Death Race (2008)
Dåligt, snabbt men inte så tråkigt
Det är nu 33 år sedan Sylvester Stallone och David Carradine tävlade i den ädla konsten att köra över människor i "Death Race 2000". Paul W. S. Anderson, också känd som "fel Paul Anderson", har nu gjort en remake - eller något i den stilen.
Hans version är kanske snarare att beskriva som det oäkta barnet från en kärleksaffär mellan originalet och "Tracys hämnd", uppfostrat av "The Running Man" och den dåliga remaken på "Rollerball". Bilarna har skjutvapen istället för spjut men körs på en avspärrad arena och förarna får bara utsätta varandra för fara - inte vanligt folk. Provokationerna och satiren är bortrensade och i dess ställe finns historien om en oskyldigt dömd man som söker hämnd och frihet.
2012, USA:s ekonomi har rasat (inte fullt så profetiskt som man kunde tro, åtminstone detta ingår även i originalet), fängelseindustrin har privatiserats helt (inte heller så profetiskt, USA är ju nästan där redan nu) och brutala bilsporten Death Race har skapats innanför murarna för att förnöja pöbeln. Deffade kvasistjärnan, tillika Guy Ritchies bästis, Jason Statham döms oskyldeligen för mordet på sin fru. Han hamnar i fängelse där Joan Allen övertygar honom om det kloka i att bli legendariske men dessvärre stendöde stjärnan Frankensteins ersättare i bilringen. Han nappar motvilligt och en trio explosionsfyllda tävlingar följer.
Likheterna med originalet är få och består mest av några återkommande tävlarnamn och det faktum att en livsfarlig biljakt direktsänds (eller pay-per-view-streamas i det här fallet) till miljontals tittare. Det är en typisk PWS Anderson-film, inriktad på grabbaction. Ian McShane har tyvärr ställt upp på att leverera tama repliker från sidlinjen, något som inte passar honom alls. Vissa scener på slutet känns inpetade efter att en testpublik bestående av 9-åringar fått skriva ner några tips på vad som fattas ("Ni glömde spränga den där dummingen!" "Aha, det blir lite extrajobb framför bluescreen för dig, Ian!"). Det är kort och gott en skräpfilm.
Men såvärst tråkigt är det inte, om man bara vet vad man ger sig in på. Paul vräker på med den sortens ytligt snygga bilder han ändå är rätt skicklig på. Platta oneliners finns det gott om, men även en del överraskande piffiga repliker. Fajten när Jason konfronterar mannen som mördade hans fru - och lämpligt nog huserar på fängelset - är tämligen fet. Bilarna flyger som vantar och den onödiga jättebilen som bara stör och irriterar är ett kortlivat inslag. Kopplingarna till TV-spel kan ursäktas i sammanhanget.
För att, som det heter, rakryggat yppa sanningen: jag avskyr inte den här filmen. Jag har, å andra sidan, i år sett "Hell Ride" och i dess kölvatten framstår det mesta som acceptabelt . Det blir ett par russin till den här dumma soppan, för den är mestadels konsekvent och tryggt hemmastadd i sin genre.
En sista kommentar dock: Paul Haslinger borde skicka minst halva sin lön till Trent Reznor. Originalmusiken är skön, men så här mycket kan man väl inte låta som Nine Inch Nails utan att vakna kallsvettig om nätterna efter mardrömmar om plagiatstämningar...
© Anders Lindahl
2008-10-25
Originaltitel: Death Race
USA, 2008
Regi: Paul W.S. Anderson
Med: Jason Statham, Joan Allen, Ian McShane, Tyrese Gibson, Natalie Martinez m fl
Genre: Action
Svensk biopremiär: 2008-10-24
Teman: Livsfarliga sporter
Relaterat: Death Race 2000 (1975)
Ingår i följande teman
