The Hottest State (2006)

Han och hon och heta känslor...

Introvert och pretentiös. Oskuldsfull men världsvan tillbakablick. Brutalt brådmogen bryt-upp-skildring... Det finns många tänkbara fraser att ta till för att antingen välsigna eller avfärda Ethan Hawkes berättelse om ung och bräcklig kärlek. Men de mest negativa omdömena kan mycket väl komma från dem som är räddast för sig själva. För alla har väl varit med om något som åtminstone liknar den här upplevelsen. I alla fall män. För det ska sägas direkt, att det är den unge mannens perspektiv som är huvudsaken här.

Pojke träffar flicka. På något sätt finner de varann. Men vill de samma sak? Och vet de själva vad de vill? De är unga, men har båda bestämt att de vill bli något särskilt. Gemensamt är att de kommer från splittrade familjer. Han är från Texas, men har flyttat till New York med mamman. Hon är av latinamerikansk börd och har också modern närmast, medan fadern är frånvarande. Men de träffas på en bar bland andra unga, framåtsiktande, i hög utsträckning studerande individer.

Och de faller för varann, kanske inte i samma takt och på samma sätt (är det inte alltid så?). Men de låser sina värmesökande missiler i varandras riktning av någon orsak och fortsätter träffas. Dock...det här är en sådan film där huvudpersonen i en voice-over efter några minuter muttrar att ”nu var jag 20 år. När jag var 21 var mitt hjärta krossat”. OK, bara så ni vet; kärleken är inte enkel, gullig och rosendoftande hela storyn ut. Den är komplicerad och går inte alls lydigt på räls som en väldrillad hundracka. Men det finns ändå mycket av humor och den där ungdomliga uppkäftigheten; visheten som inte är vishet utan bara den bedrägliga illusionen att man fattat allting redan nu. För det har man ju oftast i den åldern, tror man. Ja, hörni ungdomar där ute - lyssna på en gammal, gammal mans förmaningar! Ni HAR inte fattat allting när ni är 20, men det är en ganska tillfredsställande tanke medan den varar...

Här handlar det mycket om att inte säga det du egentligen tänker, utom när du tappat kontrollen totalt. Och så alla motsägelser: menar du verkligen det där? Missförstånden. Nej, jag menade inte så, det förstår du väl. Här och Nu - Det är Viktigt. Livet har börjat, men kan ta slut när som helst. Om inte annat när man fyller 25. Butterhet, bitterhet, bitchighet, melankoli och manlig självömkan är grundbultar i berättelsen. Och så den kvinnliga mystiken - sådan vi uppfattar den. Den unge William är subjekt, men kvinnor är väldigt levande i hans ögon. Flickvännen Sarah är knappast reducerad till objekt (ifall militanta feministers egen radioanstalt övervakar den här texten) men vi kommer inte alls under huden på henne i samma utsträckning. Ethan Hawke har inte ens försökt, och hur är det nu? Är det här starkt självbiografiskt eller bara lite? Jag vet faktiskt inte. Aspirerande sångerskan Sarah är i alla fall "den mest levande tjej jag träffat” i evangelium enligt broder William, den aspirerande skådespelaren. Och under en vecka i Mexiko kan allt hända.

Nu har jag skrämt bort en stor del av den potentiella publiken. Och visst, det här är inte alla och envars uppfattning om en helkväll i glada och goa vänners lag framför hembioanläggningen. Om det är en lämplig date-film vågar jag inte uttala mig om av rädsla för eventuella stämningar eller kravbrev av typen ”du förstörde mitt förhållande med din tanklösa rekommendation och nu är det dags att betala!”. Men titeln kan både syfta på att Texas är USAs hetaste stat (som det påstås i ett samtal) och det upphettade tillstånd huvudpersonerna befinner sig i när hormonerna är i ohotad maktposition. Det pratas en hel del, men dialogtungt känns det bara undantagsvis. Bättre att kalla filmen dialogrik och definitivt med ett eget uttryck. Något evigt mästerverk - nej. Men en liten meditation över en fas i livet som var värd att minnas, för någon...

Ethan Hawke själv är inne då och då som den oftast frånvarande farsan till William. Men Mark Webber i huvudrollen är svår att inte se som ett alter ego. Han är ett nytt ansikte för mig, men har den rätta truliga, trubbiga arrogansen - eller snarare det som uppenbart är förmågan att spela en person som inte är hälften så stöddig som han skulle vilja vara, men kreativ och målmedveten när han väl fattat ett avgörande beslut. Sarah (Catalina Sandino Moreno) känner jag däremot igen från framförallt det starka drogsmugglardramat ”Maria Full of Grace”.

Sedan har Laura Linney en liten roll som Williams mamma, en som vet hur man peptalkar grabben i hans nöd. Inte. Livet ÄR problem och snart är du död - det handlar bara om hur du tar det, predikar hon för grabben. Och Sonia Braga hade säkert kul när hon spelade in sina scener som Sarahs inte heller alltför positivistiska moder. Det här känns som en ärlig berättelse, en som inte ber om att bli omtyckt av hela världen och inte bryr sig om ifall hälften suckar djupt och stänger av efter en timme för att dra i sig några prozac.

”The Hottest State” kan upplevas som formlös ibland, men kan i grunden ändå ganska enkelt delas in i två halvlekar. Den första med mer av offensivt och attraktivt spel. I den andra vårdas bollen mer samtidigt som kampen hårdnar. Det är inte lika vackert men har ändå nerv så det räcker.

© Johan Lindahl
2008-08-11

Originaltitel: The Hottest State
USA, 2006
Regi: Ethan Hawke
Med: Mark Webber, Catalina Sandino Moreno, Sonia Braga, Laura Linney, Ethan Hawke, Michelle Williams

Genre: Drama, Romantik

Sök