Bordertown (2006)
J-Lo på rätt spår?
J-Lo goes progressive? Jag kan höra suckar och stönanden i buskarna och många har väl redan suckat och stönat i skriftlig form över det här, har jag hört sägas. Efter första kvarten är jag själv bekymrad. Miljöerna är visserligen levande och livligt befolkade, regin är flashig och intensiteten är påtaglig. Men det är också förekomsten av klyschor - inte minst från Jennifer Lopez själv som som ska spela så mycket skjutjärn det bara går - och replikföringen är ofta haltande, mest förklarande och inte med så mycket mer finess... men det blir bättre på de flesta plan.
I gränsstaden Juárez har så många kvinnor mördats eller försvunnit under ett antal år att stadens namn blivit synonymt med bristande rättsskipning och misstänkt poliskorruption. 375 våldtagna och mördade - 700 försvunna, är den officiella statistik reportern Lauren (Lopez) får i handen när hon skickas av chefredaktören i Chicago till Juárez för att luska lite och samla poäng i kampen om en plats som utrikeskorre. Väl framme söker hon upp en kollega och trolig tidigare romans (Antonio Banderas) som hävdar att det snarare handlar om 5000 mord. Detta efter en prolog med ett brutalt övergrepp och basfakta om platsen; här pågår massproduktion av bland annat elektronik och framförallt kvinnor arbetar en masse till låga löner och med usel säkerhet.
Lauren är dock en fisk i fel vattendrag. Hon talar stapplande spanska (liksom J-Lo påstås göra i verkligheten) och kollegan Alfonso tror inte på ett nytt samarbete dem emellan. Hon är inte minst en ”blond amerikan" som inte tar sig fram smidigt i mängden. Men så får de kontakt med överlevaren Eva (Maya Zapata) som är ute efter rättvisa. Dock misstänker Eva att djävulen själv är inblandad, vilket inte gör det lättare för den rationella reportern från norr. Det är mycket Lauren inte riktigt greppar om klass-, köns- och rastänkandet i Mexiko. Och när hon ska förklara för den nyfunna väninnan vad det innebär att göra karriär är det tveksamt om hon längre förstår sig själv heller. Men beväpnad med envishet och ett litet men naggande skarpt teleobjektiv söker hon efter den undflyende sanningen och ett hägrande scoop.
”Bordertown” berättas i thrillerform med regelbundna suggestiva ljudeffekter och en genomgående konspiratorisk atmosfär. Här ska också sägas något om globaliseringens följder, storföretagens utnyttjande av billig arbetskraft och myndigheter som sägs tjäna på att tysta ner mordstatistiken så långt det är möjligt. Även korporations-USA får sina slängar; allt är insyltat i en härva där även medierna är en del av systemet. Laurens chef spelas av Martin Sheen, som är med alldeles för litet, men det finns en scen i ”Vita huset"-stil där han och J-Lo konfronteras i korridoren om sina ideal och möjlig brist på sådana. Så dags har Lopez växt rejält, vilket nästan löjligt tydligt tar fart efter en hårfärgning. Spänningen börjar stegras och även hon blir mer eggad och glödgad i blicken.
Så helhetsintrycket blir att den här filmen blivit orättvist förbisedd. Den är inte alls fläckfri, men styrkan är framförallt att den inte viker undan för att det här handlar om en pågående verklighet, där mycket fortfarande är oklart, obevisat, olöst - och till stora delar drabbat av högre makters ointresse. Det finns inget trovärdigt sätt att i "Rambo"-anda komma in och radera problemet med råstyrka och rätt ammunition. Jo, det är melodramatiskt. Ja, det är ganska ”preachy”, kanske för mycket så för majoriteten av publiken. Men jag har väl en inneboende svaghet för budskapsfilmer om de inte spårar ur totalt. Och den här spårar snarare in efter en svajande start, och tar inte den enklaste vägen ut ur helvetet.
Trivia 1: Colombianske superstjärnan Juanes medverkar som sig själv i ett scenframträdande på en fest.
Trivia 2: Gregory Nava som skrivit och regisserat, gjorde exakt detsamma till den likaledes verklighetsbaserade ”Selena" något decennium tillbaka. I huvudrollen; en ännu inte fullständigt universalberömd Jennifer Lopez.
Trivia 3: Enstaka scener ska ha spelats in i det verkliga Juárez, men av säkerhetsskäl fick det mesta göras i andra liknande städer. Regissör Nava har enligt IMDb hävdat att han mottog hotelser under inspelningen, och en av producenterna pekade ut polismakten i Juárez som ansvarig för trakasserier under inspelningen där.
© Johan Lindahl2008-07-26