Kärlek 3000 (2008)
Haltande men lovande långfilmsdebut
”Det här är en naiv kärlekssaga utan våld, sex, onda karaktärer eller komplicerade intriger. En liten film om två personer och deras två dagar i Stockholm”. Så presenterar den unge auteuren Latifzadeh sin långfilmsdebut i förtexterna. Inledningen är drömsk, med en ”Love Story”-doftande premiss. Vår vän Sam (uttalas med långt aaaa) ser tillbaka på en kort tid tillsammans med en flicka, så som han minns det hela.
Det började med ett famlande möte vid en busshållplats där vanligtvis försiktige Sam snubblar över orden och inser att ”han verkar lite konstig och full”. Hon är svårflirtad men tinar upp. Och han har egentligen bara ett krav:
- Snälla, ha ett enkelt språk. Inget tjejspråk, där du säger en sak och menar en annan...
Simbassäng, tivoli, delade hemligheter trots att de knappt känner varann - en natt av utlevelse och spontana infall, ett ljust ögonblick i livet.
Dagen efter natten före blir mer komplicerad; en kamp med byråkrati och ogina vuxna i jakten på att återse Hanna, den mystiska huldran från huvudstadsvimlet. Ung kärlek med förhinder, varvat med tre grabbars samlade visdomar om livet och det täcka könet.
- Hon var snygg på ett Stureplanssätt, kan man till exempel säga om någon.
Sam stöter alltså på en hel del praktiska problem, men jobbar på i Fånga dagen- och ”Finding Neverland”-anda. Och han ger sig inte!
Det ska sägas att filmen är spretig, att dialogen definitivt kunde ha utvecklats och att unge Latifzadeh regissören nog har mer otvivelaktig framtid för sig än unge Latifzadeh The Leading Man. Men ”Kärlek 3000” osar ändå entusiasm, förhoppningsfull framåtanda och godskefullhet i en hård värld. Den är visuellt äventyrlig men lite omogen och försöker nog sammanföra för många idéer på en gång. Det är uppmuntrande att någon försöker sig på en sådan här sak i Sverige, även om jag inte känner mig som en del av Målgrupp Nummer Ett. De allvarliga ämnen som tas upp förmedlar också livets bräcklighet, om än i sockrad inramning. Filmen betonar flykten som vapen, att skapa sin egen verklighet och det kan väl krävas ibland.
Allt knyts ihop med programförklaringen ”tillägnas alla som tror på kärleken”. Vem kan argumentera mot det? Men själv tror och hoppas jag att Latifzadeh bara är i början av en bana som egensinnig filmskapare och där det bästa återstår.
© Johan Lindahl2009-05-09
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Musikvideor med Lasse Lindh, en egen tolkning av Aha:s "The sun always shines on TV”, och så lite vispop med David Urwitz. Novellfilmen "Kärlek 2000” som var ett slags förövning á la ”Cashback”, en knapp halvtimme lång. I intervjun med regissören berättar han om sina Bollywood-influenser, uppväxten i en svensk småstad efter att ha kommit hit som barn. Han har värmt upp med flera kortfilmer som han i regel inte är så nöjd med, har gått regiutbildning i Göteborg och hyser inte så varma känslor för Filminstitutet får vi veta. Och med ”Kärlek 3000” ville han just berätta en saga om oskyldig kärlek i en hård värld, ungefär.