Thr3e (2006)

Misslyckad moralkaka

- I can't stand copycats.
Festlig replik från en film som knycker äppelkäckt mycket och ofta från här och fjärran. Ni känner kanske till skillnaden mellan 'story' (vad berättelsen går ut på, det stora övergripande syftet) och 'plot' (hur och i vilken ordning det berättas, ungefär), eller med andra ord berättelse respektive intrig (men den engelska terminologin brukar användas när ämnet ska analyseras). ”Thr3e” är övertygad om att den bärs av en riktig story - men jag kan knappt se förbi all plotting. Ansträngt hantverk - minst sagt. En thriller med existentiella undertoner, eller snarast ett försök till predikan utan att vara alltför pamflettartad. Det hela hör hemma i samma kategori som "The Visitation” (regissör Henson är en och densamme) eller ”Left Behind”. När det gäller budskapsdelen är det här faktiskt lite mer diskret, kanske för att inte stöta bort en presumtivt mottaglig publiksektor. När det gäller allt annat kör de för allt vad tygen håller. Och den spricker.

Före filmen fanns en bok av Ted Dekker. Jag visste ingenting om honom förut, men hittar hans hemsida och får veta att hans hängivnaste fans kallas ”dekkies”, att han själv läser sådant som Dean Koontz och seriealbumet ”Watchmen” och att han lyssnar på exempelvis Evanescence och Muse. Dekker har också skrivit ett dussintal böcker med titlar som ”Red”, ”White” och ”Thunder of Heaven”. De genrebestäms av Wikipedia som...ja, ganska mycket. Skräck, fantasy, magisk realism och kristen fiktion - bland annat. Han föddes för övrigt som missionärsbarn i Indonesien. Där har ni några av förutsättningarna och en vacker dag kanske jag sätter i mig någon av böckerna för att få en bättre grundmurad uppfattning om vad det här kunde ha blivit. Filmen släpptes av Fox Faith, en division av storbolaget med syfte att nå ut till publik man annars kanske missar. Och en av producenterna är Ralph Winter som legat bakom sådant som ”X-Men”. Men - för mig sorteras detta in under effektsökeri. Som i sökt, men inte uppnådd, effekt.

”The Riddle Killer”, en så kallad seriemördare går lös. Redan i förtexterna smäller det första gången. Och redan där undrar jag hur den personligen berörda polisen/författaren Jennifer (Justine Waddell) egentligen är funtad. Studera hennes reaktionsmönster i fortsättningen med start strax efter detta trauma. Är hon inte lite väl samlad? Det är bara en detalj i gröten, men ändock. Hon kommer i kontakt med studenten Kevin (Marc Blucas) som också ser ut att ha den mystiske mördaren nafsande i hälarna. Via telefonen. Vilket orsakar ett allmänt instabilt beteende, som i och för sig skulle kunna förklaras av att han själv inte har rent mjöl i påsen. Eller...

Tekniskt är det här i ganska godtagbar network-TV-thriller-klass. Kunde ha varit ett förlängt avsnitt av ”Cold Case”, ”Without a Trace” eller annan kriminalserie i mellanmjölksfältet. Men de har försökt göra något mer, säga något mer och ha lite pretentioner - utan att gå i land med dem. Det som ska föreställa nervigt och påträngande blir ett påfrestande nervöst publikfrieri. Mest känner jag irritation och obehag. Visserligen är ett par chockmoment acceptabelt arrangerade, men det är inte den främsta orsaken. Det känns bara som om regissören och alla andra tagit sig vatten över både axlar och öron och måste klämma in så mycket kvasifilosofi de kan i så korta pauser mellan all - just det - plot, att allt mynnar ut i en orgiastisk kärleksförklaring till förvirringens ande.

”Thr3e” är så infernaliskt angelägen att vara smart och så sorgligt oförmögen att exponera något autentiskt djup, att jag får känningar av något liknande tarmvred. Om inte den första dryga timmen tröttat ut mig tillräckligt, så är avrundningen och framförallt den sista kvarten droppen som får den bibliska bägaren att rinna över av sur getmjölk. Hur vore det med lite mindre färgskaleflashande, fade-in/fade-outs och för den delen fårskalliga beslut av ledande karaktärer - om man nu kan kalla dem karaktärer?

Slutet är säkert en vitaminkick för en mindre kritisk skara fans, medan jag är bedövad och grubblar över sådana oskrivna regler som 'kontraktet med publiken'. Vad av det vi tror oss ha sett har vi egentligen inte sett, och har vi haft en chans att genomskåda bluffar, dubbelbluffar och avledande manövrer? Eller rättare sagt; jag slutar grubbla eftersom det inte spelar någon roll. Det viktiga så dags borde vara ett slags resonans, ett ”aha!” Någon liten sensmoral som går att minnas, om filmproducenterna har de avsikter jag fått för mig att de har. Men där är det också tunnsått.

En himla många explosioner och en lika lång rad lama repliker leder mig till slutsatsen att det här är en ideologiskt betingad produkt riktad till 17-åringar på amerikanska high schools, sådana som skulle kunna förvandlas till nya Columbine-cases om de inte får lite snabbfabricerad moral i sig på ett silverfat de antas tilltalas av. Kan den strategin fungera? Jag orkar inte ens grubbla över det. En film med den här titeln ber naturligtvis om ett annat betyg än det jag är beredd att dela ut. Sorry.

© Johan Lindahl
2009-02-17

Originaltitel: Thr3e
USA/Polen, 2006
Regi: Robby Henson
Med: Marc Blucas, Justine Waddell, Laura Jordan, Max Ryan, Bill Moseley, Priscilla Barnes

Genre: Action, Religion/filosofi, Thriller

Sök