Levande måltavla (1985)
Svanesång inför stafettväxlingen
Egentligen hade jag bestämt mig. ”Levande måltavla” är den sämsta Bond-filmen, en åsikt gillad och stadfäst av mig själv för sådär 15 år sedan. Och jag har vägrat se om den - tills nu. Hade jag rätt eller fel?
Uppvärmningen (om det är rätt ord) tar plats i ett snötäckt landskap vid någon av polerna, med besvärliga ryssar, snösurfning och Beach Boys i bakgrunden som attraktioner. Ganska fyndigt, faktiskt, följt av Duran Durans titellåt ”A View to a Kill”, innan farbror Q introducerar mikrochips motståndskraftiga mot elektromagnetiska impulser. Företaget Zorin ska kollas upp - kanske till och med chefen själv! Frankofoner framstår som fåniga när de råkar ut för en udda biljakt på sina domäner. Grace Jones svingar ett metspö med oanade effekter. Så långt det mesta i stort sett väl. Och hästar på steroider kan väl ingen motstå?
Men snart blir det uppenbart att Roger Moore vid det här laget gett sitt bästa i den här kostymen. Han ser mer ut som en yrkesdiplomat, eller någon av alla de mindre skrämmande täckmantlar Bond strör omkring sig, än en dödsmaskin i lyxförpackning. Han drar ut på landet med en agentkollega i släptåg, en kollega som får finna sig i att behandlas som en butler. I de aristokratiska miljöerna där Mr Zorin (Christopher Walken) ska kartläggas frodas bleka vitsar och filmen befolkas främst av ointressanta drönare. Filmen lyfter aldrig, utan lufsar fram. När det blir lite mer fart ser det snarast ut som ett McGyver-avsnitt än ett de facto 007-uppdrag.
- Avspänning kan vara vackert.
Bond träffar på en snygg sovjetisk spion (Fiona Fullerton) som han känner en aning sedan tidigare, och bubblar i poolen en stund medan de lurar på varandra i en av filmens ljusare stunder. Just det, det var väl början till glasnost-eran det här. Senare ställer en klantig polischef till det i San Francisco i en sekvens som påminner om ”Die Hard” några år senare. Och den jämförelsen är inte rolig för ”Levande måltavla”, som dock möjligen inte är den gigantiska totala superflopp jag hade monterat minnesbilder av. Men det är en lång resa fram till den explosiva och hyggligt storslagna finalen i Silicon Valley med luftskepp, gruvsprängningar och en galen Walken med maskingevär.
Och så är Tanya Roberts, den hesa blonda tösen i hetluften, inte direkt osande av karisma. Det är överlag avslaget agerande på de flesta fronter - även Walkens, vilket jag hade hoppas undvika att offentliggöra. Men sanningen måste fram. Och be mig inte börja lägga ut texten om Grace Jones icke-expressivitet. Hon är gåtfull, men inte så att man vill lösa gåtan. Var det vid den här tiden hon hade ihop det med Dolph Lundgren? Han är i alla fall med någon minut, liksom Mary Stavin om vi ska framhålla svenska insatser som ingen kommer ihåg när filmen är slut.
Det här är en passabel, ibland småleendeväckande historia som inte precis får pulsarna att rusa. En aura av andefattigdom vilar olustigt över i stort sett alla scener som inte krävt stuntinsatser. Trots titeln är livfullheten största bristvaran.
© Johan Lindahl2009-03-30
DVD / Blu-ray
- Ja, vi var verkligen renons på inspiration. Vi ville bara få det avklarat och klara kontraktet innan semestern började...
Nä. Så ärliga är de inte i bakom-filmen. Mycket, mycket snack om alla jakt- och hoppsekvenser och de tekniska utmaningarna. Ja, det är klart - vad ska de annars prata om? Roligast är väl Fiona Fullerton om sin korta men relativt påhittiga jacuzzi-date med 007. I verkligheten tillbringade de åtta-nio timmar i karet.
Maud Adams syns tydligen i bakgrunden någonstans, påstås det också. Mest träffande kommentaren är annars:
- Det började bli ont om skurkar som var tillräckligt gamla för att se ut som om de kunde få stryk av Bond, säger Roger Moore om sitt avhopp efter det här äventyret.