Hero (2002)

Storslaget äventyr med klara Kurosawa-vibbar

I en tid av krig där sju kungadömen tampas om makten i Kina utmärker sig särskilt en kung för sin hänsynslöshet. Många är de mördare som skickats att ta honom av daga, exempelvis Brutna Svärdet, hans käresta Yrsnö och deras kompis Skyn, legendariska kämpar alla. Fortfarande har dock kungen av Qin hälsan och bor i sitt palats omgiven av soldater och visa, svartklädda män som pratar i kör.

När filmen börjar är kungen extra nöjd, för en okänd krigare, kallad Namnlös, är på ingång för att motta hyllningar efter att ha dödat just de tre ovan nämnda krigarna. Utöver guld och jord i mängder belönas han också med förmånen att komma så nära kungen som tio steg. Vanligtvis är det belagt med dödsstraff att komma på mindre än hundra stegs avstånd, så visst är det en stor dag och en fantastisk ynnest.

Men hur har denne okände man kunnat besegra de tre, särskilt mot bakgrund av att paret Brutna Svärdet och Yrsnö tre år tidigare tagit sig förbi en vaktstyrka bestående av tretusen elitsoldater. Visst, hans svärd är snabbt, som alla påpekar, och han har utarbetat en egen teknik, men ändå ... Kungen är nyfiken. Och vi är å vår sida ganska nyfikna över hur det kommer sig att han fortfarande lever.

Namnlös (också känd som Jet Li), börjar förtälja, och man tänker sig att nu kommer resten av filmen vara en lång flashback, rik på vackra vyer och fantastiska fäktningsscener. Man har bara delvis rätt, för liksom i Kurosawas "Rashomon" (Demonernas port) visar det sig att ett händelseförlopp kan se väldigt olika ut, beroende på vem som berättar och varför.

Kurosawa kommer jag också att tänka på när pilar viner runt en gammal sittande man ("Throne of Blood") eller i masscener som tävlar med "Ran" i färggrannhet och disciplin.

"Hero" blir hur som helst en något experimentell film, som ändå känns väldig ren. Väldigt stabil. Väldigt mycket precis som Zhang Yimou föreställde sig den, får man anta. Och väldigt snygg.

Yimou målar otroliga tavlor. Hmm, jag läser om meningen och ser hur tamt det ser ut. Försöker igen: Hero är en av de visuellt mest imponerande filmer jag sett på mycket länge. Kanske för imponerande. Kanske, kanske, försvinner karaktärerna lite i det bländande bildspelet, vare sig det handlar om stillsamma vyer vid vattnet, monumentala masscener eller de koreograferade kamper man kallt förväntat sig men ändå glatt häpnar över. Kanske gör arbetet med olika färgskalor att tankarna ibland går till Peter Greenaway, på så vis att man ser ett konstverk men med en viss brist på människor. Men inte riktigt. Skådespelarna är för bra för det ska bli så. Ziyi Zhangs karisma från "Crouching Tiger" är tillbaka (till skillnad från i "The Legend of Zu") och Jet Li lyckas att med ett väldigt behärskat spel få en att glömma de Hollywoodroller han på senare tid gjort sig känd för. Tony Leung känner vän av Hong Kong-film till igen från bland annat "Chungking Express" och John Woos "Hard-boiled", och visar även här en skön bredd i sitt skådespeleri. Maggie Cheung kan en del tittare på liknande vis, även här uti västerland, minnas från bland annat diverse gamla Jackie Chan-rullar. Även hon är, förstås, mycket bra. (De båda sistnämnda är ju också med i Wong Kar-wais, av mig ännu osedda, "In the Mood for Love", om ni tycker att de verkar bekanta men förbryllas av just mina referenser).

Tankarna hos de flesta kommer i första hand gå till "Crouching Tiger, Hidden Dragon". Det är väl rimligt, inte minst när Tan Dun gjort musiken även här, men inte hela sanningen. Zhang Yimou har absolut inte hoppat på något Crouching Tiger-tåg, uppfunnet av Ang Lee. Frånsett de uppenbara olikheterna tål det att påpekas att båda dessa filmer är hyllningar till och varianter på en gammal film- och bokgenre i Kina. Ingen av dem är alltså först, men de är osedvanligt ambitiösa, välgjorda och allvarsamma, och "Hero" har liksom Tiger goda chanser att hitta en publik långt utanför hemlandet. Mötet mellan en etablerad regissör känd för hyllade dramafilmer och en matinéliknande genre med drag av pojkboksäventyr blir även här speciellt och sevärt.

"Hero" är för mig en nästan perfekt film. Jag har svårt att se mig mätt på den här sortens bildestetik och stridsscener, kanske mycket för att karaktärerna ofta känns bra mycket intressantare och inte minst värdigare än vad man är van vid. Med det sagt blev jag inte lika engagerad som av "Crouching Tiger, Hidden Dragon" (vilken jag trots alla mina föresatser nu jämför med, mest för att den är så underbart bra). Samma anda av självuppoffring och tragedi finns här (det hör till genren) men kanske är det för behärskat presenterat för att beröra riktigt. Det finns också element i slutet av filmen som gör mig lite fundersam.

"Hero" kastar sig fram de tio stegen mot en femma, men stannar i sista ögonblicket upp, med svärdet vilandes en millimeter från dess strupe. En fyra, och den starka uppmaningen: vill du se nå't snyggt, se den här.

© Anders Lindahl
2003-03-26

Spoiler

Originaltitel: Ying xiong
Kina / Hongkong, 2002
Regi: Zhang Yimou
Med: Jet Li, Tony Leung Chiu Wai, Maggie Cheung, Donnie Yen, Daoming Chen, Ziyi Zhang, Chen Dao Ming

Genre: Action, Krig
Svensk biopremiär: 2003-03-28

Sök