Air Guitar Nation (2006)
"Make Air not War"
De har alla sina artistnamn och sin scenklädsel. Som C-Diddy, den unge mannen vars "asiatiska ilska", Hello Kitty-väska på magen och lysande teknik har vunnit honom östkusttiteln i luftgitarr och en plats i USA-finalen i L.A. Eller Björn Turoque med sin Keith Richardsstil, finslipad genom luftgitarrträning sedan 2-årsåldern.
Ja, de flesta har väl låtsas spela gura någon gång om man inte var vad som i tidningen Okej definierades som Synthare. Då spelade man väl luftkeyboard istället. För vissa försvinner inte barndomens låtsasrockande med åren, det blir till ett Intresse, en Konstform eller en Sport. Kanske rentav en Livsstil.
Extravagant ironi eller blodigt allvar? Det är frågan men jag är inte säker på att man måste eller ens vill veta svaret. Jag är inte ens säker på att de vet själva. Och jag är inte säker på att dokumentären inte vill hålla frågan fortsatt obesvarad, med alla de olika attityder som får komma till tals.
C- Diddy (o.k.s. David Jung), psykologson med skådespelardrömmar (och faktiskt några småroller på resumén), verkar både skärpt och stillsam i vanliga livet. Det återkommande temat för luftgitarrhjältarna är alter egot: det kaxigare och rockigare Jaget, som får röja fritt ibland och leva ut de rockdrömmar man alltid närt. Och publiken är förstås med på spelet, ironiska eller inte.
Finland är luftgitarrismens Mecka och det är där som världsmästerskapen går av stapeln, men när dokumentären tar sin början - i 2003 - vill amerikanerna ge sig in i leken. Det första eventet i New York får skjuts av Howard Stern och pratshowarna är efter verifierad succé inte sena att låta de nyblivna stjärnorna gästa dem.
Vinnaren i L.A.-uttagningen far till finska Uleåborg, där grundarna får tillfälle att förklara mästerskapets bakgrund och filosofi och andra intressanta (och inte nödvändigtvis särskilt knäppa) entusiaster avlöser varandra i bild. Som författaren som testat på olika grejer under artistnamn som alltid börjar med "Red", exempelvis wrestling och boxning. Ett träningsläger ingår också i konceptet, med bland annat näringslära och tips om hur man hanterar groupies.
USA-representantens attityd är klockren:
"Det vore häftigt att vinna. Då har jag en gång i livet varit bäst i världen på någonting." Ja, hur många kan med handen på hjärtat hävda något sådant? Som amerikan är han lite orolig eftersom staterna år 2003 inte står så högt i kurs i övriga västvärlden, men han blir vänligt bemött.
Dags för final som avslutning på filmen alltså? Ja, men med en twist! Med Internet-sponsring och ren viljestyrka återkommer en gammal bekant i historien! Vi trodde han var borträknad men han är fast besluten att testa sina chanser i Skandinavien. Det är lite förvånande att han ens hittar rätt, eftersom han tidigare i filmen verkar blanda ihop Finland och Sverige - men här är han. Hur ska det gå?
"Air Guitar Nation" är en film man blir glad, nästan lycklig, av att se eftersom den inte handlar om sorgliga wannabes. Den handlar om härliga wannabes som formulerar sin kärlek till konsten med allt ifrån inspiration till genialitet. Och dessutom är den full av härlig rockmusik. Till och med töntig rockmusik blir faktiskt härlig i det här sammanhanget.
Den slutliga triumfen är denna: när de tävlande vi följt hela vägen till finalen äntrar scenen framför 5000 åskådare med sina osynliga gitarrer i högsta hugg, så känns det faktiskt riktigt spännande!
© Anders Lindahl
2008-06-30
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: Air Guitar Nation
USA, 2006
Regi: Alexandra Lipsitz
Med: David ”C-Diddy” Jung, Dan ”Björn Turoque” Crane.
Genre: Dokumentär
Hemmabio: 2008-06-18
