt frånsprungen av nya standards på området. Den är förvirrande för dem som vill förstå den politiska bakgrunden till vad som händer, men det är knappast miniseriens huvudsyfte att kasta ljus över hela upprinnelsen. Den handlar mer om att problematisera logistiken kring en ”Prison Break” för sin tid. Nerverna sätts visserligen mer under press i andra halvlek efter ett skivbyte, men tre och en halv timme är ändå i överkant. Burt Lancasters naturliga auktoritet räcker för att täcka över en del dödkött, men inte allt. Och nu, för dem som vill ha mer kött på benen vare sig det är dött eller inte... häng på.

”Allt du tror att du vet om Iran är fel” trumpetar Newsweek ut från framsidan i det vid skrivtillfället senaste numret (1 juni 2009). Och de bifogar bland annat en lista på vilka som är de mest inflytelserika iranska individerna idag. Allt bestäms inte av president Ahmadinejad (eller I'm-a-nutjob, som Jay Leno plägar benämna honom). Hur många utanför landet kan egentligen skilja på Khatami, Khomeini (som numera är högeligen avsomnad), Khamenei och Qalibaf? Jag måste medge att landet har fascinerat mig mer och mer på senare år, särskilt efter att ha läst Stephen Kinzers rafflande redogörelse för den CIA-stödda militärkuppen 1953 i boken ”All the Shah's Men”. Det maktskiftet som förde playboy-shahen Reza Pahlevi från ceremoniell status till envåldshärskare kan sägas förklara en del av det som hänt senare, resonerar Kinzer.

När ”Fritagningen” inleds, i slutet av 1978, är läget i Iran ytterst labilt och amerikaner lämnar landet i drivor. Två representanter för företaget EDS blir dock uppehållna av en högt uppsatt domare och gripna på, givetvis oklara, grunder medan deras familjer flygs ut. De gripnas högste chef på hemmaplan är dock inte vilken foglig figur som helst utan heter Ross Perot (låter namnet bekant?) och kan ringa upp före detta statsmän med efternamn som Kissinger för att utöva påtryckningar. När diplomatin inte får önskat resultat, gäller hårdare bandage. Eftersom Perot spelas av Richard Crenna kan vi anta att nästa samtal går till Sylvester Stallone i ”Rambo”-utstyrsel, men han var tydligen inte ledig. Det var däremot veteranen Burt Lancaster som får förkroppsliga en legendarisk överste vid namn Simons. Flera frivilliga från företaget anmäler sig, beredda att tina upp sina gamla stridstalanger och skrida till verket. Time to kick some Persian ass!

- Om du blir dödad, så dödar jag dig!
Jay Coburn (Paul Le Mat) försöker vara hemlighetsfull, men frugan fattar vad som är på gång. Maken ska inte på konferens i Frankrike vad än coverstoryn säger. Och det blir lite mer komplicerat att göra en inbrytning på anstalten, samtidigt som läget i Teheran blir alltmer...komplicerat. Shahen ser ut att ha tappat kontrollen och i faggorna lurar bland annat någon som kallas Khomeini. Jay är kanske den mest utmejslade karaktären vid sidan av Lancaster och Crennas och framstår som en samvetsgrann och klyftig kille som låter handling gå före ord. Alla andra amerikaner är inte lika disciplinerade, vilket överste Simons suckar över ibland. Och sanningen att säga är det många som inte tänker och agerar helt logiskt i röran.

DVD:n är uppdelad på två discar och ett första klimax klockar in efter två timmar, strax före sidbytet. Actionsekvenserna då förstärker dock intrycket att det tagit tid att få fart på förvecklingarna på allvar fram till dess. Disc No 2 tar sedan vid med några minuters överlappning för att vi inte ska missa något vitalt i skarven. Och så dags har spänningsnivån ökat märkbart. Men det kan inte helt skyla över den allmänna kantigheten och helhetsintrycket av hafsig historieskrivning. Hur mycket som kan skyllas på romanen av Ken Follett vet jag inte, ej heller hur väl detta följer de verkliga händelser som ska ligga till grund för alltihop.

Det kan finnas något paradoxalt behagligt och småmysigt i klichéerna från TV-filmer av den här typen, när man väl vant sig vid att de inte osar av autenticitet. Sådant som kunde vara veckans höjpunkt på SVT för 20-talet år sedan.... Men tiden har gått och det här känns för daterat på alla vis.

Och vem var den där Perot egentligen? Jo, så här ligger det till, åtminstone enligt Wikipedia: Han kommer från Texas och startade företaget Electronic Data Systems (som det heter även i miniserien). Två av hans anställda greps mycket riktigt av iranska myndigheter strax före revolutionen och shahens fall 1979. Perot anlitade då den pensionerade översten ”Bull” Simons som kokade ihop en fritagningsplan. På 1990-talet hade Perot hunnit engagera sig så mycket i politiken att han lanserade sig själv som en oberoende presidentkandidat och lyckades bättre än de flesta sådana som dykt upp. Vald blev han dock inte, men företagsamheten har han fortsatt med i olika skepnader. I fjol räknades han som USA:s 72:a rikaste person.

© Johan Lindahl
2009-06-09

---

Tack till Noble Entertainment för recensionskopia

Originaltitel: On Wings of Eagles
USA, 1986
Regi: Andrew V. McLaglen
Med: Burt Lancaster, Richard Crenna, Paul Le Mat, Louis Giambalvo, Jim Metzler, Lawrence Pressman, Esai Morales, Parviz Sayyad, Kabir Bedi, Patty McCormack m fl

Genre: Drama, Krig, Politik, TV-serie
Hemmabio: 2009-04-08

Sök