The Inner Life of Martin Frost (2007)
Inte särskilt livfullt, varken inne eller ute
Författare eller annan skaparnatur i något stadium av skrivkramp eller personlig kris lämnar storstaden eller vad som nu är den vanliga livsmiljön bakom sig ett tag, lånar exempelvis ett hus på landet av omtänksamma och inte helt igenom utfattiga bekanta, och sätter sig ner för att skriva i lugn och ro... Och så plötsligt är någon annan där också, någon som inte borde vara där, men är svår att bli av med. Och kanske, kanske vill författaren egentligen inte förlora den här nya källan till inspiration och nya vilda uppslag? Premissen för Paul Austers egenförfattade och -regisserade "The Inner Life of Martin Frost” är verkligen snarlik åtminstone en film jag sett förut, François Ozons thriller ”Swimming Pool".
Allt introduceras dessutom av Austers egen berättarröst vilket omgående slår an en teatralisk ton och intrycket att det här är ett litterärt baserat filmexperiment med filosofiska övertoner så högljudda att de i princip dränker allt annat. Här ska minsann förklaras framförallt vad själva berättarkonsten går ut på i grunden. Lovande? Tja...
- Hur kan man älska någon man inte litar på? undrar författaren Frost (David Thewlis).
Kvinnan som vaknade upp i samma säng i ett föregivet obebott hus är både närgången och undflyende. Hon kanske, hemska tanke, inte ens existerar alls, men i Irène ”Den röda filmen” Jacob har hon antagit fysisk gestalt och och på kort tid blivit både musa och lite till för Frost. Det skulle kunna vara spännande även för oss, men känns konstruerat och så beräknande onaturligt att det antingen är genialt eller ett fullständigt oviktigt företag, ett rent slöseri med tid. Många frågor väcks i mitt huvud från första minuten och framåt. De flesta är inte av generös natur. Thewlis och Jacob är knappast obegåvade figurer, men vet de vad de sysslar med här? Vet Paul ”Smoke” Auster, den kultryktade auteuren vid rodret?
Ungefär halvvägs börjar ändå någonting ta form, något som kan bli mer än en kvasikonstnärlig publikdomptering, något som andas och vill komma någonvart. Avgörande är om det lyckas eller inte. Vändpunkten där allt får en mening - kommer den på allvar? Michael Imperioli från ”Sopranos” bidrar med en injektion av torrlagd humor som dubbelarbetande hantverkare och skrivare. Och storyn får fler dimensiononer; den tar sig, men inte tillräckligt för att mer än skaffa sig ett motsträvigt existensberättigande. Det är inte så att allt skjuter i höjden och ger en sann aha-upplevelse. Oh nej, I'm sorry to say...
Det stannar vid något specialdesignat för festivalcirkusen och filmklubbarna; med en stilla inbjudan till sägenomspunna samtal där alla kan låtsas förstå något som inte vill fångas, medan rökringarna ringlar sig uppåt mot takkronorna obekymrade över dessa mänskliga våndor. Jag tror inte att det finns så mycket mer att upptäcka under ytan, ens om man anstränger sig. Skrivandets vedermödor och musans betydelse skildras med mer passion i exempelvis ”Ask the Dust" medan mystiken som Auster också vill åstadkomma är så mycket tätare i den redan nämnda ”Swimming Pool”.
Det här verkar först göra sig bra som hatobjekt, eller åtminstone föremål för påtaglig irritation från min horisont. Och det tillståndet är nästan roligare och lättare att hantera än den status som kommer av utvecklingen till en halvbra, halvdan eller halvintressant (välj själv, för all del) inblick i hur en författare brottas med sin egen verklighetsuppfattning. Allvarligt talat misstänker jag att Auster driver med oss, att han medvetet använder en misslyckad berättarteknik som ett avskräckande exempel, men inte bestämt sig för exakt hur slint det skulle slå och därför inte gör heller detta konsekvent. Ytterligare ett möjligt alternativ: han är för smart för mig. Jag är i alla fall bara ytterst bitvis indragen i hans värld, och det kan inte ha varit meningen. Litterär experimentlusta kanske, men på lågvarv. Det kan ha sett bra ut på papper, men som film lär det försvinna i vimlet.
© Johan Lindahl
2008-09-07
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Inget extramaterial att tala om. Noterbart är att Noble klassar det här som en thriller på omslaget. Vet inte vilken term som egentligen passar bäst, men thriller? Ja, kanske för dem som tyckte att ”Lady in the Water” var en riktig skräckfilm.
Originaltitel: The Inner Life of Martin Frost
Spanien/Portugal/Frankrike/USA, 2007
Regi: Paul Auster
Med: David Thewlis, Irène Jacob, Michael Imperioli, Sophie Auster
Genre: Drama, Mystery, Romantik
Hemmabio: 2008-08-27
