Legender från Övärlden (2006)
Miyazaki jr. når inte riktigt fram
Den senaste filmen från Studio Ghibli ("Spirited away", "Det levande slottet" m.fl.) som nått våra stränder är "Legender från Övärlden", en film som baserar sig på Ursula K. Le Guins fantasysvit om Övärlden. Som så ofta när det gäller Studio Ghibli heter regissören Miyazaki, men denna gång är förnamnet inte Hayao utan Goro.
Magin håller på att falna i kungadömet. Trollkarlen Ged, som jag förstår det en huvudperson i Le Guins fantasyböcker, vandrar runt i landet för att gå till botten med mysteriet. Han kommer i sällskap med den unge Arren, en prins på flykt efter ett begånget illdåd och en förvirrad pojke både på jakt efter och på flykt från sig själv i en dualistisk självbild som blir allt mer konkret under filmens gång. Tillsammans står de inför ett land fyllt av ondska och cynism, gestaltat av knarklangare och slavhandlare, styrt av häxan Cob som kastar sin svarta skugga över landet. Men de stöter även på värme och forna bundsförvanter i bondmoran Tenar och hennes protegé, den tystlåtna flickan Theru. Den senare ska visa sig vara långt mycket mer än vad den första anblicken ger skäl att tro.
Goro Miyazaki är ursprungligen landskapsarkitekt och "Legender från Övärlden" är hans första film. Med det i bakhuvudet är det ett mycket gott hantverk, som mycket väl ligger i linje med vad vi kan förvänta oss från Studio Ghibli. Animationen håller mycket hög klass och vi kan känna igen en del teman från tidigare produktioner, som lermassor och flygsekvenser. Men jag saknar de små detaljerna från Hayao Miyazakis filmer, som de ofta förekommande sotflingorna till exempel. Det är detaljer som lyfter filmerna till en högre nivå och som skapar en fantasifull lätthet och en glädje i berättandet.
"Legender från Övärlden" känns tyvärr en aning stelbent och lite väl standardiserad i sitt berättande. Jag kommer inte ifrån att hela berättelsen känns som om den bygger på fantasymall nummer 1A. Det kan naturligtvis bero på att romanen som ligger till grund för filmen, "Den yttersta stranden", skrevs redan 1972 och rätt mycket har hänt på fantasyfronten sedan dess, men det är ju i så fall något som en nyproduktion i ett nytt media borde ta hänsyn till. Originalet kan mycket väl ha behandlats med för mycket respekt i detta fall, och det blir sällan bra.
"Legender från Övärlden" har en animation som håller en hög verkshöjd och det är absolut ingen dålig film, men tyvärr ger den för lite nyheter för att hålla intresset under alla de 115 minuter den vill ha av mig. En trea blir det således i betyg.
© Andreas Hallgren2008-11-24