Utan trosor i Tyrolen (1973)
Rafflet i busken, eller: Åsa-Nisse i lederhosen
På sjuttiotalet kunde man se ett väldigt varierat utbud på biograferna i Sverige. En fredagskväll i början av 1973 kunde man till exempel välja mellan "Gudfadern" eller "Långt ner i halsen" på den lokala biografen. Ryktet om den "svenska synden", som påbörjat med Vilgot Sjömans "Nyfiken"-filmer, får en fortsättning i tidigt sjuttiotal genom exporten av nakenmodeller som Christina Lindberg och Marie Ekorre. Gladporren, med danska Ole Søltofts "Tecken"- och "På sängkanten"-filmer som främsta exempel, har sin glansperiod (pun intended, om du letar noga) under denna tid. Sextiotalets fria kärlek och uppgörelse med gammaldags moraluppfattningar lever vidare inom filmen en kort period, för att sedan allt mer övergå till ren pornografi.
"Utan trosor i Tyrolen" är nu rätt långt ifrån porr, även glad- sådan, utan är väl snarare att beteckna som "sexbuskis". Det är dock lätt imponerande att en tysk sexkomedi sågs på bio av över 300.000 svenskar när det begav sig. Detta får väl förklaras av tre faktorer; den minnesvärda svenska titeln, den svenska tjejen i rollistan, och ett ofta pinsamt dåligt sinne för humor i den svenska folksjälen.
Storyn i Siggi Götz (som regissören här kallar sig) film är enkel. En kvinna från sta'n har köpt en bondgård i Tyrolen, utan att ha en susning om hur man sköter en sådan. Hon drar dock till sig de bästa drängarna i bygden på grund av pigans Zenzis "lättillgänglighet" (Zenzi spelas av Marie Ekorre, som genom sin sparsmakade klädstil ger filmen sin svenska titel). En trio grannbönder har ögon för gården och konspirerar för att komma åt densamma. Deras planer inbegriper, på något vis, att locka över Zenzi via italienare, vilken som helst, och därigenom få med sig drängarna. En italienare dyker också upp som förkläde till två unga baronessor, men planerna slår ändå slint. Tror jag. Götz och kompani lägger föga energi på att följa sina egna intriger längre än i vilken mån de i följande scen kan leda till nakenhet och rullande i sänghalmen. Alltid ackompanjerat av samma taktfasta umpa-umpa-musik, vilket tveklöst hade dödat minsta erotiska laddning, om någon sådan hade funnits från början. Den närmaste filmkoppling jag kommer på för "Utan trosor i Tyrolen" är Ragnar Frisks oräkneliga Åsa-Nisse-filmer.
Åsa-Nisse är väl knappast något man vill koppla samman med erotisk laddning. (Vill man så går det dock. John Elfström, som spelade Åsa-Nisse i alla dessa filmer, är nämligen med i Sveriges mesta bidrag till gladporrgenren, Torgny Wickmans "Kyrkoherden" från 1970). Sexkomedin "Utan trosor i Tyrolen" håller dock samma kvalitets- och humornivå som många av Åsa-Nisse-filmerna (vilket är strax ovanför den bottenmarkering som för evigt reserveras för Stefan och Krister), och de är ungefär lika upphetsande. Det handlar i grunden alltså om mycket dåliga vitsar och om att antingen visa ändan eller att dratta på densamma.
Förutom kanske visst kulturhistoriskt och sociologiskt intresse, på grund av att så många faktiskt såg filmen på bio, är "Utan trosor i Tyrolen" helt och hållet ointressant. Ändå är det något charmigt, som jag inte helt kan sätta fingret på, med detta tyroler-raffel och kanske framför allt dess frekventa bleckblåsorkester, så den får ett russin i alla fall.
© Andreas Hallgren2009-04-13
Tack till Studio S Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Den svenska DVD:n från Studio S har en bio- och filmografi över Marie Ekorre som extramaterial, samt bildgalleri och trailers för andra filmer i Studio S utgivning.