Brainstorm (1983)

Bortkastade möjligheter

Bruce Joel Rubin är ett namn att känna till, om inte annat så för att han skrev "Jacob's Ladder" - den hittills enda av hans historier som blivit riktigt lyckad. Mysiga och småspännande "Ghost" har han också skrivit, och scifi-historien "Brainstorm" har teman från bägge dessa - inte minst frågan om vad som händer vid dödsögonblicket.

Här är frågan en bieffekt av den makalösa manick som Christopher Walken och coola Louise Fletcher producerat i ett jättekomplex för hitech-utveckling. Manicken möjliggör vad Aldous Huxley i "Brave New World" kallade "feelies", filmer man verkligen upplever - taktilt, olfaktoriskt och så vidare. I korthet spelar den in upplevelser, inte bara ljud och bild. En slags föregångare till bland annat "Strange Days" kan filmen med andra ord ses som, och likheterna fortsätter i form av omdömet 'inte helt lyckad' på grund av problemet 'vad vill filmen, egentligen?'.

Inledningen har sina klara poänger med små begåvade detaljer och intressanta möjligheter. Miljöerna är härliga, en slags blandning av retro och futuro, vissa säkert plockade direkt från verklighetens mer arkitekoniskt djärva hörn.

Den tredje huvudrollen har Natalie Wood, som dog innan filmen var färdig. Effektmakaren och regissören Douglas Trumbull valde att filma klart med en stand-in och gjorde sig i förbifarten ovän med Hollywoodetablissemanget. Riktningen åt relationsdrama som tar fart när Christopher blir nykär i sin exfru (Wood, alltså) kan man väl köpa, och är helt klart en viktig del av den historia man vill berätta, men Trumbull styr effektivt sin film mot det allt mer misslyckade. En sak att fundera över är till att börja med ifall Walken passar att spela roller där karaktären har mänskliga känslor, men det är inte största problemet.

En historia med ovan nämnda premiss kan ju ta vilken häftig väg som helst. Som så ofta är fallet tar filmen en allt mindre fantasifull väg, med inblandning av krassa militärer, jaktsekvenser och en del malplacerad eller ofrivillig komik och logiska luckor. När en man mitt i den dramatiska finalen springer in i ett skumfyllt rum och med ett litet pip av förvåning halkar omkull undrar man verkligen om de tänkt klart vid klippbordet. Lite anmärkningsvärt är också hur fantasilösa utvecklarna i filmen varit i urvalet av scener att impa på finansiärerna med. Det känns mest som en lång Imax-sekvens, med vattenrutschbanor, berg-o-dalbanor och bilar ut över stup, som om de inte ens själva fattat möjligheterna. Förklaringen är förstås att tripparna ska kännas häftiga för en "vanlig" tittare, men det blir ju så dumt. Dumt är också de skiftande perspektiven i minnena som spelas in.

Till nämnde Rubins försvar bör nämnas att han bara hittat på storyn till filmen. För manuset står en närmast okänd Robert Stitzel som alltså bör bära halva hundhuvudet. Den andra halvan sätter vi på Trumbull vars brist på fingertoppskänsla välter en del scener som borde ha kunnat fungera.

I slutändan, med all sin monumentala ambition, är "Brainstorm" en bagatell lika full av brister som möjligheter. De vill så mycket, och det är ett sådant högstämt allvar mot slutet efter slapstickandet, men de tar inte själva sitt allvar på tillräckligt allvar för att göra det trovärdigt. En nedlåtande liten teologisk klapp på huvudet av simplaste amerikanska sort är vad tittaren får, vilket är snål belöning för den som orkat hänga med så långt.

© Anders Lindahl
2009-10-15

Originaltitel: Brainstorm
USA, 1983
Regi: Douglas Trumbull
Med: Natalie Wood, Christopher Walken, Louise Fletcher, Cliff Robertson, m.fl.

Genre: Religion/filosofi, Sci-fi, Thriller

Sök