The Grand (2007)
Gut shot straight draw, eller 'Det är något som fattas'
Den var väl oundviklig: låtsasdokumentären om pokerproffsen. Det är svårt att fatta hur nyss det var som Femman på en chansning började visa pokertävlingar i TV sent, sent på nätterna - nu när vissa av spelarna är lika kända för allmänheten som Zlatan, eller åtminstone Elmander. Många av dem blinkar förbi i den här filmen och vissa har till och med större roller. Gamle legenden Doyle Brunson och "Unabombaren" Phil Laak hör till dem som slås ut på vägen och Phil Gordon kommenterar matchen precis som han brukar göra med Dave Foley. Här har han dock en lite mer osannolik medpratare - den fiktive Mike Werbe som inte drar sig för att "pimpa" sin senaste bok så fort han får chansen. Phils avsky för kollegan är härligt uppenbar.
Woody Harrelson spelar arvingen till anrika casinot The Grand, som skött affärerna och sitt privatliv så illa att han nu måste vinna den jätteturnering han själv arrangerat för att kunna behålla stället (en slags light-version av handlingen i "Casino Royale"). Annars kommer en mångmiljonär (mockumentärmästaren Michael McKean från bland annat "Spinal Tap") att riva det för att bygga ett mycket märkligt hotell.
Finalbordet är som genren kräver en brokig skara. Lainie och Ralphie (Cheryl Hines respektive David Cross, som med framgång spelat kändispoker i TV på riktigt) är syskonen som uppfostrats till att tävla med varandra från barnsben. Kanske med en resa till Disneyland som pris för vinnaren, medans det andra barnet fick stanna hemma med hunden. Gabe Kaplan som spelar deras far är kusligt övertygande, men kanske inte i första hand gapskrattrolig. Lustigt nog är han bland annat professionell pokerspelare, men levererar alltså ett smått lysande rollporträtt. Lainies make är förresten en av de mer minnesvärda bifigurerna, signerad Ray "Alla älskar Ray" Romano.
Dennis Farina är ett av de roligare inslagen. När han går runt och berättar om hur det var på den gamla goda tiden ("där i gathörnet knivhögg jag en uteliggare") blir det dubbelt så kul eftersom Farina ser ut att ha varit med om så mycket. Hyperlogiske Dune-fantasten Harold (Chris Parnell) har förstås kvalat in via nätet och har förstås inte ens rudimentära sociala förmågor. Även Andy (Richard Kind från "Spin City") har gått webbvägen, men av misstag då han surfade efter en eldgaffel (en "poker", ja ni fattar...). Han är den sympatiske fånen, men kanske inte riktigt den losertyp man förknippar skådisen med. Här har han till och med en fru!
Det mest oväntade inhoppet görs nog av Werner Herzog! "Tysken" som han kallas är en vrickat osympatisk figur som gärna vill döda något varje dag. Kanske bara en myra eller en spindel, i och för sig. Karaktären har sina poänger men det allra roligaste är att Herzog valt att spela den.
Det är en hyfsat skruvad historia där många av personerna verkar lida av olika sorters psykologiska störningar men där själva pokerrundorna faktiskt är ganska realistiska gällande vilka kort som vänds upp, och spelarnas ilska över "bad beats" likaså. Det är inte alls hundraprocentigt tokigt, även om man verkar vilja sälja in filmen på det viset, utan ibland faktiskt nästan lite "på riktigt".
Bashandlingen är inte mycket att orda om utan det är de enstaka infallen som ömsom höjer och sänker filmen. MacKean är fantastiskt rolig i sin första scen, bara lite småkul i nästa, för att ta ett talande exempel. Det finns många festliga ögonblick men filmen känns lite planlös, utan att för den skull vara galet spontan, och slutintrycket är ett ganska neutralt pokerfejs.
För att lägga korten på bordet så blir det ett triss i russin, men det sista dyker upp först på 'rivern'. Lite av en bad beat, med andra ord.
© Anders Lindahl2008-10-22
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Kommentarsspår med Zak Penn och ett par andra finnes på Atlantics DVD.