När mörkret faller (2006)
Skakande, med små skavanker
The Distinguished Monsieur Anders Nilsson har tidigare profilerat sig som förnyare, eller åtminstone kvalitetshöjare av den svenska actionthrillern, främst med trilogin som inleddes med ”Noll tolerans”. Nu har han ett uppdrag. Lika mycket som ren dramatik handlar det om ett statement. Men om vad exakt? Det är inte så enkelt som det kan verka, med tre olika trådar att hålla reda på. Det handlar om våld i olika former, men vad är gemensamt? Ibland är det rent institutionaliserat, organiserat och planerat - ibland till synes spontant och av någon anledning framprovocerat. Det handlar också om att antingen se åt sidan, acceptera det eller konfrontera det - och vilka som väljer att göra vad. Det är inte självklart alls.
Är vi alla opportunister? Här lyser flera dimensioner igenom och det finns mycket att säga, kanske för mycket. Jag tar invändningarna direkt: övertydligheterna finns där och särskilt inledningen känns lite kantig och stereotyp. Små irritationsmoment och några distraherande cameos förtar dock inte intrycket att jag sällan sett en så omskakande svensk film i den här stilen, kanske inte sedan Daniel Alfredsons ”Tic tac” från 1997 (ja, det är verkligen så länge sedan). Där förenades flera öden under en och samma mörka natt i en komplicerad och inte helt kronologisk struktur. Anders Nilsson väljer en jämförelsevis enklare väg med tre tydligt avgränsade linjer utan flashbacks eller omkastade tidsperspektiv. När de får en gemensam koppling alldeles i slutet är det mer av symbolisk natur. Men övergångarna mellan dem är smidigt och ofta visuellt snyggt genomförda.
Kan det vara så här illa? Så utstuderat? Det undrar jag några gånger. Inte själva våldshandlingarna i sig - man är väl härdad, va? - men så organiserat förtryck i ett fall och så missriktad kamratanda i ett annat. Men det kan det nog. Om inte annat så går den medföljande bakom-filmen på DVDn med nit in för att övertyga oss om verklighetsförankringen.
Nina och Leyla är systrar i en släkt som verkar ha sin bakgrund någonstans i främre orienten - var är mindre viktigt. Varför händer det som händer i familjen? Vi har sett rubrikerna och följt debatten under flera år, även om den har mattats av en del, kring begrepp som heder och vad det kan innebära. Att följa upprinnelsen och upplösningen av det sätt som den här klanen hanterar det på, det är helt klart filmens starkaste byggsten.
Journalistparet Carina och Håkan har ett stormigt förhållande och en dag tröttnar hon på återkommande fysiska övergrepp som återges i korta men tillräckligt obehagliga sekvenser. Vilka ställer upp för henne? Svaret är inte givet. En restaurangägare blir vittne till bråk mellan sina dörrvakter och några avvisade gäster som söker hämnd för förödmjukelsen. Det är inga duvungar de har att göra med och polisen kan bara göra något om de får hjälp med vittnesmål. När vittnena utsätts för hot och och mutförsök hamnar de i ett dilemma vi känner igen från ”Noll tolerans". Där var den röda tråden rädslan att vittna mot organiserade ligor. Debatten har ökat även där - är det här ett reellt hot mot demokratin och det som kallas ett öppet samhälle?
”När mörkret faller” kan nog inte kallas subtil, men däremot mångfasetterad, uttrycksfull och innehållsrik. Ett panorama över avarter och alltför vanliga företeelser i samhället, i Sverige, idag. Och det handlar kanske i grunden om vilka vi är som människor och vad vi är kapabla till. Det är inte helt uppbyggligt, men egentligen omöjligt att undvika i längden. Även om Nilsson har svårt med nyanser målar han med de tre parallella berättelserna upp så mycket dramatik och ställer så många frågor som är svåra att slå ifrån sig att filmen, när den är som bäst, når nästan samma styrka som en ”Krigarens själ”. Till det bidrar de påträngande prestationerna av inte minst Lia Boysen (som den misshandlade journalisten) och Peter Engman (som hennes lynnige make). Och kanske i ännu högre grad Oldoz Javidi och Bahar Pars som systrarna i hederskulturens våld.
© Johan Lindahl2008-10-01
DVD / Blu-ray
En längre bakom-film av Ronny Svensson understryker frågorna som ställs i filmen snarare än det tekniska genomförandet och det vi oftast ser i extramaterial. En välkommen avvikelse från normen och flera intressanta kommentarer från såväl skådespelarna som valda kriminalare, kolumnister och kvinnojourister.
- Hedersmord har absolut ingenting med religion att göra, säger regissören själv och låter väldigt säker på sin sak.
Finns det också något som kallas förlorad heder i krogkön? Det är en annan fråga som ventileras. Unga Oldoz Javidi påpekar också att alla i filmen lever utsatta för starkt yttre tryck som påverkar deras beslut.
Flera bortklippta scener kan ses, av vilka en är extremt lång förhörsscen som delvis används i den färdiga filmen. Stuntspecialen har jag hittills hoppat över (distributör Sonet Film).