Eastern Promises (2007)
Våldsamt och välspelat men lite vanligt
Vad har hänt med David Cronenberg? Han har blivit så förståelig, så rak, så - vågar jag säga det? - mainstream? Den här gången är förlagan ett manus som beställts av BBC, i en önskan att utforska ryska maffian i England. Seriöst, hur vrickat låter det?
Det är nu inte så sorgligt som det låter för hans eskapader ut i normala regissörers filmland, som började med "Spider" om du frågar mig, har gjorts i sällskap av utmärkta skådisar. Först var det Ralph Fiennes, de senaste gångerna Viggo Mortensen. Och frågan är om inte det här är Viggos films snarare än Davids? Han pratar vad som låter som riktig ryska i mina öron, bryter med vad som låter som en övertygande brytning och fajtas näck i en scen som ser ut att ha gjort rätt ont att filma. Inte för att blodet är riktigt, men det hårda stengolvet ser ut att vara det... Oscar- och Baftanomineringarna känns hur som helst motiverade.
Naomi Watts, som gör en ganska normal roll, är givetvis bra hon med. Hon är barnmorskan med ryskt påbrå som kommer över en dagbok skriven av en ung traffickerad flicka som just dött i barnsäng. Hon ber med föga framgång sin tjurige farbror översätta, men den mysige, vänlige restaurangägaren hon möter i sitt detektivarbete verkar mer benägen att hjälpa till. Det är inte enbart nyfikenhet över flickans öde som driver henne - hon vill med dagbokens hjälp hitta någon släkting till det nyfödda barnet - som alltså överlevde pärsen och på några få dagar blir en riktig gullunge.
Restaurangägaren (veteranen Armin Mueller-Stahl) är förstås en skurk, hans son Killik (Cassel) är en suput och slarvig skurk och Viggo är Killiks chaufför - vilken vem som helst inser är flera storlekar coolare och kunnigare än sin arbetsgivare. Han är underhuggaren med ambitioner och Naomi hamnar mitt i - eller åtminstone i utkanten av - en gryende konflikt i den undre världen - påskyndad av ett klumpigt och ganska slabbigt mord precis i början av filmen. Någon slags motvillig kemi kan snabbt skönjas mellan henne och Nikolai (Viggo, alltså).
Manuset, det där som beställdes av BBC, känns lite som en hybrid mellan "Election" (plus en annan, här onämnd Hongkongfilm eftersom dess blotta titel nästan är en spoiler) och "Road to Perdition". Inget ont i det, de är utmärkta historier som tål att liknas, men det riktigt personliga och egna finns inte här såvitt jag märkte. Men våldet är grafiskt, förstås. Halsavskärningarna är bland de tydligaste jag sett, exempelvis. Cronenbergs fascination över människokroppen verkar ha övergått i en önskan att förklara hur bräcklig den är och hur hemskt det är när våld nyttjas mot den. Inget ont i det heller, antar jag.
Vad jag saknar mest från "gamla Cronenberg" är den visuella ambitionen. Här finns den varken i foto eller förtexter - det ser kort och gott lite tv ut. Säkerligen väldigt medvetet, utan tvekan kompetent, men ändå - lite "tv". Howard Shores musik (jodå, han är fortfarande med i gänget) lyfter betydligt högre mot taket än de bilder den ackompanjerar. I en annan tid hade väl säkert de kriminellas coola tatueringar föranlett en eller annan inspirerad bildtripp från Cronenbergs sida, för att ta ett exempel, här registrerar han utan att experimentera eller egentligen kreera.
Kanske, slutligen, förlorar "Eastern Promises" på att berätta en ganska klassisk, om än lite twistig, historia med ryska gangsters som huvudpersoner - istället för att berätta något mer unikt och specifikt om just ryska gangsters (förutom tatueringarna). I nämnda "Election" känns det verkligen som om man släpps in i en kriminell värld och får veta något nytt - här känns det som om vi glider runt i periferin. Vissa detaljer är intressanta och säkert sanna, men föremålet för filmen framstår i slutändan varken som mer fascinerande eller förklarat. Ett missat tillfälle. Det viktigaste eventuella budskapet är en påminnelse om att slavhandel lever och har hälsan mitt ibland oss, något som i och för sig tål att upprepas. Det var ju några år sedan som "Lilja 4-ever" slog ner.
Så där har vi domen: "Eastern Promises" är en välspelad thriller med några luriga överraskningar och spännande scener, varken mer eller konstigare. Tre russin blir det.
© Anders Lindahl2008-05-24
Tack till SF Video för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
Två kort-korta säljdokumentärer medföljer SF:s utgåva. Det är typ allt om jag inte missade några lurigt dolda påskägg.