Hijack Stories (2001)
Skarp men inte knivskarp
Sox är varken eller. Han är svart men har en vit flickvän och bor i de finare delarna av stan. Det innebär dock fortfarande förstås inte att han är helt accepterad i ett samhälle där rassegregation länge bokstavligt talat varit regeln. Å andra sidan smälter han inte in i Sowetos townships, där de "riktiga" svarta bor. Sox är skådespelare, försörjer sig på nonsens-tv och drömmer om att bli respekterad, eller ännu hellre en stjärna som Wesley Snipes. Chansen verkar uppenbara sig i form av möjligheten att få en viktig roll som bad gangsta i en ny tv-serie. Problemet är bara att Sox inte kan övertyga som wicked badboy innan han själv har förstått hur det är att leva det livet. Ambitiös som han är beger han sig ut i kåkstäderna för att lära sig det hårda livet. Av en händelse träffar han på en barndomsvän som nu är tuffast i trakten och huvudsakligen försörjer sig på att kapa bilar.
Zama, som inte gör någon hemlighet av sitt förakt för den veke och bara "nästan svarta" Sox, går efterhand motvilligt med på att visa honom verkligheten, och Sox hänger med på allt farligare eskapader. Han lockas av det liv han aldrig riktigt varit en del av och tankarna går snart till både "Natural Born Killers" och den mycket bättre "Man Bites Dog". Det är omöjligt att bara studera, snart nog blir man delaktig och medskyldig.
Hijack Stories har många förtjänster, inte minst i den knappast okritiska bild den ger av Det Nya Bättre Sydafrika. Som satir betraktad hör den till största delen till rätt sort; den sorten som engagerar sig i det ämne den skärskådar, istället för att betrakta det från ovan. Men den slits mellan det spännande, roande och tankeväckande och landar egentligen aldrig någonstans. Slutet är en punchline, om än en ganska bra sådan, och på vägen är det lika mycket en häftig biljakt man minns som det Egentliga temat. Filmen är ofta kul och vissa tillspetsade scener är mycket lyckade, men i slutändan känner jag att jag saknar något. Jag menar inte att filmer har en förpliktelse att vara mycket mer angelägna och djuplodande bara för att de tar sitt avstamp i en plats som det finns så oerhört mycket att säga om, men det är ytterst få av de frågeställningar som filmen tar upp som Schmitz ens försöker besvara. Snarare finns det nästan drag av Sox eget problem, att han egentligen tycker att Zama och hans gelikar är ... coola. Vill jag se coola badguys plockar jag hellre en Tarantino-rulle eller något av John Woo.
Precis som Sox blir Hijack Stories ett varken eller. Men ett ganska bra sådant, vad nu det betyder.
© Anders Lindahl2002-01-27