Ben X (2007)

"Någon måste dö"

Det är inget fel på Bens intelligens. Han är tvärtom smartare än de flesta i klassen, inte minst sina två huvudsakliga plågoandar som du med stor sannolikhet inom max en halvtimme kommer hata av hela ditt hjärta. Troligen tidigare.

Problemet är Aspbergers. Ja, problemet är alltså Bens men han lider av vad som måste vara en ganska extrem form av Aspbergers syndrom. Han tar in för mycket och intrycken närmast attackerar honom, trots skyddsvallar i form av självvalt "oljud" i hörlurarna. Vägen till skolan är en pina, tillvaron i skolan än värre - trots en eller två sympatiska klasskamrater. Han kämpar för att vara 'normal' men i extrem och mänskligt skapad motvind.

Räddningen finns på Internet. I äventyrsspelet Archlord (en nära kusin till Warcraft gissar jag utan att ha spelat Warcraft) är han en beryktad kämpe, med en kvinnlig "healer" som bästa vän. Ironiskt nog är nätet, och dagens teknik i allmänhet, också hans fiende. En film där han förödmjukas inför hela klassen blir snart en hit på någon Youtube-variant och via SMS terras han ytterligare.

En voiceover ger oss en närmare inblick i hans värld än vad som förunnas till och med hans närmaste. Rent filmiskt jobbar man också hårt på att låta oss se världen ur hans ögon. Nervigt och nedslående på samma gång. Men Belgiens Oscar-kandidat nöjer sig inte med att vara ett tungt porträtt av livet som autistisk.

Några överdrivna typer samsas bredvid imponerande rolltolkningar. Greg Timmermans är mestadels utmärkt som Ben, om man inte nödvändigtvis tycker att den flackande blicken och det stela rörelsemönstret till slut blir "för mycket", men starkast intryck i all sin relativa vanlighet ger Marijke Pinoy som hans mor. Far hans (Pol Goossen) gör sig på ganska kort ruttid också minnesvärd och hans tafatthet blir en förvånande tillgång, särskilt efter att Ben förklarat att eftersom pappan aldrig vet vad han ska säga, så förstår han honom oftast. Sedan gör inte helt Audrey Tautou-olika Laura Verlinden något intressant av en svår roll.

Men det är inte i första hand skådespeleri och seriösa teman som gjort Ben omtalad. Dels är det stilen, med bland annat förtexter gjorda i samma stuk som gränssnittet till ett typiskt äventyrsspel och specialdesignade "spelscener" som är klockrena - inte minst genom att hållit sig till de grafiska begränsningar man måste vänta sig i realtidsrenderade sammanhang. Inga hyperrealistiska världar här av den sorten som 90-talets cyberfilmer gärna fantiserade om.

Och dels är det slutet, som innehåller två potentiella fetingar till överraskningar. Säga vad man vill, men intressant är det och utan att bli sådär enormt paff av det förväntat förpaffande (varsågod, jag bjussar på detta nya ord!) tycker jag faktiskt att det hela fungerar - på sitt sätt.

"Ben X" är aldrig tråkig, från det meningslösa envetna mobbandet till den högst diskussionvänliga finalen, och den är också en film jag inser att jag tycker mycket om. Kul när någon vågar ta ut svängarna och göra film av ett seriöst ämne istället för asketisk socialrealism.

© Anders Lindahl
2009-04-20

---

Tack till Noble Entertainment för recensionskopia

Originaltitel: Ben X
Belgien, 2007
Regi: Nic Balthazar
Med: Greg Timmermans, Laura Verlinden, Marjike Pinoy, Pol Goossen mfl.

Genre: Drama
Hemmabio: 2009-03-04

Sök