Mongol (2007)
Porträtt av världserövraren som ung man
Djingis khan var mongol, därför heter filmen som den gör. Riket han upprättade på 1200-talet var väl mest känt för sin storlek. Under en med imperiemått mätt relativt blygsam tid bestämde mongolerna över väldigt många människor, inklusive majoriteten av kineserna, men utöver en vag association till brutalitet, hästar och slätter kan väl gemene man namnge väldigt få av väldets och mongolkrigarnas kännetecken. Här tar ryske Sergei Bodrov fasta på grundaren som människa och vill balansera blodtörstighetsryktet en smula. Filmat på plats och med hög ambitionsnivå ska detta vara inledningen på en trilogi.
Vän av gamla miniserien "Marco Polo" känner direkt igen de stora tälten (en 'jurta', flera... 'jurtor'?) och förkärleken för att brottas efter några glas jäst mjölk. I den serien styrde Khublai khan över ett enormt rike, grundat av Djingis. Här är alltså berättelsen om Djingis själv, utportionerad i den klassiska formen av viktiga nedslag i hans liv. Det börjar - efter den obligatoriska inramningsprologen - på 1100-talet, då den blivande härskaren och härföraren heter Temüdjin och rider iväg med farsan till en grannstam för att välja fru. De tänker framåt; killen är blott nio år och kan förstås inte gifta sig förrän han är åtminstone... fjorton. Unga Borte, som han träffar på vägen och som är "ett helt år äldre", tänker också framåt och rekommenderar att han väljer henne. Hon tilhör förvisso inte merkiterna, vilka han av klanpolitiska skäl bör fokusera på i hustrusökandet, men ungen visar tidigt att han vet vad han vill. Pappa Esugei, som är khan över klanen, uppskattar självständigheten och den dyker upp inte en dag för tidigt.
Strax efteråt förändras nämligen allt. Man får visserligen inte "spilla blod på en viloplats" men det finns ju andra sätt och Esugei är snart ett minne blott. En lektion om livet som Temüdjin kanske gärna sluppit, men som han lär sig läxan av. Arvstiteln är ingen garanti för trygghet, tvärtom. Han har snart en dödsfiende i forne klanfränden Targutai som otåligt väntar på att han ska bli lång nog att döda (mongoler dödar inte barn, lär vi till vår hjärtevärmda förvåning), men strax också en brådmogen blodsbroder i unge Jamukha. Grabben får växa upp fort, men alltså inte för fort, för då är det okej att hugga huvudet av honom.
Historien berättas på ett rakt och rekorderligt no-nonsense-sätt, och man varken skryter med fotot eller glömmer bort den karga skönheten i landskapet. Seder och tankesätt känns inte irriterande moderniserade för tittaren. Det är bra och gör att man nästan kan tro på överraskande jämlikheter som att kvinnor faktiskt måste samtycka till äktenskap. Sån't känns ju inte alls sådär barbariskt som det borde!
Historiska epos har alltid sin charm. Det är inte alltid man får möjlighet att känna något större engagemang men här är det faktiskt inte svårt att heja på underhunden som möter motgång efter motgång (bland annat massvis med tid i olika sorters fångenskap) och med bestämt men någorlunda jämnmodigt humör tar sig an dem, ofta med svärdet i hand. Stridsscenerna blir därmed också intressantare, och allt häftigare. Fritagningen av frugan från maskerade merkiter i steniga landskap är explosivt våld på rena Braveheart-nivån.
Det är också en film med svåra val och frågor i. Vad är värt att dra i krig för? Olyckliga omständigheter gör vän till fiende och våldet söker upp Temüdjin även när han själv inte nödvändigtvis välkomnar det. Kanske inte riktigt den blodtörstiga erövrarlusta man förväntade sig att filmen skulle svämma över av. I alla fall inte inledningsvis. "Mongol" ger faktiskt ett ganska välvilligt porträtt av starten på khanens karriär. Temüdjin är, när omständigheterna medger, en god och rolig familjefar och en man som tror på lagar - även om de måste instiftas med svärdet. Hans hustru är ganska respektingivande hon med, girl power utan flärd, höga sparkar och oneliners.
Tempot är ibland vågat lågt och Bodrov visar ofta ett stort förtroende för landskapens förmåga att fängsla dig. Filmen har några jordnära men häftiga stridsscener (mer Ridley Scott än Zhang Yimou) men det är sedd som ödesmättad mongolisk myt snarare än som actionspektakel den har sin största behållning. En av lyckligtvis få likheter med Oliver Stones "Alexander" är att även här får man veta väldigt lite om en beryktad strategs faktiska strategier, genom att mittenpartiet på bataljerna av ett eller annat skäl hoppas över helt. Säkerligen frustrerande för många tittare.
Men om man tar fasta på ordet "myt" (för givetvis har man putsat bort en del och lagt till en del) så finns det mycket att gilla i Bodrovs film och kanske framför allt ganska lite att klaga på. Det ska bli intressant att se om fortsättningen av den tänkta trilogin kan ta vara på det som är mest lovande i första delen eller om det bara blir större arméer och en allt barskare khan härefter.
© Anders Lindahl
2009-04-07
Tack till SF Video för recensionsexemplar
Originaltitel: Mongol
Ryssland / Mongoliet, 2007
Regi: Sergej Bodrov
Med: Tadanobu Asano, Sun Hong Lei, Khulan Chuluun
Genre: Action, Historia, Krig
Hemmabio: 2009-04-08
