A Cup of Love (2007)

Ingen Cup-Out...

- En brist på diskvalificerande fel är både sällsynt och vackert.
"A Cup of Love” (titeln swinglifierat 'översatt' från ”A Feast of Love”) är ett stycke sammandragning i villasamhällets synbara idyll där livets stora frågor med förkärlek ventileras lite lagom opretentiöst och finlemmat. Låter inte det lovande, så se inte det här. Men om du reagerar med ett ”varför inte?” så är "Cup" faktiskt fullt existensberättigad.

Säger den något helt nytt? Troligen inte. Men den har hittat sitt tonläge som den inte slirar på. Du kan diskutera detaljer i storyn, sensmoralen, en ytlighet på grund av studsandet mellan olika stolpar (läs: individer), men den stannar i samma känsla som när den startar och är kausalt emotionellt rimlig utifrån hur den presenterar sig själv. DET lät väl sexigt?

Morgan Freeman blir inte så lite av en ställföreträdande farsa för hela kvarteret, men tyngs av grubblerier kring livet, universum och alltihop. Är Gud elak eller bara död? Finns det hopp? Är kärlek ett skämt?
- Hus är inte fördömda. Det är människor som är.
Optimisten har talat.
- Det verkar som om jag är en övergång för kvinnor på väg mot något bättre, misstänker en annan spelare i livets...spel, boende på samma gata.

”En ny Love Actually!” tycker omslagsmakarna till DVDn. En sådan i mindre format i så fall. Och på sina nedbantade villkor lika bra, mindre flashig och i mindre behov av stämningslättande komik; allvarligare rakt igenom - och med mer sex, ifall någon undrade. Och det var det säkert någon som gjorde - erkänn! Ta det som en varning eller välkomstskylt. Snyggt foto av av någon som heter Kramer Morgenthau i samklang med musik (av en Mr Stephen Trask) som knappt märks men gör det bra. Allt är sammanvävt, integrerat på det där omärkligt eleganta vis inte alla klarar. Robert Benton regisserade för sådär 30 år sedan ”Kramer mot Kramer” och och har med andra ord haft tid på sig att öva, om han inte redan då var hyfsat kompetent.

Freemans fru spelas av Jane Alexander som hade en motsvarande spindeln-i-nätet-funktion i serien ”Tell Me You Love Me”. Här är hon själv mest back-up när maken (i filmen alltså) har sett för mycket som han inte borde veta och behöver prata av sig mellan alla spontana terapeutiska holmgångar.

Jag har aldrig varit i Oregon där filmen utspelas men har fått höra att det är ett av de mest liberala, frigjorda hörnen av USA. Vad det nu egentligen innebär. Filmen tecknar i alla fall bilden av en loj, lite friflytande atmosfär som kanske inte riktigt passat i sydstaterna såsom vi känner dem via andra filmer. Jag har aldrig varit där heller. Grundtanken är i alla fall att hopp är bättre än förtvivlan, men filmen tar inga genvägar dit.

Visst, det är rapsodiskt och vinjettartat berättat med personer som kommer in från vänster och försvinner ut till höger medan andra glider in genom en bakdörr och blir viktiga i stället. För en film på strax över 95 minuter klämmer den in mycket att engagera sig i, men den vinner mark på flera vinnande personligheter, inte alltid lika sympatiska men med snabbt och effektivt skissade konturer. Framförallt då Alexa Davalos som Chloé, en tjej med ett förhållande som verkar ha oddsen emot sig men som ändå tar risken. For Love...liksom. Vad nu filmen i stort säger om vad kärlek exakt är - där finns en del att snacka om efteråt. Gör det. Och kolla sedan facit varhelst ni tror att det ligger lagrat - någonstans därute på någons välbevakade intranät, antagligen. De stora sanningarna serveras inte gratis, tyvärr. Eller gör de?

© Johan Lindahl
2009-04-22

Originaltitel: A Feast of Love
USA, 2007
Regi: Robert Benton
Med: Morgan Freeman, Greg Kinnear, Radha Mitchell, Selma Blair, Alexa Davalos, Toby Hemingway, Jane Alexander, Fred Ward

Genre: Drama, Romantik

Sök