My Marlon and Brando (2008)

Ensam kvinna söker

Är det John Malkovich som skymtar förbi där som lokal demonregissör på en teater? Nej, det var det visst inte. Men amerikansk närvaro i mellanöstern finnes - om än inte direkt synlig i filmen, utan påverkande i utkanten. Det är strax före invasionen av Irak och den turkiska skådespelerskan Ayca kämpar på i en till synes enformig och alltmer tröstlös tillvaro medan hon på distans håller liv i ett förhållande med en kurdisk kollega hon träffat en gång på en filminspelning. Vi får höra mycket stapplande engelska när de kommunicerar med varandra genom videodagböcker, högläsning ur brev och telefonsamtal. Hela inledningen känns tyvärr för stapplande, men sedan växer det faktiskt bit för bit. Inte så mycket som jag skulle önska, men det som först osar amatörvideo blir en acceptabel roadmovie med vemodet som vapen.

Turkiet stod i fokus under GIFF 2009 men tyvärr hann jag bara se just den här filmen därifrån. Och jag tvivlar på att det var den starkaste representanten. Men idén är ändå intressant och borde ha kunnat lyfta högre. Ayca pluggar kurdiska för att kunna ta sig till norra Irak och förenas med sina drömmars man, som kanske främst är produkten av just en drömbild. Svårt att säga. Deras oden till varandra är väldigt högstämda och poetiska, men hur väl känner de egentligen varandra?
- Du är min Diego Rivera... min Marlon och Brando... skaldar Ayca bland annat, liksom någon jämförelse med Gabriel García Márquez som jag inte riktigt blev klok på - men det verkade vackert.

Ayca ger sig ändå iväg för att leta upp Hama Ali trots att krigstillstånd råder och gränsen mellan Turkiet och Irak stängs. Hon möter många hinder, inte minst byråkrati, på vägen, men också nya människor som hjälper henne vidare i en komplicerad rutt ut i det okända. Vi får bekanta oss med både turkiska Kurdistan, Iran och glimtar inifrån Irak (eller något som ska föreställa det). Var allt spelats in är jag är inte riktigt säker på. Berättelsen bärs fram av ögonblicksbilder, nedslag i olika miljöer och inte minst underförstådda påminnelser om de kulturskillnader som existerar mellan olika folkgrupper i området. Det är en bokstavligt gränsöverskridande film, men inte så gripande som det kunde ha blivit med lite mer glöd under grillerna. Nu blir det ändå en hedervärd skildring av ensamhet och envishet med ett slut som är tillräckligt slående för att filmen ska lämna någonting efter sig. Men helheten känns ändå för omständlig och ofokuserad för min smak.

© Johan Lindahl
2009-02-04

Originaltitel: Gitmek
Turkiet/Holland/Storbritannien, 2008
Regi: Hüseyin Karabey
Med: Ayca Damgaci, Hama Ali Kahn, Cengiz Bozkurt, Nesrin Cavadzade, Emrah Ozdemir m fl

Genre: Drama, Romantik
Teman: 11:e september och därefter GIFF2009

Ingår i följande teman

Sök