Vixen (1968)

Kultförklarad på goda grunder - eller?

I nordvästra Kanada är naturen vildvuxen på ett sätt som väcker vördnad. Här finns även värdefulla mineraler, våghalsiga piloter - och Vixen! Vi talar om en av Russ Meyers mer sägenomspunna skapelser, en av de där legendariskt bystomfångade brudarna som gått till filmhistorien på samma sätt som... OK, det här har väl i alla fall något slags kultstatus. Vad har filmen i övrigt då?

Dialogen är i kantigaste laget - vänta er inget annat. Och klipptekniken kan väl generöst jämföras med franska nya vågens 'jump cuts', eller snarare sammanfattas med 'inte så noga'. Men det obesvärade naturromantiska skimret bryts med jämna mellanrum av politiskt provocerande meningsutbyten. Slutet av 1960-talet ska ju ha varit en gyllene morgon för liberala idéer och även revolutionära sådana, exempelvis på det sexuella området. Huvudpersonen Vixen är ganska pigg på det sistnämnda, men förefaller annars som rätt reaktionär, minst sagt.

- Darling, you're still number one.
- Who's number two?
Jajamänsan, här följer otrohet inklusive olika former av partnerbyten, svartsjuka men även en naiv avsaknad av sådana reaktioner, en del incestuösa inslag och mer som säkert kan räknas till medvetna provokationer. Oskuldsfullt och djuriskt om vartannat och så ett regelbundet frosseri i Erica Gavins kurvor, snart repetitivt alltsammans, men inte helt utan underhållningsvärde. Förmodligen var det fräckt och frigjort på sin tid, ett utslag av en turbulent tidsanda och samtidigt lite 'underground'. Idag framstår det mer som en komisk kuriositet, med några partier som fortfarande faktiskt har en oväntad laddning.

Är det vulgärvarianten av Michelangelo Antonionis ”Zabriskie Point”? Med undertexter om Vietnamkriget, mer tydliga kommentarer kring rasrelationer, och som sagt frikostigt med fysisk aktivitet i sängkammaren, på stranden vid floden, i floden - och så vidare. De sista 20 minuterna då; är de en naturlig utlösning, ursäkta upplösning, efter vad som hänt innan eller en totalt ologisk scenförändring? Plötsligt är det väldigt mycket politik i luften, bokstavligt, eftersom en debatt om kommunismen kontra kapitalismen förs under ett pågående litet flygkapningsdrama.

Det här är nog ingen hel film i något avseende. Men det är ett litet tidsdokument som under ytan kan tänkas predika den ankommande vattumannens tidsålder (eller vilken era som nu inträdde enligt dåtidens new age-profeter) och samtidigt får vällustiga kluckanden att fastna i halsen. Och den då 21-åriga Erica Gavin i huvudrollen har ett slags karisma, om än inte så mycket ren otvetydig talang. Hon medverkade också i ”Beyond the Valley of the Dolls”, den enda av Russ Meyers filmer jag sett tidigare. Det blev inte så många fler filmer innan hon sedan lämnade branschen, men i år har hon tydligen gjort comeback i en kortfilm kallad ”3 Stories About Evil" - allt enligt IMDb.

Exakt vad som egentligen upphöjer det här från manodepressiv mjukpornokomedi till kultstatusvärdigt material är svårt att säga, men det har sin karaktär, om det nu är rätt ord. 70 minuter är kort - och de går ganska fort undan. På Nordisk Films utgåva (som är i fullscreenformat) rubriceras detta som vuxenkomedi (ja, det duger väl) och dessutom som den oklippta versionen. Hur kort var den i så fall innan?

© Johan Lindahl
2008-09-30

Originaltitel: Vixen
USA, 1968
Regi: Russ Meyer
Med: Erica Gavin, Garth Pillsbury, Harrison Page, Vincene Wallace, Jon Evans, Michael Donovan O'Donnell, Robert Aiken

Genre: Drama, Komedi, Sex
Hemmabio: 2008-08-27

Sök