Lake Tahoe (2008)
Inte så vild jakt på den försvunna reservdelen
Jim Jarmusch som referens - som i festivalprogrammet i det här fallet - gör mig inte automatiskt upphetsad, även om jag sett för få av just hans independenta rullar för att ha en välgrundad uppfattning om karln. ”Broken Flowers” var småtrevlig, om inte annat. Men, men - nu är det 38-årige mexikanen Fernando Eimbckes andra långfilm det gäller. Och han skapar väl en ganska loj, avslappnad stämning i sin skildring av folk som pular med sina vardagsbestyr, samtidigt som ett mörkare moln finns i bakgrunden och väntar på att få tydligare konturer. Men det händer ändå lite för lite och alla återkommande svartrutor blir snart mer av ett irritationsmoment än något stilistiskt statement värt namnet.
Ung grabb krockar med bilen i en stolpe i en sömnig småstad där det blåser friskt om öronen. Han behöver hjälp med både reservdelar och hur de ska hanteras. Sådana här situationer kan på film resultera i total katastrof (som i Oliver Stones ”U-Turn”) eller humoristiska förvecklingar (”Doc Hollywood”). Här blir det mest småleenden samt en och annan gäspning innan slutet väcker lite mer engagemang till liv. Det påminner i och för sig en aning om när jag letade efter en verkstad som kunde laga en trasig vindrutetorkare i den ecuadorianska kuststaden Bahía de Caráquez för ganska exakt fem år sedan, men det gick en aning smidigare. Juan kör för övrigt en Nissan, ett märke känt för att vara bensinsnålt och smidigt att köra, men inte så stryktåligt.
Små charmiga inslag finnes. En i vissa avseenden (men inte alla) väldrillad vovve äter frukost från bordet bredvid sin lakoniske husse, Juan får sig till livs lite shaolin-munks-vetenskap och Bruce Lee-filosofi av en kung fu-fanatisk amatörmekaniker i hans egen ålder och som bonus en liten högläsning ur heliga skrifter av dennes ömma moder. Och tjejen i den lilla speceributiken drömmer om sångkarriär och vill få Juan till barnvakt åt babyn Fidel när hon ska på konsert. Efter någon knapp timme lättar man också på förlåten som bakom sig gömmer en förklaring till Juans familjs avslagna tillstånd.
Filmen i stort blir så där lagom sympatisk och välmenande med små fina detaljer, men blir ändå väldigt mycket en angelägenhet för de tålmodiga, som vill bygga in sina egna bidrag i bildramen i stort sett i varje scen. Det påminner därvidlag (när använde jag det ordet senast?) en del om en annan mexikansk film som visades på samma filmfestival i fjol, ”Blue Eyelids”. Jag föreställer mig att en del kan bli förälskade i en sådan här film medan andra blir djupt frustrerade. Till de senare kan jag hälsa att den i alla fall är kort, knappt 80 minuter inklusive eftertexter. Diego Cataño i huvudrollen verkar också lovande och Sundance Institute måste väl ha sett något speciellt i konceptet eftersom de varit med och sponsrat.
© Johan Lindahl
2009-01-27
Originaltitel: Lake Tahoe
Mexiko, 2008
Regi: Fernando Eimbcke
Med: Diego Cataño, Hector Herrera, Daniela Valentine, Juan Carlos Lara II, Yemil Sefani
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2009-05-29
Teman: GIFF2009
Ingår i följande teman
